Skrev i min status på facebook:

"Min aura störs av det mörker som verkligheten ger..

Suddig i kanterna av mig själv. Försöker hålla huvudet

högt, men det landar, mot min vilja, i mina händer.

Fumlar efter min fasta grund, som tycks falla isär..

- Shit vad hände..?!"

Vet inte var jag ska börja.. Tankarna flyter ihop, flätade in i varandra och jag får inte stopp på

det.. Det känns som om verkligheten till slut hunnit ifatt och jag kan inget annat göra.. än att

låta det komma över mig.. Kanske är det bäst att bara låta mörkret få ta mig.. för helt ärligt så

orkar jag inte kämpa emot..

- Samtidigt så hör jag ett eko av att jag måste..

Kanske inte för min egen vinning, men för mina barns skull..?!

Jag famlar efter något att hålla i.. men min grund tycks falla isär.. Som ett slag i magen, får jag 

tillbaka medvetandet om att min klippa, som tidigare hindrade mig från att falla.. inte längre finns

vid min sida..?! Fast vid närmare eftertanke.. så är det nog egentligen inte det jag sörjer..?!

- Jag gråter för att han valde bort mig..

Det har snart gått ett helt år sedan beslutet togs.. och även om tårarna rinner idag, så

vet jag inners inne att det har varit nyttigt för mig att få komma bort från det hamsterhjul 

som vårt gemensamma liv hade fastnat i.. Jag har lärt mig mycket och mitt inre har blivit

starkare än någonsin. Jag har bevisat för min omgivning, men också för mig själv.. att jag

är en sjutusan till människa och att jag skulle kunna flytta berg, genom bara tankeföring..

när det väl gäller..

Men just nu är jag inte så tuff..

Jag drabbas av inre bilder.. som får mig att känna saknad efter det som kanske inte alltid

var det ultimata, men som trots allt var mitt liv.. Som när jag satt i fötöljen, vid datorn

och lyssnade på musik.. Charlie kom och kröp upp i mitt knä.. och vi satt där båda

två.. tysta.. och bara lyssnar på musiken.. tillsammans.. En händelse och känsla, jag aldrig

kommer att glömma, då den påminde mig om när jag och min pappa gjorde samma sak, när

jag var liten.. Eller bilden från när det var vår tur att ha julmiddag och hela familjen, halva

släkten, satt i vardagsrummet tillsammans.. De flesta hade trängt ihop sig i sofforna, några

i och andra på armstöd och ryggstöd.. Ungarna satt/låg utspritt på golvet.. Julgranen med

120 minilampor, som jag svurit över några dagar tidigare.. På tv:n visade Tomas roliga videoklipp.. och alla skrattade.. Känslan av värme, glädje och "på rätt plats"..

Ibland undrar jag om jag verkligen vill tillbaka..?!

För ett år sedan.. hade jag gjort vad som helst.. bortsett från att offra någon av mina barn..

för att få behålla min familj..! Och så kände jag till för bara några månader sedan.. Jag vet inte

vad det var som utlöste det hela.. men helt plötsligt slog det mig att jag kanske inte ville ha mitt

gamla liv tillbaka.. Missförstå mig rätt nu.. Jag kommer ALLTID att sätta min familj i första hand!

Jag kommer alltid att göra det, jag anser vara bäst för min familj.. mina barn.. Däremot, kommer

jag att ta tillvara på min nyvunna visdom och kräva lite mer.. kanske inte mer, men jag kommer

att prioritera andra saker, värdesätta på ett annat sätt och få saker och ting att fungera..

INNAN det krackelerar.. Jag ska inte bara lyssna på min kvinnliga intution.. jag ska LITA på den!!

Anledningen till att jag blev osäker på om jag vill eller inte.. har inte så mycket med känslor att

göra..?! Låter kanske lite knas.. men det avgörande är om jag orkar.. om jag anser det vara värt

min tid.. och mitt engagemang.. För jag är 99% säker på.. att om det någonsin skulle hända..?!

