Sitter och tar ett bloss, efter jobb.. och ska därefter köra och hämta mina underbara små på dagis.. Jonathan är hemma och när vi kommer hem ska vi äta glass! Glass med fruktsallad och chokladsås! (Har suktat hela dagen.. Suktat efter glassen och längtat efter barnen..*smile*)

Yepp.. Då var det dags.. Mot bilen.. mot dagis.. och sen hem!

- Trevlig helg på er!
Love, peace and understanding!!

Jag vet att jag inte alltid är perfekt.. men vem fan är det?!!

Idag skriver jag för att jag är arg.. ledsen.. trött.. ensam..
Jag känner mig sviken.. övergiven.. bortsorterad..
Jag saknar lust.. inspiration.. energi..

Jag orkar inte mer helt enkelt..

Egentligen orkar jag inte skriva heller.. Eller jo.. Men jag hittar inte orden..?!
Jag skriver.. raderar.. Skriver nytt.. raderar..

Panik.. Jag vill bara skrika..
Jag gråter och ser mig själv som den mest värdelösa pissmyra.. i hela världen.. (Jag hatar myror!)
Jag skriker inombords, för att jag vet att jag är en alldeles fantastisk, unik människa, med underbara egenskaper, som har så fruktansvärt mycket att ge.. Men ser mig ändå själv som en pissmyra..

- Okej.. Jag lägger mig.. Jag lägger mig ner, blottar min hals och ber om nåd..
Samtidigt som jag aldrig.. aldrig.. ALDRIG, tänker visa min svaghet eller ge upp..?!

- - - -

"Oavsett vad som än händer här i livet, låt aldrig någon få er att tro, att ni inte är värdefulla!
Oavsett vem det är, eller vad de säger.. Låt aldrig någon få trycka ner er i skorna..
Ni måste tro på er själv.. och om det någonsin skulle kännas som om ingen, ingen i hela världen tror på er, så vet ni att jag.. ALLTID kommer att tro på er!! Ni är tre helt fantastiska personligheter, alla tre med unika egenskaper och låt aldrig någon få er att tro något annat!"

- - - -

Det där med att inte vara den perfekta mamman.. Mmmh, ni får gärna ha åsikter..
Nej, jag har inget tålamod.. Ja, jag skriker på mina barn.. Jag är sträng och principfast och jag rättar mina barn.. Jag anser mig vara mamma, mer än att jag försöker tvinga mig på som en vän.. (Vill tro att det är barnen som väljer, om de vill ha en vän i sina föräldrar eller inte.. Oavsett så ska det komma naturligt och inte klemas fram i form av brist på regler eller tillrättavisningar..?!) Jag daltar inte.. jag trugar inte.. Jag sätter hårt mot hårt.. och nej, jag är inte perfekt.. Men fan, vad fina barn jag har!! (Och en väldigt fin och rolig vän i Jonathan, min äldsta son..)

Ni får tycka vad ni vill om mig.. för jag vet..
Mina barn är inte uppfostrade.. de är väluppfostrade!

Visst är de, precis som alla andra barn, trotsiga, gnälliga, upproriska, krävande.. Men det SKA de vara! De är BARN!
Allt utefter deras personligheter, där vissa egenskaper sticker ut lite mer än andra, kan man se att de vet vad som är riktigt och rätt..
Jonathan, med sin otroliga förmåga och omtänksamhet, att hjälpa de som behöver hjälp.. inte för att det är lätt, utan för att det är rätt.. Och Charlies fantastiska styrka och drivkraft som får honom att våga trotsa.. Att våga säga ifrån, när han tycker något annat.. Rätt ska vara rätt.. Jasmine är "bara" precis fyllda två.. och om hon ber om något och hon får det, säger hon alltid tack.. Även spontana tack, som när någon håller upp dörren, eller hjälper henne att skära maten i bitar..

- - - -

Mina barn vet att de är älskade! Varför? Jo, för att jag säger det till dem!
För det är nämligen så.. att jag fungerar precis så.. Jag säger ifrån när något är fel, men berömmer när något är rätt!
Jag är INTE perfekt.. Men för att ta några exempel.. så har jag aldrig.. inte en enda gång, under tiden som jag och Tomas var separerade och vi fortfarande var arga på varandra, sagt ett enda ont ord om barnens pappa, inför barnen. Jag har inte bråkat om saker jag köpt till barnen, som sedan hamnat hos Tomas.. Jag har inte stått i hallen, hemma hos Tomas, vid "överlämning" och bett barnen ta av sig sina kläder, för att det är jag som har köpt dem och för att jag tycker att de ska vara hemma hos mig.. Jag har aldrig sagt till mina barn att "då får pappa köpa en sån till dig, för denna stannar hos mamma".. (Alla exempel, plockade från verkliga händelser.. Från separationer, där kanske mer "perfekta" föräldrar gjort sina barn direkt illa..)

