Det är ett tag sedan jag hittade en lapp i Jonathans rum. Den låg i fönsterkarmen när jag skulle öppna hans fönster. Eftersom jag inte ville snoka, så jag lade den bara åt sidan så att den inte skulle blåsa ner av vinddraget. När jag senare kom in i rummet igen för att titta till Jonathan och stänga till fönstret, såg jag att lappen var tillbaka på samma ställe i fönsterkarmen.. ?!

Jag fick en känsla av att Jonathan ville att den skulle bli sedd och tog därför lappen och läste:

"Käre tanfe jag undrar vart mina tender tar i vägen.

Skriv till baka på sama lap"

- Åh vad det är härligt med 7-åringar!!

Jag blev varm av lycka i hela kroppen, men fick snart lätt panik, då jag inte visste vad jag skulle svara.. Jag ringde min mamma..

Tillsammans kom vi fram till att tänderna mals ner till ett pulver som tandfen sedan använder för att kunna ge barn drömmar och hopp..

Eftersom Jonathan känner igen min handstil, skrev jag svaret med pyttesmå bokstäver.. och tänkte "Det får bära eller brista." Sedan lade jag tillbaka lappen i fönsterkarmen och puttade på den så att det skulle se ut som om lappen hade trillat ner..

Dagen efter kom Jonathan med lappen i handen och frågade vad det stod. "Det är så små bokstäver, mamma, så jag kan inte läsa det." sa han och tittade förväntansfullt på mig. *shit, shit, shit* tänkte jag..

Jag spelade lite frågande när jag fick lappen i min hand. "Vad är detta? Har du skrivit en lapp?" frågade jag, innan jag läste hela lappen högt.

När jag läst klart tittade jag på Jonathan, som tittade på mig och sa:

- Jahaa..

Sedan tog han lappen och gick tillbaka in till sitt rum.

Tomas som satt i soffan mittemot tittade på mig och sa:

- Att du lurar ditt eget barn på det viset.. och så log han..

*Hi hi hi* Ja, visst är det härligt.. En total seger för mig, då jag verkar trovärdig, men störst seger för fantasin, som tack vare mig får leva kvar ett litet tag till i Jonathans värld. Tids nog kommer Jonathan på att allt bara är hittepå och det ska han ju göra.. men till dess får han vara den söta, lilla, oskyldiga 7-åring han är och tro på historien om den lilla "tanfen".

Tanken var igår, att jag skulle skryta lite om min

och mina arbetskamraters prestation på jobb..

Men efter elva timmar på jobb och

en välbehövlig dusch hemma..

somnade jag som ett litet

barn i min säng..

Idag räknade vi antalet pallar, som vi gjort..

49 pallar á 900 stycken förpackningar..

+ en halvpall..

Men så höll vi också ett bra tempo..!!

- Tur att man älskar att jobba?!

Men som sagt, jag var inte jättetuff när jag kom hem.

.. och njuter av kaffe..

.. och solnedgång..

Jag bara ÄLSKAR varma sommarkvällar!