Alla inlägg under september 2012
Jag köpte krukorna för en herrans massa år sedan..
Och jag har använt dem flitigt.
Jag tycker fortfarande att de är fina, men har tröttnat något..
Så, vad gör man då..?!
- Jo! Man tar fram en pensel och lite färg..
..och målar de små rackarna!
Lite kul måste man ju få lov att ha..?!
Och köket är faktiskt lite roligare nu, efter denna lätta förnyelse..
- Härma gärna om du också har tröttnat på dina krukor -
(Tänk bara på att använda rätt typ av färg, beroende på vilken typ av yta din kruka har)
Bara ett litet tips..
Dagen har rullat på.. Började som vanligt, när det bara är jag och Jasmine hemma, med
att vi sov till klockan 9.. Känns, trots allt, lite lyxigt att få den där egen-tiden med Jasmine,
som vi får varannan vecka, då pojkarna inte är här..
- Som med sitt första barn.. fast detta är mitt tredje!
Dagens stora projekt har varit att sortera kläder.. Dock inte mina egna, även om det hade
varit en bra ide' att få tömt alla de hundraåttio kartonger kläder, jag har ståendes överallt..
Har fått en massa fina kläder från en arbetskamrat och ännu fler kläder från en annan
arbetskamrats fru.. Jasmine kommer att vara sååå söt, sen när hon vuxit till sig lite..
- Ja, så det har jag gjort..
Sedan har jag sorterat pojkarnas urvuxna kläder, som jag tänkte bli av med på scouternas
"BarnLoppis" den 30/9.. Ett jättebra Loppis, där man kan lämna över ansvaret på dem.. Allt man behöver göra är att sortera och märka kläderna (och leksakerna) !!
De tar förvisso en avgift på 300 kronor för besväret, men det är det
klart värt! Eller ja.. Det vet jag ju inte än.. Men förra gången jag
gjorde det, var det i alla fall värt det!
Sen så har vi haft besök idag.. Min kära kusin Anni, var här och hälsade på mig och
Jasmine en stund. Det var jättelänge sedan vi träffades sist, känns det som.. så det
var trevligt att få se henne igen!
När Anni hade lämnat och jag och Jasmine hade varit i affären och handlat, hamnade
jag framför Tv:n.. Skönt att bara sitta ner och göra ingenting.. men när jag efter en timme,
eller så, tittade upp, bort från Tv:n.. så låg hela lägenheten i mörker..
Med en enda gång, kom ensamheten över mig.. och känslorna liksom övervägde, om de skulle
sätta igång eller inte.. Utan att gräva ner mig, reste jag mig upp ur soffan.. tände lite lampor..
tog telefonen och ringde till mamma..
Vi pratade en stund och under tiden vårt samtal pågick, plingade det till i min lur..
Ett sms hade trillat in.. När jag var "färdig-pratad" med mamma, läste jag sms:et, som
var från en av mina arbetskamrater.. och jag blev riktigt glad över att hon skänkt mig
en tanke! Jag slog fast vid att jag skulle häva mina ensamhetskänslor.. som fortfarande
låg och lurade.. och bestämde mig för att göra som min arbetskamrat gjort..
- Skicka en tanke.. till de jag faktiskt går och tänker på, lite då och då..
En sådan HÄRLIG KICK!
Och så skönt att veta att det faktiskt finns så många runt omkring mig som bryr sig!!
Jag vet ju att jag kan ringa dem närsom helst.. Jag vet att de alltid finns där.. Men
just ikväll fanns de där mer än bara i tanken! Och det fick genast alla mina jobbiga
känslor att försvinna!
- TACK ALLA NI SÖTA, UNDERBARA VÄNNER!!
Jag är stolt över att jag har så fina människor omkring mig!
Och jag är SÅÅÅ TACKSAM!!
Nu skickade jag inte sms till alla "mina" fina människor.. Men jag vet att ni andra, också
finns! Och jag vet att ni hjälper mig om jag bara ber er! Jag är såååå tacksam, för er alla!
* * * * *
Känner mig lite stolt nu faktiskt.. Stolt över mig själv, att jag inte lät mig deppa ihop..
Stolt att jag tog tag i mig själv, innan det hann gå för långt..! Det fick mig att känna
min egen styrka! En härlig känsla.. och jag tackar mina kära vänner, för "hjälpen"! - Tack!!
Nu ska jag faktiskt avsluta denna dag.. med lite nostalgi-gottis..
Hittade den i frysdisken, i affären, när jag stod och suktade efter något
gott.. Det är evigheter sedan sist, men jag tror faktiskt att det kommer
att smaka lika bra idag, som det gjorde då.. för hundra år sedan..?!
- Och precis som förr.. har jag HELA burken för mig själv..
Sov Gott Mina Kära!
Var rädda om er och ta hand om varandra!
Puss & Kram!
Om du tittar i sidomenyn, till vänster..
Har jag en fråga till dig, som läsare av min blogg..
