Ännu ett skolår är över.. och det tindrar i ögonen på alla barnen som efter sin skolavslutning äntligen får börja sitt efterlängtade sommarlov.. Efter ett tappert kämpande med tidiga morgnar, läxor.. och allt annat som krävs av de små liven.. börjar den tiden på året, som förmodligen är den allra bästa..?!

Jag som förälder känner mig stolt.. men samtidigt får jag lite panik..?! Kändes ju som om det var igår, som vi satt där i kyrkan, ovana i vad som skulle hända, då vår lilla Jonathan gick ut nollan.. Stolta och förväntansfulla inför den "riktiga" skolstarten till kommande höst, då han skulle bli en "försteklickare", med riktiga läxor och kraven skulle börja på riktigt.. Och känslomässiga i tankar om att vår lille påg, redan blivit så stor..

Idag, tro det eller ej.. lämnade Jonathan fyran bakom sig..?!! Och både jag och Tomas var rörande överens, i bilen på vägen tillbaka till jobb, efter uppträdandet/ skolavslutningen i kyrkan.. "Shit vad hände..?!" Vi hade precis en liten pojke på sex år och en ännu mindre pojke på ett år.. Nu till hösten har vi två stora killar.. En som börjar femman och en som börjar nollan.. (Alltså lämnar dagis och flyttar över till skolan..) Och vår lilla dotter..?! Ja hon fyller redan två, nästa månad..!! (Svårt att få ihop när man räknar efter, då varken jag eller Tomas är äldre än 25, respektive 27..?! *smile*)

Sommarlovet är här.. och nästa vecka, så även semestern..
Eller ja, början på.. då det blir längre sammanhängande ledighet lite senare..

Fredagen den trettonde, som inträffar en till tre gånger varje år, är enligt skrock en otursdag.. Men enligt en omfattande olycksgranskning som försäkringsbolaget Trygg Hansa har gjort, inträffar nästan sju procent färre skador under fredagen den trettonde än under en genomsnittlig dag.. och tre procent färre skador fredagen den trettonde än under en genomsnittlig fredag..

Bild hittad på Google..

Lite lustigt nog, så pratade vi om äckliga tvättstugor, på jobb idag, jag och en av mina närmaste arbetskamrater.. Då jag, mitt dumma nöt, sa att jag lyckligtvis aldrig råkat ut för något större obehag av en så kallad ofräsch tvättstuga.. då jag anser vår vara i bra skick och väl omhändertagen och skött..

Borde ha vetat bättre dock, än att säga något alls..?! För när jag kom ner i tvättstugan nu i kväll.. och fram till mina två bokade maskiner.. upptäckte jag, till min stora fasa, att de båda var fulla med långa, svarta hundhår.. Eller ja.. Jag hoppas att det var hundhår..?! *suck*

Hoppas bara att hunden klarade sig..?! För om det inte var hundfilten de tvättat, så måste det ha varit hunden som fått sig ett varv i maskinen..?!! För.. Oh My God.. så mycket hår..?!!

Så ja, innan tvätt av tvätten, blev det en ytterst obehaglig, men grundlig rengöring av tvättmaskinen.. (Tur att man inte är allergisk..?!)

- Öööööörrrrk!!!!!!

Hallå Söndag!!

Är äntligen hemma hos mig igen.. Känns som evigheter sedan sist, men det har ju faktiskt bara gått.. (?!) .. tre dagar..?! Håller på att tvätta.. alla tretton ton tvätt, som det tog nästan en timme att sortera.. Eller ja, sortera, vända rätt, och HITTA framförallt.. under barnens sängar, under soffan, bland skorna i hallen och i påsar lite varstans..?! *suck* Inget att rekommendera, det här med att "bo en resväska".. Har för fasiken kläder överallt..?! Ett jädra meck på många sätt och vis, för den som tar sig fram och tillbaka hela tiden..?!!

Men men.. Nu är det allt i alla fall samlat och sorterat.. Och två maskiner är redan klara och håller på att torka i tumlaren..

