Sedan början av förra veckan, har jag och Tomas pratat om att ta med ungarna ut till Genarp och gå en runda med dem i den fantastiskt fina naturen.. En picknick vid parkeringen och sen en runda i skogen..

Dagarna har gått och hela tiden har det kommit andra aktiviteter i mellan.. allt från bad på stranden, till impuls besök hos vänner.. Men så idag.. äntligen.. kom vi iväg..

Jag hade varit och handlat och gjort iordning picknick-korgen.. Med baguetter, dricka till barnen, kaffe till mig och Tomas.. och en klase gröna vindruvor att tugga på under vandringen.. Inget speciellt, bara lagom.. *smile*

Ungarna in i bilen. Vagnen med..? Check! Och så bar det av..!!

Tomas körde, som alltid när vi åker någonstans tillsammans, så jag kunde sitta och njuta av vårt vackra Skåne hela vägen.. *nice!*

Och så kom vi till slut fram.. Förvånandes lätt, för att vara första gången.. (Jag har bara varit där en gång tidigare, på den stora parkeringen.. och då gick jag tillsammans med min kära vän och inspirationskälla Anna, hemifrån henne..)

Vi kom ur bilen och pojkarna sprang i förväg.. Det visade sig att Jonathan tydligen varit där med skolan tidigare och han hade massor att visa sin lillebror, som gladeligen följde efter honom.. Jasmine höll sig mer närmare mig och Tomas, med dockan i ena handen och nappen i den andra..

Efter en mindre utforskning av platsen, dukade jag upp fikan och vi myste en stund tillsammans innan det blev för mycket spring i benen på pojkarna, för att kunna sitta still.. och de fick utforska en stund till.. Jag och Tomas drack upp vårt kaffe och packade ihop resterna av picknicken, kallade in pågarna och började gå in mot skogen..

Observera: Jag har alltså bara vara här en gång tidigare!! Jag hade ingen aning om hur långa de olika rundorna var. Den rundan jag gick med tillsammans Anna var ganska så lång, så jag tänkte att det kanske var bättre om vi valde en markerad slinga istället, med tanke på barnen och att vi hade vagn med till Jasmine..

- Ha ha ha ha!!!
Ja, det blev väl inte riktigt som jag tänkt mig.. Ni som känner till området kanske vet "Unos runda".. Vi visste inte.. men är fullt medvetna nu!! *hahaha*

- Ja jag skrattade hysteriskt, åt Tomas och hans kämpande med vagnen.. de första fem kilometrarna..?!! Jag tyckte så synd om honom och var övertygad om att detta förmodligen skulle bli vår första och sista promenad i skogen tillsammans..?! (Det hade inte varit konstigt alls, om han hade gjort slut med mig, där och då, för han fick verkligen kämpa!)

Vi gick.. och vi gick.. och vi gick..
Pojkarna började prata om vi skulle hitta något rådjur snart, så vi kunde äta den och överleva.. *hahaha*

Vi gick.. och vi gick.. och vi gick..
Charlie trampade i en gyttjepöl.. sen trampade han i en hästskit.. Jonathan höll på att bli uppäten av skogsmyrorna, när han var tvungen att stå still en stund för en kissepaus inne i buskarna.. Tomas kämpade med vagnen.. där Jasmine satt och jollrade för sig själv (när hon inte skällde på Tomas för att han körde snett med vagnen..?!) Och jag.. ja jag bara skrattade..

Efter en timme, kanske lite mer, såg jag paniken i Tomas, då han började fumla efter telefon och gps. Och han såg helt gråtfärdig ut, när han konstaterade att rundan vi (läs: jag) valt var 12,2 kilometer.. och att vi hade halva vägen kvar..?!! *hahaha*
"Unos runda".. En slinga till minne av Uno, Genarps MESTA vandrare.. *hahaha* (jag borde kanske ha förstått redan där att det skulle ta en stund..?!)

Efter ytterligare en halvtimme ungefär, började Tomas stressa på ordentligt (eller så hade han bara fått upp flåset?!) .. hur som helst så var vi "tvungna att skynda oss, så att vi skulle hinna tillbaka till bilen innan solen gick ner"..

Tomas flåsade på med vagnen, stundom bärandes på, pga det ojämna och svårframkomliga underlaget.. medan jag och pojkarna gick en bit bakom och njöt av allt det vackra runt omkring.. Gigantiska tallkottar, eller vad det var.. som såg ut som fåglar, sittandes i stora flockar, högt upp i träden över oss.. Gläntor med högt gräs och spännande rotvältar.. Solljuset som lyste upp vissa träd och in i smågläntor och som färgade allt rött.. Enorma myrstackar.. Vackra stenar.. Spännande växter.. Jakttorn.. Trollsländor.. Och en massa annat..

Strax innan Tomas tog upp gps:en på sin telefon, hade vi kämpat oss upp för en minst sagt brant backe, som aldrig tycktes ta slut.. och jag (som då fortfarande skrattade hysteriskt) kunde inte låta bli att skoja om att den där Uno förmodligen skulle ligga död och begraven vid backens slut.. men det gjorde han ju såklart inte.. (Den jävern, hade bara gått vidare..)

Tror väl aldrig att jag har sett en sådan glädje och lättnad i varken Tomas, eller pojkarnas ögon förut.. som när skylten om att vi snart var i mål kunde ses. Cirkeln var sluten och det var bara en liten bit kvar, innan vi var tillbaka vid bilen, som stod och väntade tålmodigt på oss på parkeringen.

*hahaha* Det var den bästa skogspromenaden EVER!! Trötta och utmattande satte vi oss i bilen och körde hemåt. Charlie somnade.. men Jonathan höll sig vaken, precis som Jasmine, som legat och sovit i vagnen den sista biten..

Jag satt och småskrattade för mig själv, i stort sett, hela vägen hem.. Svetten lackade i Tomas panna, men man kunde se hur tacksam han var över att sitta bakom ratten igen. *hahaha* Älskling!!

När vi kommit hem, barnen kommit i säng och Tomas hade fått ta sig en dusch, hade han fått lite perspektiv på det hela.. och vi kunde skratta tillsammans. (Med andra ord, han gjorde inte slut med mig.. *smile)