Att se sig själv i spegeln och inte riktigt kunna förstå att det är sig själv man tittar på, känns lite skumt..

Det är som när man hör sin egen röst genom en inspelning..

-Shit är det så jag låter..?!

Jag vet inte varför jag tar upp detta här och nu, men jag gick förbi hallspegeln för en stund sedan och fick då syn på min enorma mage..

-Det ser ju tekniskt fel ut, när man är höggravid.. Missförstå mig rätt, enligt mig finns det inget vackrare än en gravid kvinna.. inom vissa gränser, såklart.. men att se sig själv.. Ja, jag vet inte om det ser sådär jättebra ut.. mer konstigt, tycker jag!

Det är jätte häftigt på alla vis, ett mirakel i sig, men det ser ändå väldigt konstigt ut.. tycker jag.. Svårt att förstå att det är jag som står där..

Det är som när jag efter några år efter det att Jonathan föddes, såg foto på mig själv som gravid.. näst intill ofattbart.. Skumt hur man glömmer fort..

Snart står jag framför hallspegeln och ser ut som mig själv igen, men då är det dags att komma ihåg hur man byter blöjor och allt det där.. som jag också nästan glömt bort.. Hur som helst så ska det bli super skönt att få sätta på mig mina tighta byxor igen som bara ligger och väntar på mig..

Då kanske jag känner igen mig själv igen, när jag ser mig i spegeln..

Idag har jag varit med om det omöjliga! Det kan jämföras med synen av ett stjärnskott, eller när man hittar ett par byxor som legat bortglömda i garderoben och när man provar dem för att se om de fortfarande sitter bra, hittar en tjugolapp i ena fickan.. 

-Ni har väl alla sett reklamen: Plötsligt händer det!?

-Jag har inte vunnit några miljoner, tyvärr, men ack så nära ändå!

Det omöjliga som har hänt mig idag är att jag har ringt försäkringskassan.. 

------- O C H   J A G   K O M   F R A M    D I R E K T  ! ! ! ! -------

Ja ni förstår ju själva vilket mirakel detta egentligen är! Detta hände vid tio tiden i förmiddags och jag är fortfarande lite i chock.. Men visst är det fantastiskt..?!

Så till alla er där ute som måste ringa försäkringskassan och fasar inför kötiden.. ännu finns det hopp! Tro det eller ej, men det hände mig!

Det skulle vara väldigt gott med en stor bakelse nu..

-Eller en clementin till..

Nä, har redan satt i mig fem clementiner idag

så jag får nog hålla där, annars får jag magsår..

Och den där bakelsen.. den får nog också vänta,

men mest för att jag inte har någon här, just nu.

Och dessutom är det hög tid att gå och lägga mig..

mest pga att jag somnade i soffan igår, men även

för att en sådan enkel anledning som att

jag verkligen är trött!!

Så..

-Natti natti.. 

Genom alla tider har det funnits femåringar och alla föräldrar som har haft femåringar har väl mer eller mindre klarat av detta.. Min fråga är bara just nu: HUR?!

Jag älskar min son och jag vet allt det där med trotsåldern och alla hyss man kan hitta på.. Jag minns till o med vissa saker från när jag själv var fem.. Men hur får man (som förälder) STYRKA?!

När Jonathan lekte tarzan på lekgruppen och drog ner gardinen, blev jag lite chockad.. men kunde ändå av någon konstig anledning se det komiska i det.. Igår kväll låg han i våra sängar och tittade på tecknat.. Allt var ok när jag var inne och tittade till honom, men när Tomas kom in för att säga till honom om tandborstning och läggdags, satt Jonathan med en sax i handen.. och ett håligt lakan.. *Suck*

-Ah ja men vad gör man..?!

Jag vet att jag kommer att skratta åt detta.. men det tar nog några år..

Hur som helst.. Att vara mamma, eller pappa, till en femåring, kräver mer tålamod än vad man har ibland och alla ni som klarat av det och som fortfarande är mitt uppe i det, har min fulla respekt!!

Ville bara TACKA för de kommentarer jag fått..

TACK LOUISE - från den 15 september

TACK HENRIK OLSSON - från den 1 oktober

TACK DANIEL - från den 3 och 7 oktober

TACK JOHN - från den 5 oktober

TACK MIKAELA - den 10 oktober

Eftersom jag inte är sådär super data kunnig, ber jag er andra

läsare att gå in och läsa kommentarerna, där ni även hittar

länkarna till de ovanstående, om ni vill läsa deras bloggar..

-För det är de värda tycker jag!!

Kram sålänge..

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om Rövarspråket..

Jag visste inte hur jag kom att tänka på det, men det fick mig att undra om jag var gammal som gatan och om Rövarspråket används fortfarande..

Det roliga var att dagen efter, läste jag Postis sidan i morgontidningen och där var det en insändare som handlade om just Rövarspråket.

-Kul, tänkte jag, då jag fick svaret på min fråga.. Svar: Ja, ungdommarna vet vad det är.. och då behöver jag inte känna mig stenålders.. även om Rövarspråket har funnits längre än mig..

Bara en liten parantes, såhär på lördagen..

Hoppsan, jag somnade visst..

Jag skrev ju att jag skulle skriva igen lite senare, men det blev inte riktigt så, eftersom jag somnade med min stickning, framför den lilla tv:n i sovrummet.. (skrubben) Ja, ja, jag behövde väl sova, förmodar jag..

Idag känns allting lite bättre! Jag har varit och lämnat Jonathan på kalas och känner mig fortfarande ganska så avslappnad.. Sen hur länge det håller, får tiden utvisa..

Jag och Tomas ska vara borta klockan 17 och dessförinnan ska Jonathan köras till kusinerna (där han ska sova över) Bella ska hem till mamma eftersom det blir många timmar att vara ensam annars. Och jag och Tomas ska hämta upp fler som ska med ikväll, klockan 16.. SÅ SCHEMAT ÄR SPÄCKAT!! Men jag har lovat mig själv att jag ska försöka att hålla mitt lugn och att jag inte ska stressa upp mig, så det blir en kväll som igår..

-Lugn, bara lugn Grodan.. som Kalle Stropp sa till Grodan Boll..

Ja, så var det fredag igen..

Tyvärr kan jag inte säga att jag är sådär jätteförtjust i fredagar längre.. Det fanns en tid då jag och Tomas hade fredagsmys, med pizza och film och mys såklart.. men så är det inte längre..

-Vill påpeka speciellt att det inte har med Jonathan att göra.. Absolut inte! Jonathan var även han inräknad i våra fredagskvällar.. Med pizza och godis, i alla fall.. filmen fick han hoppa över..

-Nej, anledningen till att mina fredagar har blivit tradiga är att Tomas har gjort om dem från mys- till spel-kväll. VARJE fredag sätter han sig mitt framför 42 tummaren och spelar X-box..

Jag förpassar mig då in i sovrummet, som jag har börjat kalla för skrubben i ren protest.. fast jag tror inte att smeknamnet hjälper..

Jag älskar min Tomas!! Hela tiden, egentligen.. Jag är bara så jädrans trött på att vara så förbannat gravid hela tiden och pga det hela tiden vara så jädrans känslig! (Jag hoppas att ni missförstår mig rätt nu, då jag har önskat denna graviditet i två år! Det är mitt snyftande som stör mig!!)

-Bla bla bla.. Åååh trötta mig..

Jag skriver senare.. blir bara så irriterad på mig själv!