Tanken var att jag skulle få eftermiddagen för mig själv, med tvätt av kläder, mm, kl 15-19 och kanske tvätta bilen efteråt.. (som jag har tänkt göra nu under två veckors tid, men som jag fortfarande inte hunnit pga. ändrade planer på vägen..) Men som vanligt blev det inte som jag tänkt..?! Tomas lovade Jonathan att de skulle iväg och fiska, förra helgen.. och Jonathan har längtat och tjatat om detta sedan dess, då det inte blivit av pga. väder, eller fotboll.. Idag är det äntligen väder.. och ingen fotboll, som kräver deras tid.. Så ja.. Jag får åka hem till Tomas igen, efter jag tvättat klart, för att ha hand om de små medan Tomas och Jonathan åker och fiskar..

Lite enerverande är det, att jag måste tillbaka hem till Tomas.. Men sen samtidigt.. Vad gör man inte för sina barn..?! Kan väl bara hoppas på att det uppskattas senare i livet.. Hade jag inte låtit Jonathan få åka iväg med Tomas och fiska, bara för att jag skulle tvätta bilen, hade jag varit en sann skitstövel, som satt käppar i hjulet för min älskade grabb.. Och det vill jag ju så klart inte vara!

Nej.. Nu måste jag återgå..
Vi ses!
- Tjingeling..

Från att ha varit lite småfrusen i morse, sitter jag nu och småsvettas ute på balkongen..
Har nästan precis kommit hem från Burlöv C. där jag tog en runda tillsammans med Charlie och Jasmine..

Vårt mission idag, var att fixa vattenflaskor till de båda, samt att köpa nya nappar till Jasmine.. men jag är rädd för att det blev liiiite mer än så..?! Ah ja, inte så jättemycket mer.. Kunde inte låta bli att köpa ett par nya shorts och en T-shirt till Charlie.

Kul med tryck, både fram och bak.. Shorts och T-shirt på H&M för 159kr..

Vi hittade även en vattenflaska till Jasmine.. Hello Kitty för 59kr..

Charlies vattenflaska hittade vi på Stadium.. Något dyrare (79kr) men helt klart väldigt cool..

Var inom Coop också.. mot Charlies vilja.. och handlade lite bra-att-ha-saker.. så som kaffe, melittapåsar, frukostflingor, våtservetter och lite annat gott, som en påse kanelgifflar och dricka till barnen.. Hundmat kom vi också ihåg, vilket var väldigt bra, då den var helt slut hemma..

Innan vi stack iväg, hade jag lovat Charlie att han skulle få ta en runda och titta i leksaksaffären, så det gjorde vi när vi kommit ut från Coop.. Efter mycket "Titta här mamma".. och "En sånn vill jag ha" kom vi äntligen fram till att det var en Slushymaker han ville köpa.. vilket han också gjorde.. (129kr på BR-leksaker)

Jag hann inte ta någon bild på den, när vi kom hem, innan Charlie slet upp paketet och skulle ha in den i frysen..?! Därav bilden på en tom kartong.. *smile*

- Ska bli spännande att se om den fungerar.. men det kommer ta några timmar till, så jag får återkomma gällande den frågan..

Innan vi åkte hem var vi inom djuraffären också för att köpa hundgodis till Bella.. Vi tittade lite på fiskarna.. och sen åkte vi hem till Tomas igen..

Tomas har varit iväg och handlat mat, som jag ska hjälpa till att fixa med nu.. Han kom precis hem, så nu måste jag gå och göra honom sällskap i köket..

Puss och kram!

Jag vet inte riktigt vad det var med mig igår..?!
Men jag var helt klart inte på min högsta topp, om man så säger..?!

Det är alltid lika jobbigt, när man känner sig nere inuti, men egentligen är mitt i något roligt..?! Känslorna krockar liksom på något konstigt vis.. och det blir obalans i kropp och själ..?! Ännu jobbigare är det när man inte kan uttrycka i ord, varför man känner sig nere.. Det gör det så mycket svårare, näst intill omöjligt, att kunna svara på "varför" för ens omgivning..

Att vara känslomänniska, som jag är.. kan vara helt underbart, när det kommer till att kunna känna andras glädje, väldigt lätt.. Men samtidigt är det ibland en riktig mardröm, då andras sorg gör sig minst lika påtaglig för mig.. Jag har med åren, lärt mig att kunna sortera bland alla de känslor som strömmar runt/genom mig varje dag.. Jag har lärt mig, tack vare hjälp utifrån, att kunna "sörja", men att kunna "stänga av" det efter en stund.. Att få utlopp för det som tynger mig, är ett näst intill måste, annars ruttnar jag inifrån.. Men att inte fastna i de negativa känslorna och på så sätt kunna gå vidare och kanske hitta något roligare att känna istället..

