Efter ett tioårs sökande, väntande, drömmande och hoppandes.. hade vi äntligen hittat huset, som passade oss båda.. eller ja, hela familjen inkl. huden - PERFEKT!!

Ännu bättre hade varit om vi fått det också..

En annan budgivare fick det.. till vårt maxpris.. vilket känns allt annat än rättvist!!! Jävla piss, skulle jag vilja säga, men det får man ju inte så jag tar tillbaka det igen.. (NOT)

Det svåra nu, är att släppa hela den här historien och gå vidare.. utan att hänga läpp.. Utan att bli rastlös och irriterad.. Utan att känna sig instängd i ett litet råtthål ännu en jävla sommar..

(oj, nu var jag där igen..)

Tvi, tvi.. ut och fortsätta leta..

- Fast jag vet att det inte kommer dyka upp något liknande på minst tio år till.. och då har jag förmodligen redan trillat av pinnen, pga leda..

Svårt att förklara för de som inte vet hur det är att vara jag.. men jag vet inte om jag pallar sitta i en lägenhet restan av mitt liv! Eller jo. Jag är ganska så övertygad om att jag INTE gör det!!

- Kräk, kräk, kräk..

Spya över hela skiten!

Nu går jag och lägger mig.