Har precis avslutat och skickat iväg en kommentar på en annan blogg, som jag råkade trilla in på.. Blev berörd, då den handlade om någons separation och hur mycket personen i fråga sörjde. Men det som berörde mig mest var nog ett av inläggen, som handlade om anonymitet.. Att bloggaren var "avslöjad" och därav tvekade inför kanske kommande ärlighet och öppenhet..

Tänkte på mig själv.. Som skriver så öppet.. om mina tankar och funderingar.. om mina erfarenheter, egenskaper och brister.. och på alla de som läser mina innersta rader.. Många av mina läsare, är just människor jag känner.. Vissa umgås jag med, andra träffar jag mer sällan.. och så klart finns det många som jag inte känner alls.. Jag har inte full koll.. omöjligt att ha.. men jag skriver bara sånt som jag kan stå för och jag skriver för min egen skull. Allt annat ser jag som en bonus.

Jag vill tro att jag.. kanske någonstans.. kan göra en skillnad..?! Nej, jag botar inga sjukdomar.. Jag skapar inte fred på jorden.. Jag får inga barn att svälta mindre.. Men jag har genom mina år som bloggare, stött på en och annan personlighet, som behövt en "hjälpande hand".. och jag vill tro att jag genom mina ord, mina erfarenheter och min ärlighet, gett dem något..?! Min öppenhet, vill jag.. och kan jag bara se som min egen vinst. För precis som jag, har deras ärliga involvering i mitt liv, på ett eller annat sätt, fått mig att inse vem som håller mig om ryggen! Läsare som jag känner, anser mig fortfarande vara värdig att träffa.. och de uppskattar mig för den jag är. De som inte känner mig, men som lägger sin tid på en kommentar, visar också sin uppskattning och är, för mig, ett bevis på medmänsklighet.. Hjärtan till Er alla!

Blev plötsligt väldigt stolt över mig själv..?! Så skönt att inte behöva gömma mig bakom en anonym text.. Jag är vad jag skriver och jag skriver vad jag är.. *smile*

Sköt om Er och var rädda om varandra! Puss och Kram!