Vi var på resturang igår och firade Tomas pappa, som fyllde 60.. Härligt att vara tillsammans med en massa varma människor, som känns som lika mycket min familj, som det är Tomas.. Svärfar, som vi firade, var på ett strålande humör.. och jag njöt verkligen av att se honom så glad. Hans fru likaså.. Och ja, alla de andra som var med också.. fast svärfar var verkligen på topp.. *smile*

Samtidigt som denna enorma lycka och värme fyllde min kropp, fanns där något annat.. Något mörkt, kallt och ledsamt.. Jag kan inte sätta fingret på riktigt vad, men det störde helt klart balansen i kroppen.. Som om jag hade 80% lycka och 50% sorg..?! Och ja, det säger ju sig själv, att det inte går ihop.. oavsett hur kass man än är i matte..?!

När vi kom hem, senare på kvällen.. efter en underbart trevlig stund tillsammans, men mycket gott, både i matväg och i glasen.. kunde jag inte kontrollera överflödet av känslor längre.. så jag kopplade hunden och gick ut.. Hunden gjorde vad hon skulle, medan jag grät, plockade hundbajs.. och grät lite till.. Jag trodde att jag "var klar".. när vi kom tillbaka upp till Tomas i lägenheten.. Men det räckte med att han ställde frågan: "Vad är det Jenny?" Så brast jag igen.. Fast nu grät jag nog inte över överflödet av känslor, utan mer pga. bekräftelsen från Tomas, som sett att något varit "fel" hela eftermiddagen.. Min brist på någon förklaring och ett konkret svar, skickar automatiskt ut ett: "Det är ingenting".. följt av ett: "Jag vet inte.."

Tomas, min klippa.. som känner mig ganska så väl, vid det här laget.. ibland till och med bättre än vad jag själv gör.. tog ett steg bak och lämnade mig ifred på balkongen.. Jag kände att jag var på väg att fastna.. med tankar snurrande runt i hundranittio.. Varför, vad, vem, hur, vilka, när, om, som..?! Mitt hamsterhjul av analys hade satt igång.. För att bryta detta var jag bara tvungen att sätta på lite musik.. ett perfekt hjälpmedel.. i alla fall för mig.. Jag öppnade Spotify och valde en låt som jag spelad väldigt mycket, precis i början av min och Tomas separation, när jag fortfarande bodde kvar hemma hos honom.. "The Awakening" med James Morrison.

Konstigt låtval igårkväll kanske..?! Men för mig, är låten konstigt nog inte förknippad med brusten kärlek.. som man kanske skulle kunna tro..?! Tvärtom gör den mig lugn.. Fokuserad. Den återställer balansen, på något konstigt vis och jag känner mig tryggare med mig själv inombords.. Tror själv att det har att göra med att jag, trots allt det hjärtkrossande då, lyckade hitta mitt inre center.. Min kärna, som håller alla mina känslor.. och att de alla var i precis lika mycket mängd, eller i varje fall, i rätt mängd för mig, just då..?!

- Ja, det är svårt att förklara.. Men de som förstår, de förstår.. ni andra får helt enkelt hålla till godo med att försöka förstå.. eller ännu enklare.. bara låta bli..?! *smile*

Tomas kom och sade god natt och gick och lade sig.. Jag satt uppe en stund till.. med spel på plattan, för att aktivera min lilla hjärna med något annat än verkligheten.. Jag slumrade till i soffan och vaknade några minuter senare av att jag hade en konstig dröm.. Jag brukar minnas mina drömmar när jag inte mår bra inuti.. (något jag kommit på efter hand..) Är medveten om att vi drömmer hela tiden, men det är som om kroppen/knoppen försöker berätta något för mig i vaket tillstånd och låter mig minnas drömmen jag haft.. Så att jag ska kunna analysera vad som är fel och vad som måste göras.. En annan sak gällande mina drömmar är att jag vet att mitt känslotillstånd, visar sig i form av olika rum i hus, lägenheter, hotell, gårdar.. Allt ifrån runda, varma rum, till kalla, skabbiga korridorer.. Stora, ljusa rum.. Mörka, små rum.. Tomma rum, överfyllda rum.. Ja, ni fattar..?!