Jag är inte perfekt.. Men jag har aldrig någonsin skrattat åt mina barn.. med dem ja, men aldrig hånat.. Jag hånar inte någon människa faktiskt.. Visst tittar man och visst kan man tycka att vissa människor ser roliga eller konstiga ut, men jag har aldrig visat personerna i fråga, att de skulle vara något "fel" på dem.. Och definitivt aldrig inför mina barn.. Mina barn vet.. att de är bra precis så som de är, med brister och fel.. för alla gör vi fel. Alla människor är unika och även om man inte kan allt, kan alla något.. Mina barn tror på sig själva.. och de tycker om sig själva.. Egenskaper som kanske inte är de allra vanligaste bland barn och ungdomar nuförtiden..?!

Jag är inte perfekt, men jag ser mina barn som individer och jag respekterar dem precis som jag respekterar vilken vuxen människa som helst.. (som förtjänar det, det vill säga..)

- - - -

Vet ni vad..? Jag är inte perfekt.. för alla.. men jag är perfekt för mina barn.. För när det väl kommer till kritan.. så ger de mig, precis allt det jag ger dem.. (Min mamma har alltid sagt, att man inte kan veta säker hur det blir.. förrän barnen fyllt trettio, flyttat hemifrån och kanske skaffat egen familj.. och har då syftat på mig och min bror.. Och jag håller tillvisso med, men vill ändå tycka lite annorlunda, då jag redan tycker mig skymta "resultat" i mina barn..?! Men visst, kanske är det så..?!)

- - - -

Om man bortser från alla de barn som far illa pga fattigdom, sjukdomar och krig i U-länderna.. (då dessa barn är i en helt annan situation, än vad vi är..) och bara ser till de barn som far illa pga. sånt som kanske "den med åsikter", ser som "småsaker".. Barn som inte vågar fråga sina föräldrar om hjälp, för att de är rädda för att få en uppläxning.. Barn som känner sig bortglömda, för att föräldrarna aldrig tar sig tid.. Barn som tvivlar på sina föräldrarnas kärlek, då de aldrig får höra att de är älskade.. Barn som blir tvingade till att ta hand om sina syskon och kanske till och med sina egna föräldrar, då de är drog- eller spritpåverkade var och varannan dag.. Barn som blir slagna för att de "tittar" på ett speciellt sett.. Barn som tvingas göra sånt som barn inte ska göra.. Barn som skriker efter hjälp, i form av att ränna runt på stan och slå ner folk, eller förstöra saker.. eller det värsta av allt, som försöker ta sina egna liv.. (av olika anledningar, så klart..)
- ?!
Var någonstans här, skulle jag inte vara perfekt..?!

- - - -

Jag dömmer inte någon.. men alltid är det någon som dömmer mig..?! Det känns så i alla fall.. och det känns inte bra.. Jag är inte perfekt, men jag är en god människa.. och jag gör så gott jag kan!

- - - -
- - - -
- - - -

Tack för att du orkade läsa allt detta!
Jag har fått ordning på orden igen.. (tror jag?!) Och jag har fått lättat mitt hjärta. Jag vet att det kanske inte var det roligaste inlägget.. men livet är inte alltid roligt.. och idag blev det inriktning på att inte vara perfekt, som mamma.. även om det handlar om att jag känner mig imperfekt inom det mesta.. överlag.. för tillfället.?!
(Ibland.. oftast.. kan jag radera, skippa vissa inlägg, då de kan kännas lite "för mycket verklighet" då jag inte riktigt vågar skriva rakt ut, i tankar om att någon kanske skulle ta illa vid sig eller, helt enkelt, inte klara av mitt fulla "rakt på sak".. men idag kunde jag helt enkelt inte låta bli.. Hopplösheten inom mig började ta överhand och för att inte falla fritt, kunde jag landa i detta..)

- - - -

För er nu, som blivit oroliga om hur jag mår.. kan jag säga att det är okej.. För nu..?!
Jag har det lite kämpigt med mina inre demoner, för tillfället, men det går över igen.. Always does, always will.. *smile*
Jag vet att jag inte är ensam och jag vet precis vem som håller min rygg.. Ena sidan ledsamt, men andra sidan är jag obeskrivligt tacksam!

- - - -

- Tack!