Alla inlägg den 16 januari 2013

Av Jenny-Blue - 16 januari 2013 23:15


Nu såhär i efterhand.. kan det kanske kännas lite överdrivet, jag vet inte..?! Men jag tog ändå det säkra före det osäkra.. och fick iväg oss alla, inklusive Tomas, till akuten..


Klockan var någonstans efter 17, när jag gick ut på balkongen för att ta ett bloss..

Jonathan och Charlie satt i soffan och tittade på tv.. och "Mina Jasmine" låg på golvet och

lekte med sina saker.. Middagen var avklarad och dagens mest stressade tid var över..

(Oftast stressigt för mig mellan hemkomst från skolan och middag, då näst intill ALLT kräver min tid samtidigt..?!)

Och eftersom ungarna satt/ låg snällt och stilla, så passade jag, som sagt, på att ta ett bloss.


Jag tror att jag hann sitta ner i tre minuter, innan Charlie öppnade balkongdörren..

Charlie har en viss tendens till att alltid ha något "viktigt" att berätta, när jag är ute på balkongen..?! Jag tror att han

bara vill titta till mig.. eller att han bara precis vill vara med..? Jag vet inte..?! Men jag vet att jag brukar be honom att

försöka vänta i sju (?) minuter, tills jag kommer in igen.. Jag behöver mina minuter.. Ego, som jag är..?! Och jag tror

att det är "nyttigt" för Charlie att få vänta..

(Han tror nämligen att allt kretsar runt honom och att allt han begär, ska hända på sekunden.. 4-åring, som han är..)

Hur som helst.. Charlie öppnar dörren.. och jag vänder mig om för att be honom att gå in..

Då ser jag Jonathan, bärandes på Jasmine och jag reser mig upp, släcker ciggen och går in.

När jag är halvvägs in genom dörren, säger Jonathan att Jasmine har kräkt och jag skyndar

mig för att ta en bit papper.. Jag tar Jasmine.. torkar henne.. och samtidigt går pojkarna in i vardagsrummet igen och kastar sig i soffan, för att fortsätta sitt tv-tittande. När jag torkat

klart Jasmine, tar jag en ny bit papper och går in efter pojkarna, fram till Jasmine's filt, för att

se om det fanns mer kräk där.. Jag ser ingenting, men frågar pojkarna:

- Var kräkte hon någonstans?


Då reser sig Jonathan upp och säger:

- Här någonstans, han pekar och fortsätter, hon låg här och saglade

jättemycket, men så tappade Charlie henne här.. och han pekar igen..

- TAPPADE HENNE? Frågar jag lite högre än normalt.. VADDÅ TAPPADE HENNE??!! *lite högre*


Det visade sig att Charlie, som har tjatat om att han kan lyfta sin syster, sedan han kom hem

från dagis idag.. "äntligen" hittade ögonblicket, då jag inte kunde se, eller höra honom.. och ännu mindre kunna stoppa honom..?! Han såg sin chans.. och passade på att lyfta upp Jasmine..

Men så blev det ju ändå som mamma sagt.. "Du får inte lyfta henne Charlie.. Hon är tung..

och du kan tappa henne.."


Enligt Jonathan, så hade Charlie tappat sin syster.. cirka 30-50cm ovanför golvet..

Hon hade landat på rygg och slagit huvudet i golvet.. Jag vet inte, men just som han sa detta, så reagerade jag inte.. Jag lyfte upp Jasmine, för att gå och byta på henne och jag pratade med Jasmine och sa att hon hade en knasig bror som "kastar" henne i golvet.. men mycket mer än så var det inte..


Väl liggandes på skötbordet.. jollrandes, småskrattandes.. tog jag en snabb titt på hennes ögon..

för att se så att hennes pupiller inte var olika stora.. (Ska alltid kollas vid slag mot huvudet, oavsett ålder..)

Till min stora förskräckelse, tycker jag mig se en liten skillnad.. och ställer ytterligare en fråga till Jonathan.. "Kräkte Jasmine innan.. eller efter.. hon slog i golvet..?"

- Efter.. Fick jag som svar..

Här börjar det hända saker i mitt huvud och jag tvingar mig själv till att ringa till Tomas..


Sen rag ringde till 1177 (sjukvårdsupplysningen) Fick vänta i de sex längsta minuterna, det här året, innan jag fick prata med någon på andra sidan.. Efter att ha beskrivit vad som hänt, sa kvinnan på andra sidan luren, att det var bäst att åka in.. eftersom Jasmine hade kräkt..

