När jag och Tomas precis hade separerat, eller till och med innan jag flyttade ut, fick vi

rådet om att ha en så kallad bonusdag. Det innebär att när jag hade barnen, skulle Tomas

ha dem en dag mitt i veckan, där han hämtade dem från skola och dagis och hade dem

över natten.. Och när det var Tomas vecka, skulle jag ha dem en dag mitt i veckan, med

hämtning och övernattning..

Detta var jättebra! Inte bara för Charlie, som det egentligen var mest menat för, pga hans

unga ålder.. utan det var bra även för Jonathan.. Ja, för mig och Tomas också! Det blev en

så kallad mjukstart för oss alla, inför våra nya "varannan-vecka-liv"..

Men så kom semestern.. och Jasmine föddes.. och våra separata veckor flöt liksom ihop..

Tomas bodde hos mig några dagar, efter Jasmine och jag kom hem från BB.. Jag var hemma hos honom.. Vi träffades för att käka middag tillsammans.. mm.. mm.. Allt väldigt mycket pga.

Jasmine, men så klart blev det också för pojkarna.

När semestern var slut och skolorna började, var det dags för att komma igång med rutinerna

igen, men nu utan bonusdagen. Både jag och Tomas ansåg att allting fungerade så pass bra

utan den.. att det faktiskt blev mer röra än ordning, att ha den kvar.. Så vi bestämde oss för

att strunta i bonusdagen helt och hållet. Och dessutom, i och med Jonathans fotbollsträning

två gånger i veckan + match varje helg.. och Jasmine.. så träffas vi nästan dagligen ändå..

Hur som helst.. Allt har fungerat bra, men Jonathan har vid flera tillfällen påpekat, både för

mig och för Tomas, att han velat ha tillbaka bonusdagen.. Jag och Tomas har diskuterat saken,

men inte riktigt vetat hur vi skulle göra, då det som sagt, faktiskt passar oss bättre utan.

Men så var vi hos familjerådgivningen..

Något som ALLA borde gå till, oavsett om man har "problem" eller inte.. Man lär sig sååå mycket!!

Ja, i alla fall.. Vi kom dit och vi berättade om Jonathans tjat.. Vår rådgivare pratade lite, drog i

lite olika trådar runt ämnet och vips, hade vi hittat lösningen.. Eller ja, en möjlig lösning, då den

inte var testad i praktiken ännu.. Vi kom fram till att jag som nu är mamma till tre.. spenderar

mest tid med lilla Jasmine, vilket i sig är helt naturligt. När jag får tid över, har jag en tre- snart

fyra-åring, som kräver sitt och sin tid.. (Ibland kan det tyckas att han nästan kräver mer än Jasmine..?!)

Detta innebär i sin tur att Jonathan är den som får vänta längst.. för minst mamma-tid..?!

- Tro mig när jag säger, att jag fick tårar i ögonen, när familjerådgiveren fick mig att inse detta!

Så vi kom fram till att både Jonathan och jag, skulle må bra av att få 2-3 timmar tillsammans,

bara han och jag, en dag i mitten på veckan, då pojkarna är hos Tomas..

När jag berättade om vår lilla plan, för Jonathan, två dagar senare.. fick jag den första

bekräftelsen på att det skulle kunna vara en bra lösning, istället för bonusdagen..

Jonathan log med hela ansiktet, när jag hade berättat klart och jag kände med ens

att det kanske var här skon klämde från första början..?! Tidigare, i mitt förra liv som

sambo, gjorde jag och Jonathan kanske inte så mycket mer tillsammans, rent praktiska

saker.. Men vi pratade väldigt mycket med varandra på kvällarna, när det var nattningsdags..

Dessa stunder försvann dock, när jag flyttade ut och pojkarna fick ett gemensamt rum hemma

hos mig.. Hemskt, men sant..!

Andra bekräftelsen, fick jag när jag i onsdags fick höra från Tomas att Jonathan knappt hade

hunnit upp ur sängen, innan han hade sagt till honom, något i stil med:

- Idag kommer mamma och då ska vi göra något tillsammans, bara hon och jag..

(Så underbart att veta, att min grabb vill vara med mig, sin mamma, även om vi inte skulle göra något speciellt..)

Bekräftelse nummer tre, kom i samband med att jag berättade att vi skulle gå på bio..

Hela ungen sken som en sol! Och när jag svarade på frågan om vilken film vi skulle se, sa han:

- YESSSS!! Och gjorde en segergest med armarna..

Kvällen med Jonathan, som jag redan skrivit om i tidigare inlägg.. var precis så trevlig som jag

trodde att den skulle bli. Filmen var bra, popcornen var saltade.. (tappade typ hela saltkaret över dem)

.. mellandrickan, var i storlek stor och 3D-glasögonen passade perfekt! Det blev en super mysig

premiär för oss båda.. dels gällande vår nya "kvalitets-tids-varannan-vecka-dag" och dels 3D-

premiär, då ingen av oss tidigare sett en film i 3D..

Den fjärde och sista bekräftelsen, gällande denna dag.. fick jag dagen efter vårt biobesök..

Då Jonathans lärarinna, gulligt nog, skickade ett sms till mig där hon skrev:

"Jonathan var så glad för att ni var på bio igår."

-Som mamma, älskar man alltid sina barn.. Men det är inte alltid man vet om man gör rätt eller

fel.. Ibland brabbas man av ångest, för att man kanske varit lite för "hård". Ibland kan man känna

ånger för att man kanske gett med sig för lätt.. Det är krävande och påfrestande.. och hela tiden

en balansgång.. Men det finns ingenting som kan skänka så mycket glädje, som när ens barn är

nöjt och i fullständig harmoni.. och man känner i hela kroppen: "Jag gjorde rätt"

Oavsett om det gäller ett blöjbyte på en bebis, val av favoritgodis till en fyraåring, eller ett biobesök med en nioåring..