Rummet jag drömde om igår var stort och tomt. Parkettgolvet var rent och fint, väggarna fräscha.. Där fanns två ingångar till rummet, utan dörrar och ena väggen hade stora vita fönster, med natt utanför.. Ljuset i rummet var mysigt varmt och det var precis lagom temperatur..
Det fanns mer i drömmen, men det skulle bli alldeles för flummigt.. Mer om möjligt..?! *ha ha ha* Så vi skippar det idag.. (Tror att jag har koll på det som skapade gårdagens obalans, nu i alla fall..?!)

Klockan var kanske 02, cirkus.. när jag väl kom i säng.. Minns inte helt, men jag har ett svagt minne om trygghetskänslan som infann sig när jag lade mig ner i sängen, intill Tomas sida.. och jag kunde höra hans sovande, djupa andetag.. Fick en flash av att inte alla låg tryggt i sina sängar, som jag.. Alla de olika livsöden, som händer olika människor..?! Låg väl och funderade en stund, men somnade ganska så snart av total utmattning.. Och sen sov jag som en liten Miss Piggy fram till klockande tio.. *smile*

Det har bara gått två dagar, sedan beskedet kom och slog undan fötterna på näst intill en hel stadsdel..?!
En av pedagogerna på Charlies avdelning, på dagis.. drabbades av en plötslig död, under natten eller morgonen till den 4/6. (Läs inlägg från 5/6)

När jag kom in på avdelningen igår, för att lämna Charlie.. hade en del barn redan fått reda på det inträffade via sina föräldrar, som precis som jag blivit informerade dagen innan.. Pga. min stora oro för hur Charlie skulle ta det fruktansvärda beskedet, valde jag att inte själv berätta något för honom, vilket jag berättade för pedagogerna när jag kom på morgonen.. Med en klapp på axeln, fick jag höra att det var helt rätt beslut.. Oron som jag hade haft under större delen av natten innan, lade sig redan när vi kom in på avdelningen.. Svårt att förklara, men stämningen var lite som vanligt, fast som inbäddad i en dimma av sorg.. Och även om man blev dämpad av det tunga i luften, kunde man känna hur kärleken flödade i varje rum.. Och en stark känsla av trygghet spred sig över mig..

När jag stod och pratade med en av pedagogerna, lite om vad som skulle hända under dagen.. med planerad minnesstund med ljus och foto.. och hur de skulle försöka svara på allas frågor.. kom ett av barnen som hade fått reda på det inträffade.. Den lilla treåringen satte sig på en stol, som stod alldeles intill oss och utan att titta på oss tog barnet pedagogens ena hand. Pedagogen tittade på barnet, avbröt sig själv mitt i en mening.. "Bara som en sådan här sak" sa hon och lyfte något på sin hand. Det lilla barnet tittade upp mot oss, med tårar i ögonen, mötte min blick och tittade sedan ner igen. "Det är viktigt att vi finns här för varandra" sa pedagogen..

Ett otroligt arbete, våra pedagoger utför.. Varje dag egentligen.. men extra påtagligt, vid sådana här tillfällen!
På det mildaste sätt, med det största tålamod, klarar de av att hjälpa våra små, i deras sorg.. De svarar på barnen frågor.. Pratar.. Kramar.. Ser till varje individs olika behov, samtidigt som de ska hantera sin egen sorg.. Helt fantastiskt!! Det kan inte uttryckas nog, men en stor eloge till alla dessa fantastiska människor!! En massa kärlek till er!!

Jag skulle iväg med Jonathan för att göra del två av ett "skriv-och läs test" på sjukhuset, så Jonathan var med och lämnade de små på dagis.. Eftersom vi hade tagis sovmorgon, med frukost hemma, var vi inte på dagis förrän klockan nio.. Och efter att ha stått och pratat med pedagogerna, åkte jag och Jonathan direkt till sjukhuset, då vi skulle vara där klockan tio.

