Nästan dagligen har jag tankar om saker att berätta om i min blogg.. men lika ofta blir det att jag får välja bort mitt bloggande, då tiden inte tycks hinnas med.. Tid är i och för sig något man tar sig, finns sällan tid till något..?! Så i ärlighetens namn, är det väl egentligen så.. att jag väljer att komma i säng i någorlunda tid, istället för att fastna vid datorn..?! (?!) Därav har det blivit långt mellan mina inlägg, sedan jag började jobba.. Ska försöka komma in i någon form av rutin, gällande mitt bloggande också, men det har inte hamnat först på listan.. tyvärr.. *smile* Har egentligen inte tid med att blogga idag heller, men behovet blev för stort.. och jag blev bara tvungen..?!

- Härligt att vara här igen i alla fall! Saknar mina långa nätter, ute på balkongen.. tillsammans med en kopp kaffe, några cigaretter.. och min blogg.. Men som sagt.. Det har varit mycket rutiner att komma in i, den senaste tiden..

- Nåväl.. Livet rullar på.. Det går bara bättre och bättre för "Mina Jasmine" på dagis.. Varje dag jag kommer för att hämta henne, har jag än så länge, fått höra: "Idag har det varit den absolut bästa dagen".. Vilket är lika härligt att höra, varje gång.. *smile*

Jag trivs som fisken i vattnet, med att vara tillbaka på jobb.. Det är skönt att känna tempo igen, trots tidiga morgnar och sena eftermiddagar.. Denna veckan dock, har vi gjort om lite i mitt schema.. och jag har bestämt mig för att i en tid framöver.. vet ej hur länge.. dra ner på mina timmar, så Jasmine's dagar på dagis inte blir fullt så långa.. Med start idag faktiskt.. och det kändes helt rätt! Bäde för mig själv och för dotera.. Pojkarna är hos "pappa" denna veckan..

Jasmine och Charlie, mina två minsta.. går på samma dagis, men på olika avdelningar..

Under inskolningsveckan var pojkarna hos "pappa" och jag var med Jasmine på dagis. Och varje dag, den veckan, träffade jag Charlie ute på gården.. Förra veckan, var det min vecka med pojkarna.. och då lämnade och hämtade jag både Charlie och Jasmine på dagis.. Denna veckan däremot, kändes det jättedumt när jag och Tomas kom till dagis samtidigt för att hämta vars ett barn..

Det kändes inte konstigt att komma dit, eller att stå och prata med personalen ute på gården, med Tomas vid min sida och både Charlie och Jasmine i närheten.. Det konstiga slog mig först när vi kom tillbaka till bilarna och jag såg Jasmine titta på sin bror, hoppa in i "pappas" bil, när hon själv skulle in i "mammas" bil..?! 

När Jonathan, min äldsta, var liten och hade fått en lillebror, var jag benhård med att inte sära på dem.. Jag var starkt övertygad om att de skulle vara tillsammans.. Då lät det: "Jag tänker aldrig sära på mina barn"..?! Och det har jag egentligen inte heller gjort.. förrän idag..?!

Att Jonathan och Charlie bor på två ställen, är accepterat i dagens läge.. Det tog ett tag, men det gick.. Att Jasmine bor hos mig, har alltid varit en självklarhet.. och jag har inte ansett att någons av våra liv har varit konstiga.. förrän idag..?!

Jag ska naturligtvis, göra med Jasmine, som jag gjort med båda pojkarna.. göra det så naturligt som möjligt.. men jag kan med tårar i ögonen, erkänna att det kommer att bli betydligt mycket svårare med Jasmine, än vad det någonsin har varit med pojkarna..?!

Lite obehagligt när jag tänker efter.. Långt innan någon av våra barn kom till världen, ritade jag en teckning, föreställande en gravid kvinna, ensam, sittandes med sänkt huvud, tillsynes ledsen..

                           Ensam och stilla hon sitter och gråter

                           kanske ska hon aldrig få se honom åter.

                           Fadern till barnet som hon nu bär

                           har lämnat dem ensamma här.

                          Tårarna faller nerför hennes kind

                          håret tas tag av en lätt bris av vind.

                          Minnet av kärleken finns ännu kvar

                          men vad ska hon ge sitt barn i svar?

                          Då den stora frågan ställs

                          och tårarna än en gång fälls.

                          Att födas till en värld såhär..

                          Hon gråter för barnet hon bär.

(Teckningen ritade jag i augusti 2000 och dikten skrevs månaden senare..)

Det är inte alltid jag tar fram och tittar på bilden, eller läser dikten.. men det händer ganska ofta, sedan min och Tomas separation, att jag tänker på den.. Idag till exempel..

.

.

- Nej, mina kära läsare.. Nu måste jag dra mig till korgs.. Hur nice det än är att

sitta här och fundera och skriva, så kommer det en dag i morgon också.. *smile*

Så nu får jag allt vackert tacka för idag..

God natt! Sov gott!

Ta hand om er själv och var rädda om varandra!!