Vissa dagar är bara dömda att misslyckas..

Samtidigt som jag skulle kunna skylla på allt och alla i min omgivning, så vet jag att det egentligen är enbart mig själv det handlar om..

Det händer lite då och då att jag har dagar som jag fullständigt tappar kontrollen.. Jag blir lättirriterad och överkänslig och om jag inte flippar ut i ett av mina berömda raseriutbrott, totalkraschar jag och bölar över det allra minsta.. Det är som om hela världen hänger över mina axlar och att den till slut brakar ner över mig..

Ångest.. Magkatarr.. Psykisk stress.. Ja jag vet, vad det är som händer, vart jag är på väg.. men även om jag känner till symtomen och vet vad de olika signalerna betyder och att jag verkligen försöker ta mig i kragen och hålla ställningarna, så krackelerar hela min tillvaro i dessa stunder..

Nu skulle det vara väldigt mycket lättare om man kunde skylla på graviditeten.. men tyvärr är det mer än så.. Jag har alltid haft en liten tendens till att flippa ut.. men med åren har det blivit värre.. och det känns inte alls bra! Har funderat på psykologisk hjälp, men på något sätt tar jag mig igenom det jobbiga dagarna och när jag väl börjar fundera på hjälp, så känns det som om det redan har vänt och är på väg till det bättre igen. Tycker dock lite synd om min familj, speciellt min sambo, som får stå ut med mig under tiden som jag ¨läker¨mig själv..

Vintern är på ingående.. jag känner det i hela kroppen. Även om jag är en natt-människa, som älskar mörkret, blir jag så fruktansvärt deppig när den mörka tiden på året infinner sig. Jag tappar all min självkänsla och vill egentligen bara försvinna från jorden yta.. Jag blir en helt annan person, än vad jag är annars. Jobbigt för alla!

Idag har varit en sådan dag, som jag känner att jag gjort bäst om jag stannat kvar i sängen och inte befattat mig i något eller någon.. för allas bästa.. inte minst mig själv..

En bild som jag ritade på datan för länge sedan.. en dag som denna..