Väl på sjukhuset satt jag och tittade på Jonathan under tiden som han genomgick de olika delarna av testet. Jag tittade på kvinna som satt mittemot honom.. och jag tänkte på vad det var hon egentligen gjorde för Jonathan.. Även om det hade varit någon annan som utfört testet, då det finns många som jobbar inom vården och även om hon har betalt för tiden med min son.. så kunde jag inte låta bli att känna en otrolig känsla av tacksamhet, inför just denna kvinna.. För hur man än vrider och vänder på det så kommer det hon gör tillsammans med Jonathan, kunna hjälpa Jonathan i framtiden.. Och hennes fina sätt mot honom värderas högt.. (Det är ju faktiskt inte alla som vet hur man hanterar ett barn i praktiken, bara för att man har utbildning på papper..)

Testet blev klart och jag och Jonathan åkte till frisören för att få honom klippt, något jag hade lovat honom sedan två veckor tillbaka.. Egentligen hade vi beställt tid på en salong inte så långt ifrån sjukhuset, men den frisören ringde och avbokade, då hon som skulle klippa Jonathan tyvärr hade blivit sjuk.. Impulsivt åkte vi till Jägersro Center istället för att se om de fanns någon ledig drop in tid.. Hade fått höra av min ena arbetskamrat, att det hade öppnat en ny salong som skulle ha någon form av öppningserbjudande, med klippning för 300 kronor.. så vi provade att åka dit. Det visade sig bli vår tur i oturen, då det lönade sig, kan jag säga.. Tydligen var det barnens dag, eller i alla fall firande av barnens dag.. och därför kostade en barnklippning bara 200 kronor.. Under tiden som Jonathan satt där i stolen och blev ompysslad, kom återigen känslan av tacksamhet över mig, då tjejen som tog hand om Jonathan verkade väldigt rar. Ännu en vacker själ, som förgyller livet för någon annan dagligen.. men just då för min äldsta son.. Så än om det bara handlar om ett möte som vara i tjugo minuter.. så är det något gott att minnas..

Dagen gick.. Tankarna var nästan hela tiden på Charlie och dagis..
Men jag och Jonathan fick gjort vad vi skulle.. Sjukhuset, frisören och inhandlat mat inför kvällen..

När vi kom till dagis, för att hämta de små, berättade pedagogerna att dagen hade gått bra.. De hade haft en minnesstund, med foto på den avlidna, älskade pedagogen. De hade tänt ljus och pratat om henne och om döden.. Efter samlingen, hade barnen fått rita vars en teckning.. Fick berättat för mig att Charlie inte ville rita någon teckning, till en början.. Han hade bara velat prata om "Helo" (ett X-Box spel som Charlie inte får spela) .. Charlie hade sagt att man skulle vara minst 16 år för att spela det spelet eftersom man ska döda en massa människor.. Men så hade han tagit pennan ur handen från pedagogen som satt och lyssnade på Charlies berättelse och ritat två stycken hjärtan.. Jag fick se den färdiga teckningen, tillsammans med alla de andra barnens teckningar.. och det var en massa hjärtan, regnbågar och glada "gubbar" i färgglada färger.. Underbart att se!

Charlie sa inte så mycket om det.. Han berättade att hon var död och att de hade ritat teckningar, men mycket mer än så var det inte.. När vi kom hem till Tomas, senare på kvällen, räddade han två stycken maskar från en fågel, som "tänkte döda och äta upp dem".. som Charlie uttryckte sig.. och jag förmodar att det är så det kommer att visa sig i vår lilla Charlie..?! Han kommer nog inte vilja prata om det rakt på, direkt ut.. så det gäller att vara observant på småsaker som händer runt omkring, så som hur viktigt det är för honom att rädda maskarna från att dö..

Jag är inte längre orolig för Charlie.. bara ledsen.. (för alla sörjande, inte minst för hennes familj..) Och även om jag är medveten om att det kommer att ta tid och att det kanske till och med kommer en senare reaktion.. så vet jag att Charlie kommer att klara detta..

- Kärlek till er alla..!

.. firas sedan 1893 till åminnelse av Gustav Vasas val till kung 1523 och av 1809 års regeringsform. Den 6 juni blev officiellt Sveriges nationaldag 1983. Innan dess kallades dagen för "svenska flaggans dag".. (1916-1983) Sedan 1996 är nationaldagen en salutdag och från och med år 2005 även en helgdag..

Hämtat från App: "Årets dagar" och Wikipedia

Bild hämtad från Google..