-När jag jobbade full tid.. 40 timmar/vecka, måndag till fredag.. innan jag blev mammaledig, handlade jag efter jobb i stort sett varje dag.. Och varje dag när jag kom hem lagade jag mat.. Så har det alltid varit, i alla fall så länge som Jonathan funnits..

Och så fungerar det fortfarande.. Dag in och dag ut..

Men så i förrgår.. efter middagen, sa varken Tomas eller Jonathan: Tack för maten.. och det var droppen! Jag HATAR att laga mat, men tvingar mig till det för att mina pojkar inte ska svälta.. Men när jag inte ens kan få så lite som ett fjuttigt Tack.. då får det vara! Jag bestämde mig för att det får vara nog!!

-JAG ÄR TRÖTT PÅ ATT BLI TAGEN FÖRGIVET.. OCH NU ÄR DET SLUT!

Idag fick Tomas ge sig iväg för att handla.. och Tomas fick laga mat.. och Tomas fick diska stekpannorna.. PRECIS allt som jag brukar göra..

Efter maten.. när Tomas rökt klart och jag stod kvar på balkongen fick jag dåligt samvete..

-Åååh, jag blir så ARG.. på mig själv.. för att jag får det.. dåligt samvete alltså.. men likt förbannat så får jag det..

Det känns som om vi är nere i en svacka just för tillfället och det spelar ingen roll om hur mycket jag vill stötta Tomas.. eftersom jag själv skulle behöva allt hans stöd.. Han orkar inte.. Jag orkar inte..

:(      *SUCK!* 

-Jag skiter i det!