Så hade det varit jag som hade fått ta tag i det..?!

- Att jag och Tomas tog ett gemensamt beslut.. med initiativ från Tomas.. om att separera..

är nog det enda riktiga beslut Tomas tagit, sedan vi blev ihop i början på år 2000..?! Inget illa

menat om (min) fantastiska (fd.) Tomas!! Han är född "våg".. och han är en typisk sådan.. i alla

fall hemma.. På jobb är det lite annorlunda.. Han är grym inom sitt yrke..! Han är en fantastisk

chef, med helt rätt värderingar och prioriteringar.. Han är rättvis och gör alltid det som krävs..

både för företaget och personalen! Jag kan därför förstå.. att han inte orkade tycka till om

en massa saker hemma..?! Och eftersom jag vet vad jag vill och aldrig har trugat..

(Jag har dock ALLTID frågat Tomas om hans åsikt.. även om han inte sagt något..)

.. så har jag ångat på som den lilla ångvält jag var../är.. *smile*

Hmmmf.. Tankarna snurrar för fullt som ni kanske har märkt..?!

Borde kanske gå och lägga mig..?! Flaskan är tom.. och musiken går på repeat..

Erkänner att jag var rätt mörk, när jag började skriva detta inlägg.. men att jag nu känner mig

mycket bättre.. Fantastiskt vad "lite skriva" kan göra..?! Mitt ödmjuka lilla jag ber om ursäkt för

allt det dystra.. men allt mitt andra säger bara: "This is me, läs eller låt bli.."

- Tack för att ni orkar.. när jag inte gör det.. *smile*

Sköt om er och ta hand om varandra! Kom ihåg att älska det ni har och glöm

inte bort att stanna upp i livet lite då och då.. för att minnas vem du är..

och kom ihåg vad (vem/vilka) det är, som egentligen spelar någon roll..

 

Louise

30 oktober 2012 15:58

Gud vad kloka ord snäckan... Du får verkligen mig att stanna upp och tänka efter!! Förstår att du grubblar en hel del, även om det känns mörkt och grått vissa dagar vet jag att där längre fram kommer du att finna ljuset... Och på resans gång får du njuta av dina älskade barn för dom kan ingen ta ifrån dig❤

Var nu stark och glöm inte bort att efter allt regn kommer solsken hur hemskt det än låter... Tack för all värme du ger i denna underbara blogg!!

Styrkekramar till dig!

Jenny-Blue

2 november 2012 01:04

Tack finaste Louise!
Dina ord värmer och kramarna tröstar!!

- KRAM!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har tagit bort mitt förra inlägg. Ber om ursäkt och yrkar på sinnesförvirring..  - Kärlek & Ärtor till alla!      ...

  Idag har jag haft en hel rad av tänkbara rubriker att blogga om.. fram tills nu..?! Så jag skriver bara några rader om hur tacksam jag är för att jag har så fina barn. Jag är så stolt över alla tre, att jag skulle kunna spricka emellanåt.. Känner...

  Igår var jag i Åkarp med uppdrag aniktsmålning för barn. En givande uppgift en solig lördag, för mig som pedagog och konstnär..    Man skulle kunna säga att det är den perfekta kombon..?! Även om ansiktsmålning är något helt annat än akryl ...

  För ett halvår sedan kunde jag knappt hantera frågan. "Vad ska vi äta idag mamma?"   Idag kör jag och handlar efter jobb.. åker hem och packar in matvarorna i kylen, för att sätta mig i bilen igen och köra bort till fotbollsträningen som jag ...

  Jag har ändrat runt lite i menyn och uppdaterat några texter.. Och jag firar att jag varit driftig som attan under dagen..    Först jobb, med start 7:30.. som jag överlevde.. ?! (Bara det är en bedrift..) Sedan lyckades jag hitta ett spec...