Jag har funderat på det här med att vara singel.. eller ihop..?!

Brukar säga det till människor som jag träffar och pratar med, att det är f*n ingen dans på röda rosor att vara ensam.. singel.. men visst.. man slipper en hel del "trista saker".. Samtidigt som det krävs mindre av en som är ensam.. så krävs det en hel del annat.. fast i en annan dimention..?!

- Hmmm.. (?!) svårt att förklara.. 

Jag som bor ensam.. har till exempel bara min egen tvätt att tvätta.. min egen röra att städa.. och står det skor ivägen i hallen, har jag bara mig själv att skylla.. Jag har ensamvåld över fjärrkontrollen.. slipper blir tjatad på.. och har ingen som helst annan att ta hänsyn till.. Maten blir billigare, då det är en mindre i hushållet.. Sängen blir större.. och allting runt omkring mig är mitt.. (inga fula nostalgiprylar som saknar värde för mig, att ta hänsyn till.. *smile* Har hört om de som har det så.. *smile igen*..)

Men så har vi då den "andra sidan" av det hela..

Tvätten och disken.. röran och skorna.. Ja, det är väl sånt man får lära sig att leva med, vilket jag också tror att man är fullt kapabel till.. då man faktiskt är två, som delar på det..?!

Fjärrkontrollen - Ja, för min del kan det kvitta om jag får hålla den eller inte.. Jag anser att det finns både roligare och viktigare saker att göra.. Och tjatet - Ja, det är väl bara till att "stänga öronen"..?! Att inte ha någon annan att ta hänsyn till, innebär ju faktiskt att det inte finns någon som tar hänsyn till dig heller.. Alltså, ingen som frågar hur du mår, eller undrar när du kommer hem..

Maten blir kanske lite dyrare.. men att inte behöva äta ensam, eller som i mitt fall.. faktiskt äta.. kan ju kännas som ett plus..?! Dessutom, är det mycket roligare att laga middag till två, än till bara en..

Sängen.. Ja, den är ljuvligt stor och mysig.. men det kan vara rätt mysigt att ha någon att krama om, eller att bli kramad av.. (Så länge jag får ha mina kuddar för mig själv.. *smile*) Att bara ha sina egna grejer runt omkring sig är väl inget fel.. men i det långa loppet kan det bli trist det med.. och saknaden efter en eller två "fula grejer" som "stör".. ja, den dyker upp i mellanåt..?!

Det var lite av plus och minus.. som en ensam person.. (från mitt sätt att se det..) Nu till att vara "ensam".. med ett barn under året, alltid.. och två pojkar 5 och 10, varannan vecka..

Till en början var det fruktansvärt! Att "bara" vara en, på tre.. alla med individuella krav inom sin ålder och personlighet.. och dessutom bara ha 24 timmar på ett dygn..?!!

- Ja, fruktansvärt.. är väl det ord som beskriver det bäst..?! Att hela tiden vilja vara där till hundra procent, men bara räcka till.. till bara precis alla måsten runt omkring..?! Usch, inget roligt alls, kan jag säga!

Tvätten, disken och de där skorna i hallen.. ja, nu är det ju faktiskt inte bara mitt och mina.. men det är fortfarande bara jag som bär ansvaret..?! Fjärrkontrollen - Ja, en fjärrkontroll, två pojkar.. i olika åldrar dessutom..?! Bråken är oändliga..?! Tjatet haglar.. både från mig och från barnen.. Och det där med att bara ha mig själv att ta hänsyn till.. finns ju inte på världskartan, när man är mamma till tre! Maten kostar lika mycket.. om inte mer..?! Då den är jobbigare att inhandla.. tidskrävande att laga.. och inte alltid uppskattad att äta.. Sängen är stor.. och min.. men väldigt sällan får jag ha kuddarna för mig själv, då det ibland händer att mellangrabben "rockar loss"..

Mina saker.. är fortfarande mina saker, men gudarna vet, att när man har barn.. oavsett hur duktiga de är.. så har man även deras saker.. ÖVERALLT! Och de saker som är mina, är oftast de saker som går sönder.. av någon konstig anledning..?!

Samtidigt så kan det vara väldigt skönt att inte kunna lägga någonting på någon annan, utan bara ha sig själv att skylla om det inte borstas tänder i tid, eller om läxan plockas fram för sent.. Sen å andra sidan.. Hade man inte varit ensam, hade det funnits någon som hade kunnat hjälpa till med det ena, samtidigt som man själv gjorde det andra..?!

- Summa sumarum.. Allting har sitt.. både på gott och på ont.. Och jag vill ändå tro att vi är menade att bo tillsammans med någon.. Men det måste vara med någon som känner det samma.. Någon som är villig att ta tag i saker och ting.. och utkämpa samma "krig" (alltså liv) med allt vad det innebär..?! Lite grann som i ett äktenskapslöfte.. "i nöd och lust".. eller ja.. PRECIS som i ett äktenskapslöfte.. "i nöd och i lust"!