Är det någon som provat på det här med att vara fotomodell för en dag?

Jag fick ett telefonsamtal för inte så länge sedan, där jag fick ett sådant erbjudande. Man blir sminkad och stylad i håret och sedan blir man fotograferad.. och om man gillar bilderna, kan man köpa dem, men det är inget måste..

Jag har hört talas om det och faktiskt funderat på att prova.. Det skulle kunna vara kul.. Eller?

Någon som har lust att dela med sig av sina erfarenheter..?!

Så nu är jag äntligen klar.. eller ja.. jag har fått barnen i säng..

Charlie har badat och Jonathan har också suttit i baljan och plaskat.. dock inte samtidigt!

Och tur var väl det.. då Jonathan hällt i en hel flaska tvål i baljan och sedan skummat upp det med duschen.

- Vi snackar bubblor i mängder!!

Ja, ja.. han hade roligt.. och med tanke på hans ålder är det väl okej..

(det finns ju dem som gör bubblor i betydligt högre ålder..

.. som i fontänen på Stor torget till x-empel)

Tomas är och tränar.. men kommer nog hem vilken minut som helst.. Själv är jag bara trött.. Skulle vattna blommorna, men jag tror att det får vänta till imorgon. Diskmaskinen måste tömmas och tvätten borde läggas in i torktumlaren.. *suck* Jag får se om jag orkar ta tag i det idag.. Annars kommer det ju, som sagt, en dag imorgon också..

Om jag bestämmer mig för att skita i alla måsten, kanske jag lägger in lite nya bilder här.. Men först måste jag ut med hunden.. Vi får väl se vad som händer.. Tills dess.. Tjingeling!

.. liten, liten apa.

Ompa, ompa. Falle-ralle-ra.

Tänk vad alla skulle stå och gapa.

Ompa, ompa. Falle-ralle-ra.

INTE åt mig, men åt min lilla apa.

Ompa, ompa. Falle-ralle-ra.

Nej, inte åt mig, men åt min lilla apa.

Ompa, ompa. Falle-ralle-ra

..för det är typ allt jag orkar.. just nu..

Jag är så in i bänken (vanligt uttryck på 80-talet)

TRÖÖÖÖTT ! !

Jonathan sover.. Tomas sover.. Jag vill sova.. men Charlie är vaken

och i full gång med att upptäcka världen.. *suck*

Jag hoppas att jag orkar skriva senare.. om jag vågar sätta mig vid

datorn, igen.. när Tomas är vaken.. Han är inte så glad för att jag

sitter här precis hela tiden.. ?!

Jag kan i och för sig förstå honom.. då jag haft mycket datatid, den

senaste tiden.. men eftersom han alltid sitter vid tv:n, trodde jag

ärligt, inte att han skulle bry sig så där värst mycket..

Men nu är det så i alla fall..

Så skulle det nu vara så, att jag inte skriver i kväll, kan det vara till

hänsyn för Tomas.. eller så är jag bara så trött.. att jag helt enkelt

skiter i det..

-Spänningen är olidlig.. (kanske för de döda..?!)

Igår kväll, satt jag och Tomas i soffan och kom på att vi inte hade några

planer under morgondagen (som idag lördag) Och vi var båda två, rörande

överens om att detta skulle bli jätteskönt. Eftersom vi haft fullt upp,

varje helg, sedan hur länge som helst. Vi bestämde att vi skulle ha en

myskväll, hemma i soffan och bara se en bra film tillsammans..

Så blev dock inte fallet.. När jag fått ungarna i säng, varit ute med

hunden och äntligen var klar med alla måsten, satte jag mig ner i

soffan och kände mig redo för vår myskväll.. Då sa Tomas god natt..

*Suck*

Så, nu sitter jag här.. ensam vid datorn.. som oftast.. och känner

mig något rastlös.. Inte alls kul! Och ont i huvudet har jag också..

*suck* Så jag skiter nog i allt och går också och lägger mig..

Tomas ska spela match i morgon förmiddag.. så jag får väl ingen

sovmorgon i morgon heller.. *suck*

Känner att jag skulle kunna vara apatisk ett tag..

-Så jä*la trist allting blev.. men jag förmodar att man inte kan

förvänta sig mer av en skitdag..

Kräk..kräk.. kräk..

Nu har jag spytt av mig lite..

.. inte för att det hjälpte så värst mycket.. men det var värt ett försök..

Ha en skööön lördagsnatt önskar jag er alla..

..för jag ger upp.

-Natti natti..

Somliga går med trasiga skor..

Andra sparkar med dem..

.. den ligger där, men den syns knappt.. ?!

Det finns saker som man går igenom i livet.. som man tror att man är

ensam om. Men som visar sig vara ganska vanligt, när man vågar prata

om det..

Det kan vara svårt att ta steget och erkänna att man kanske inte lever

ett liv som hela tiden består av en dans på röda rosor. Det krävs en hel

del mod för att kunna ta steget.. För även om det är en närastående, 

som aldrig skulle svika en, så blir man ändå sårbar, när man blottar sitt

innersta och berättar om sina tankar och känslor, för en annan människa.

Jag vill tro, att jag inte lever det absoluta Svenssonlivet, men jag är väl

medveten om att det finns många andra som känner och tänker som jag.

Tjejer och killar är olika.. Har alltid varit.. och kommer förmodligen

alltid att vara.

Ni tycker kanske att jag svamlar.. och det gör jag kanske.. trots att det

inte är min mening.. Jag har en viss tendens till att klydda in mig i sånt

här. Jag försöker förklara, men trasslar oftast bara in mig mer.. 

Grejen är den att två personer som ligger mig varmt om hjärtat, är på

väg att gå ifrån varandra.. En seperation är aldrig enkel och ännu

svårare blir det om det finns barn med i bilden..

Jag är orolig för mina kära.. då jag vet att detta drastiska beslut inte

är något som egentligen tillhör deras personligheter. Man ger inte upp!

Jag har pratat med henne, men inte fått någon chans till att prata med

honom än.. så just nu är jag nog lite mer orolig för honom. Såvitt jag

kan förstå, är han totalt slutkörd.. och enligt min egen erfarenhet,

behöver man någon att prata med, just i detta tillstånd..

Åh.. jag hoppas att detta löser sig, då jag vet att alla går igenom samma

sak, som de gjort, mer eller mindre. Och jag vet att allting blir bättre..

-Bara man inte ger upp..

Allting går att städa.. man måste bara ha en gnutta hopp om att det verkligen går..