När man separerar, är det inte bara en själv och ens partner som drabbas.. inte heller bara barnen.. även om det är dessa tre "grupper" som står i själva centrum, av en separation.. Det är även familjen runt omkring, som blir drabbade.. Föräldrar, syskon, syskonbarn, kusiner, osv.. hamnar ju också i en sorts "kris", där man kanske inte riktigt vet hur man ska hantera problemen..

I vår separation, var vi väldigt noga med att hela tiden informera våra barn om läget. Hela tiden göra det så naturligt som möjligt, för att inte "skapa" mer problem än nödvändigt.. Tankarna på resten av familjen var inte lika påtagliga.. något som jag blev påmind om, när Tomas syster berättade att hennes dotter, kusin till barnen (jämngammal med Jonathan) ställt frågan om de aldrig mer skulle få träffa mig igen..?! Jag hade ju varit så noga med mina egna barn, men helt och hållet "glömt" de närstående kusinerna..?! Frågorna runt en separation är oändliga och det är inte alla gånger så lätt att hantera för vuxna, än mindre för barn..!!

Lika svårt kan det vara för mormor eller farmor, då samma typ av fråga kan få de att känna obehag.. Kanske mest för en farmor, då mammor tenderar att träffar sina föräldrar något mer än pappor..?! (missförstå mig rätt.. alla är vi olika..) Men för att ta ett exempel, tar vi en farmor..

Farmor, håller ingenting emot mamman, trots att hon och hennes son separerar. Farmor säger gång på gång, till mamman, att hon alltid finns där.. om och när mamman behöver hjälp.. (farmor vill ju fortfarande vara en del av barnbarnens liv) Mamman tackar för omtanken.. och känner tacksamhet, men ändå blir det inte att hon hör av sig till sina barns farmor, trots att hon flera gånger är i behov av hjälp, i form av avlastning, mm..

Detta i sin tur kan få farmor att bli lite arg, mest besviken kanske, men det är en känsla som stör och det är här "poängen med att förstå" kommer in.. Farmor, som förmodligen fortfaranade lever tillsammans med samma karl, sedan 30 år tillbaka, kan inte förstå.. Hon vill ju bara hjälpa, men hjälpen verkar inte vara välkommen..?! Från mammans synvinkel, handlar det inte om att hon inte vill ha någon hjälp.. inte heller om att hon håller något emot farmor.. Det handlar om att "gå vidare".. vilket är ganska svårt, om man inte bryter med sitt gamla liv..

Olika typer av anledningar till separationen, spelar klart in i hur man känner.. och hur man går tillväga med sitt "avslutande" gentemot den andras familj.. Men i det stora hela.. Om en separation är ett faktum, utan någon återvändo.. är det egentligen inte alls svårt att förstå att man inte vill umgås med den andres föräldrar, syskon, mfl.. Och det är inte det att man inte vill umgås.. Det handlar om överlevnad.. Man måste bryta för att kunna gå vidare.. läka.. och hitta en ny plats i livet..

Att inte förstå, borde egentligen vara en öppen dörr till att söka efter nya infallsvinklar.. Svaret kan vara det samma.. Bara för att jag förstår, betyder inte det att jag måste ändra min inställning, eller ens acceptera.. Men jag tycker, att man saknar rätt till att dömma någon/något innan man har tagit sig tiden till att i alla fall försöka förstå vad och hur situationen ser ut..

.

.

.

.

Fortsättning följer..

Som vanligt blir det inte som jag hade tänk mig..?!!
Tanken var att jag skulle fortsätta mitt skrivande från igår.. men tyvärr.. Så blir inte fallet..
Lämnade Jasmine på dagis i morse, där spåren av runda nummer två, av magsjuka låg som en tjock ridå i luften.. Kräklukten slog oss direkt när vi kom in genom dörren.. och trots alla böner under dagen, om att Jasmine inte skulle bli drabbad, var det ett faktum strax efter det att vi kom hem efter jobb, skola och dagis..

- En helt ny upplevelse för mig, kan jag berätta, då ingen av pojkarna blivit magsjuka i så liten ålder.. Vi snackar spya!! Något stressigt där ett tag.. MEN.. En matta, två "mammatröjor", en stol, två snuttefiltar, ett köksgolv, två par byxor, ett par "mammastrumpor", en skarfs, fyra tröjor och en dusch senare.. somnade mitt lilla troll på en ny filt, sidan om brorsan i soffan.. utmattad efter en minst sagt händelserik eftermiddag och kväll..

Så.. Jag hoppas att ni har överseende, med att jag väljer att gå och nanna kudden istället för att fortsätta gårdagens tankar..