Jag ber dig vänligen att tycka till och "klicka" i ditt svar..
Mest för att se om det är lönt eller inte..?!
Tackar för detta!
Kram
Jaha.. Då kom dagen igen, då det är dags att lämna över pojkarna till sin pappa..
Veckan har gått alldeles för fort och nu när jag sitter här på min fd. balkong och
tänker efter.. så har jag inget större minne av vad vi har gjort, mer än rutiner..
Och kanske är det pga. dessa, som tiden bara har rusat iväg..?!
Hur som helst..
Strax efter jag och barnen kommit hem till Tomas, åkte han och Jonathan iväg för att
hämta pizzorna.. som vi sedan åt tillsammans framför tv:n. Och som en liten överraskning,
hade Tomas köpt efterrätt, som vi också mumsade i oss.
Snart ska pojkarna gå och lägga sig och jag och Jasmine ska bege oss hemåt..
Imorgon börjar en ny vecka.. En vecka, som utan pågarna, kommer att bestå
mest av städning och andra tråkiga måsten..
Här, en bild på himlen från balkongen..
Jag vet inte vad det har varit med mig idag..?!
Har känt mig hängig och frånvarande, nästan hela dagen..
Det började redan innan jag klev upp ur sängen, i morse..
Kanske spår av drömmarna, som oroat min natt.. Tankar från
igår, som hållt sig kvar..? Kanske var det känslan av ensamhet,
som slog mig, när jag stod i köket för att fixa "frukost" till Jasmine..?
Ensamheten försvann ett tag, när Tomas kom och pysslade om mig..
Han var väl orolig.. och ville se till, så att jag mådde bättre.. vilket jag
faktiskt gjorde en stund. Jag fick gråta lite.. och han tröstade mig i sin
famn.. Kändes tryggt.. som vanligt.. men jobbigt, att höra hans hjärta
slå.. då det inte slår för mig längre.. som det tidigare gjort.
Men sen å andra sidan.. gjorde det att jag fick gråta ut ordentligt..
Vi pratade en stund och jag fick lite tid för mig själv, då jag gick in och
ställde mig i duschen, medan Tomas lirade lite X-box med pojkarna.
Det kändes riktigt bra, precis när jag kom ut ur duschen igen, men..
- Som de säger.. "Ingenting varar för evigt"..
Tomas åkte hem.. Jonathan gick till farmor.. Charlie somnade..
Jasmine var vaken en stund och låg och "snackade" i sin babysitter,
innan hon gjorde som Charlie och somnade även hon..
Och så var jag ensam igen..?!
Nu är klockan 17:23 och det är hög tid att fixa käk till mig och Charlie..
Känner en viss tacksamhet, till att Charlie är här.. för utan honom, en dag
som denna, hade jag inte fått någon mat i mig.. Några knäckemackor på sin höjd..
Så det är ju bra..?! Jonathan ska sova hos farmor i natt, så honom lär jag inte se
förrän imorgon, då han kommer hem igen..
Ja ja.. får väl försöka ta mig ur min dimma nu och sätta lite fart..
- Bra att hålla sig aktiverad.. så man slipper att tänka så mycket!
Hur kommer det sig att det är de "fina" människorna som får skit..?!
Är det så att det bara syns tydligare, när det drabbar en som tillhör de goda?
Eller är det bara de goda som blir drabbade, eftersom de "onda" inte har
samvete nog till att bry sig..?!
Jag kan inte säga att det är något speciellt som har hänt..
Mest mina tankar, som snurrar.. men jag vet ju faktiskt ett och annat..
- Jag är väl för fan inte dum?!
Tycker att det är lite intressant, just det här med tanken om vad andra tycker
om en.. och på vilket sätt det påverkar resten av världen.. Eller ja, kanske i en
liten mindre skala, ens omgivning.. så som arbetskamrater, vänner, släktingar och
killen på posten..
Vissa personer tar åt sig av vad andra tycker.. en del bra.. andra dåligt..
Vissa hör kanske bara det dåliga.. och blir offer.. Andra hör bara det som
är bra.. och förstärker sitt ego..
Jag tillhör gruppen som hör både plus och minus.. och tar till mig.. beroende
på mitt humör.. ibland till det negativa och ibland till det positiva..
- En komplimang, är dock alltid en komplimang och stärker oavsett vilken
sinnesstämning jag befinner mig i..
Men frågan kvarstår..
Hur påverkar detta någons omgivning?! Vad vinner man, alternativ förlorar man på
att "alltid vara glad" eller "trevlig".. "Han är så förstående" eller "hon är så stark" ?!
Alternativ "hon är alltid så sur" eller "han är en lögnare"..
Är det enbart ryktet, det visar sig i? Gör det verkligen någon skillnad?! För andra då,
menar jag.. omgivningen. Att man själv vinner på ett gott rykte är väl egentligen
självklart..
För att vara lite mer konkret.. (känner själv att det blev lite snurrigt där..)