Här börjar jag bli riktigt stressad.. och ringer tillbaka till Tomas..

16 minuter senare, står Tomas i dörren och vi är redo att ge oss iväg..


Jag tyckte, när Jasmine skulle födas, att resan in till sjukhuset tog en

halv evighet.. Men dagens resa, kändes längre.. väldigt mycket längre!?

- Vet ni hur många tankar det hinner rinna igenom mitt huvud under en

"väldigt-mycket-längre-tid"?! GALET många kan jag säga.. GALET MÅNGA.. men

alla med samma slutsats: Att jag hade varit förlorad utan min "Mina Jasmine"!!


Vi kom in på akuten.. fick hjälp nästan direkt.. 

Jag och Jasmine blev visade till en ny väntplats, pojkarna fick stanna kvar och vänta där ute..

Det tog väl cirkus 15-20 minuter, innan läkaren kom..?! Läkaren undersökte Jasmine och sa att hon reagerat som hon skulle, att allt såg bra ut och att han inte trodde att det skulle vara några problem för oss att åka hem igen.. Men han ville nog ändå, för säkerhet skull, att jag skulle mata Jasmine och att vi sedan stannade kvar på sjukhuset i cirkus en timme.. Mest för att se så att hon fick behålla maten och inte började kräka igen..


- Sagt och gjort..!

Tomas och pojkarna fick komma in och göra oss sällskap i "barnväntrummet"..

Pojkarna lekte, Jasmine åt.. Jag bytte blöja och fick på pyjamasen på min lilla hallonfis.. som vid

detta laget var hur "normal" som helst.. Hon jollrade och skrattade, rullade runt och lekte med en

medtagen leksak hemifrån.. inte så mycket som ett pip, från tösabiten.. och ännu mindre kräk..

Läkaren kom tillbaka, efter drygt en timme.. *Han vinkade.. och så var han borta..*


Väl hemma igen, släppte Tomas av oss i vändzonen.. innan han återgick till sitt..

Jag och ungarna tog oss upp i lägenheten.. (efter att ha varit och lämnat bilstolen i bilen..)

Pojkarna kom i säng. Jasmine hade redan somnat.. Bella fick komma ut.. och när jag väl satte

mig ner i soffan, var jag helt slut..


Många tankar och mycket känslor.. och därav dagens lååååånga inlägg..

Nu såhär i efterhand, kan jag nästan tycka att jag kanske har känt lite för mycket..

Och att jag kanske har låtit tankarna rusa lite för mycket.. Att jag, helt enkelt, har överreagerat..?! Men sen å andra sidan..

- Hade jag någonsin kunnat förlåta mig själv om jag inte hade aggerat som jag gjorde.. och det hade slutat med det värsta..?! Det blev bökigt och meckigt.. i några timmar.. men det är det värt!! För det jag har lärt mig idag.. är att jag hade inte varit någonting.. utan min "glädje & skatt".. min älskade lilla dotter, som är min skyddsängel utan vingar..




Här kommer en liten hemmavideo.. (Min första, här på bloggen, faktiskt..) Och "Mina Jasmine" spelar huvudrollen. Klippet är inspelad hemma hos Jasmine's faster.. för inte så länge sedan..

- Jag tjatar.. och Jasmine kämpar.. *smile* Enjoy!

LITE MER OM MIG...

KALENDER

Ti On To Fr
  1
2
3 4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Januari 2013 >>>

   

 

      Privat konto: 

     jenny78blue 

 

    Konst konto:

     jenny78blue_art

 

      MaryKay konto:

     jennyblue_mk

 

 

LETAR DU EFTER NÅGOT SPECIELLT? SÖK HÄR:

SIDOMENYN UPPDATERAD

    16 augusti 2023

 

BLOGGFÄRG UPPDATERAD

    15 augusti 2023 

 

MIN KONST - HEMSIDA

www.jennyblueart.com

 

Följer du länken ovan, hittar du info om bokade utställningar, mig och mina verk, presenttips, mm..     

 

      

     

     

         

            - Välkommen!

 

 

LÄNKAR TILL ANNAT VIKTIGT

     

         

     

        

     

 

     

 

     

 

 

KATEGORiER

BELLA i mitt minne

   7 sep 2005 - 15 jun 2016

PitaPata Dog tickers

ARKiV

   

 

 

 

       

 

 

 

       

 

 

 

      

 

 

 

       

 

 

 

      

 

 

 

       


Skapa flashcards