Jag är redo.. Allting är framplockat och står uppställt runt den, än så länge, omålade duken.. Färger, penslar.. Ett glas med vatten i, till att skölja ur penslarna.. Hushållspapper, att torka med, en kökssvamp att måla bakgrunden med.. Och så klart skissen på idéen, som jag fick för några dagar sedan.. Allt är där.. På bordet.. Och jag är redo..

Jag häller ut färg, direkt ur burkarna, på duken.. Två nyanser av blått och stänk av vitt.. Jag kladdar lite, då den ena blåa färgen rinner över mitt ena pekfinger, men det gör inget..

- Jag är här.. Och jag är redo..

Tar svampen i handen och låter den stryka över duken.. Med mjuka drag låter jag färgerna blandas.. och duken förvandlas, från omålad blek, till en början på något nytt.. Känslan är med mig och jag njuter av varje centimeter av färg.. och snart är bakgrunden färdig. Jag lägger ned duken, som jag just balanserat på vänster hand, på bordet igen.. Kanterna har också fått färg.. Inte ett spår kvar av den omålade duken.. Jag ler.. Går in och tvättar bort färgen från fingret, medan jag väntar på att färgen ska torka.. Jag väntar..

Sätter mig ner vid bordet igen och tittar på skissen.. Blir slagen av en viss oro.. "Hur ska jag nu göra för att inte göra fel..?!" Men lika snabbt som oron kommer, försvinner den, då jag vet att det inte kan bli fel.. Det är ju jag som bestämmer, vad som är rätt och vad som är fel.. Och varför skulle jag göra fel, när jag väljer att göra rätt..?!

Det är ju det som är det sköna med konst.. Allt handlar om åskådarnas åsikter.. och de är aldrig de samma.. Oavsett vad konstnären känner, eller tycker.. Det är omöjligt att behaga alla. Man bara göra det som känns rätt.. Och ibland, bara ibland.. kan det som format tavlan, känslan bakom, ses av åskådaren och älskas precis lika mycket som den görs av konstnären själv..

Min väntan är över.. Färgen har torkat.. Två nyanser av blått, blandat med några stänk av vitt.. Jag fattar penseln i min hand. Känns bra. Helt rätt val av pensel. Doppar den i vitt och börjar måla..

- - - - - - - - - - - -

Ja.. Och där är jag nu..
Jag har ingen aning om hur det kommer att sluta.. men vägen mot mitt okända mål känns underbar.. Skissen är min karta, inte min destination.. En trygghet bakom spänningen.. äventyret som väntar mig.. och jag är här.. Jag är redo..

Jag vaknade alldeles försent imorse, men jag är ju rätt van.. så det gick bra ändå.. Kom i tid till jobb, trots trötta barn, bråk om kläder och skor och långa bilköer.. Så jag förmodar att det var en seger trots allt..?!

Och såhär efter dagens första kopp kaffe, som verkligen satt sär den skulle, känner jag mig fit for fight!

Önskar er Alla en bra måndag!
Puss & Kram