För att vara lite mer konkret, så har mitt ego stärkts enormt med vetskapen om
att det finns många där ute.. i "min värld".. som vet vad jag gått/går igenom och
som tycker att jag gör ett sjutusan till "jobb"..
Och jag mår bra av att veta, att andra anser att jag är stark.. och allt det där..
Men hur påverkar min styrka alla andra..?! Mer än att de tycker..?
Och hur är det då med de som tycker..?!
Gör de det för att stärka? För att visa sitt engagemang.. visa att de bryr sig..?
Smittar det av sig? Blir de inspirerade? Förändrar det någonting i deras egna
liv.. pga. att de tycker att jag är stark..?!
Eller är det bara lögner.. som "tycks" för att hålla mig flytande..?!
Eller ännu värre, lögner för att de ska kunna hålla sig själva flytande..?!
Just i mitt fall, är jag helt på det klara med vem som menar och vem som inte
menar.. även om de "tycker" samma sak.. så bli inte arga eller ledsna på mig nu..
- JAG ÄR EVIGT TACKSAM!!! För allt stöd jag har fått och fortfarande får!!
Men de som vet med sig att de tillhör gruppen "Lögnare" borde ta sig en funderare..
Kanske tänka igenom vad som egentligen är värt vad.. Sen kan man tycka vad man vill!
Ja.. nu vet jag inte om jag kom ifrån ämnet.. Kanske en aning..?
Sitter som sagt här och tänker.. och det som står skrivet.. är tankar
som runnit ut genom fingrarna..
Jag brukar inte be om hjälp.. men jag har lärt mig att försöka..
Jag vill inte vara till belastning för någon, eller erkänna för mig själv att jag inte kan..
Än mindre erkänna för andra att jag bara är en vanlig människa.. som krackelerar ibland..
Nu tänker jag dock göra ett erkännande, med tårar i ögonen.. att jag kräker på alla
dessa tankar, som just nu leker med mina känslor.. Det var inte riktigt meningen att
hamna här.. i detta sinnestillstånd.. tillsammans med er.. men va' fan..
- Jag är en vanlig människa!
Det spelar egentligen ingen roll, vad andra tycker.. fast det visst spelar roll..?!
Det som stör mig är lögnerna runt omkring.. En liten vit lögn, har alla hört talas om..
.. och jag kan anse att en sådan kan vara till det bättre.. Men när sanningen kommer
fram.. vilket den gör, förr eller senare.. blir den med ens, en svart lögn..
- En sårande, äcklig, jävla lögn.. som inte ens tiden kan läka..
(Se detta som en bra avslutning, om du inte orkar läsa mer av mitt dravel..)
Så åter igen.. Vad gör det för skillnad om vi anses vara starka eller svaga, goda eller inte..?!
Jag får inte mindre skit, för att min omgivning tycker att jag är stark och duktig..!
Frågan är om det gör det lättare att ge "skit" till någon som är stark, för att man
vet att denna någon kommer att klara av det ändå..?!
Eller är det..? Är det..?
- Ah! Jag skiter i det!
Helt ärligt.. Jag vet inte? Jag orkar inte.. och jag vill inte.. lägga mer energi på
skitstövlar, som inte verkar veta sitt eget bästa.. inte på mina tankar heller..
Däremot, önskar jag mer än gärna, att få höra just dina synpunkter.. på det
jag har skrivit.. På mina tankar som, okontrollerat ikväll, har flödat fritt..
Du kanske sitter på svaren jag söker..?!
Tanken slog mig, när jag skulle gå in i vardagsummet och sätta mig ner med min
bärbara.. och passerade sovrummen, där "alla" mina barn ligger och sover sött..
- Vad härligt att vara trebarns mamma..!! Jag är fullt medveten om att Jasmine
förmodligen kommer att ha sina nätter, då hon anser att mamma inte ska få sova,
men jag måste få skryta om att jag har fått ännu ett A-barn, vad gäller att sova
på natten.. Och när jag ändå skryter kan jag lika gärna passa på att säga, att trygga
barn, som sover på nätterna.. inte kommer av sig själv..
- Ja, jag vet.. Jag ÄR bra!!
Jag gnatar och tjatar..
Skäller och gnäller..
Och tröttnar ofta på min egen röst..
- Men jag bara måste!
Och när det väl kommer till kritan.. när det verkligen gäller..
.. så har jag (och Tomas) tre helt underbara ungar!
Så även om jag kan känna mig som världens tråkigaste mamma..
- med alla mina principer och rättelser, min korta stubin och höga toner -
.. så är jag övertygad om, att jag gör helt rätt!!
- Charlie, Jonathan & Jasmine -
- Och jag -
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 |
12 | 13 |
14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 |
19 | 20 | 21 | 22 |
23 | |||
24 |
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
|
16 augusti 2023
15 augusti 2023
Följer du länken ovan, hittar du info om bokade utställningar, mig och mina verk, presenttips, mm..
- Välkommen!