Bara för att återkomma lite snabbt, innan jag går in från balkongen, tänkte jag säga det: Hur viktigt det är att berätta för sina barn hur värdefulla de är.. Ordet "stolt" är något som får barn och ungdomar att växa..

Tidigare idag när jag var på jobb, stod jag och packade med en av mina något yngre arbetskamrater, en jättefin kille, som har haft sin beskärda del av "äventyr", som ännu yngre.. men som idag är en hårt arbetande ung man, med ambitioner..! Som alltid, när man står vid bandet och packar tillsammans, pratar man om en hel del.. och han berättade för mig hur glad han hade blivit, när han hade råkat höra sin mamma prata med sin väninna.. Hon hade berättat för väninnan hur stolt hon var över sin son, som numera kom hem och lade sig, istället för att vara ute med sina kompisar, en fredagkväll.. för att gå upp tidigt lördagmorgon och åka till jobb..

När min arbetskamrat berättade detta för mig, lyste det i ögonen på honom och jag kunde se hur bra detta hade fått honom att känna sig.. Jättekul att se.. både som arbetskamrat, men också som mamma..

---------

Jaja.. Det var bara något som format min dag.. Och jag ville bara dela med mig.. *smile*
Nu hör jag hur soffan kallar.. och jag tror bestämt att ett glas rött vill göra oss sällskap..?!
Ha det gott.. Vi ses!

Åh så härligt det känns i både kropp och huvud, när man har fått jobba lite extra.. Känns riktigt bra att få kunna ställa upp och dra sitt strå till stacken liksom.. Började klockan 07.. vilket inte var helt enkelt, med tanke på att jag inte somnade förrän strax efter klockan 02:30.. Men det gick.. och nu är vi färdiga för idag..

Så.. Nu är planen, att jag ska fixa lite käk, innan jag åker hem till Tomas och barnen igen.. Sen vet jag faktiskt inte riktigt vad som händer..?! Vi får väl se..?!

Ha en skön lördag, så ses vi kanske senare..?!
- Tjingeling..

De senaste dagarna har varit helt crazy.. Vilket har lett till att jag har haft fullt upp med mina inre demoner..
Som en del redan vet, så blir det sällan några inlägg, när jag har för mycket som snurrar i huvudet.. Även om jag kanske hade behövt det som mest, att skriva av mig just vid dessa tillfällen..?! Men ja.. Sån är ju jag.. En hejare på att strula till det för både mig själv och för andra..?! Besvikelserna haglar och jag är sämst på jorden.. eller INTE?!

Det har varit en berg-och dalbana, utan dess like.. (tycker det blir värre och värre för varje gång nu..?!)
Och jag har verkligen fått kämpa med mig själv.. Det ena inlägget efter det andra, har ploppat upp i mitt huvud, allt eftersom minutrarna har gått och varje rubrik har ekat, maniskt i mitt huvud.. (Ni ska nog vara tacksamma för att de aldrig blivit några verkliga inlägg, då det förmodligen hade blivit lika galet för er som för mig..?! Allt eftersom mina känslor har styrt mig, har det handlat om både gott och ont.. Svek.. Utanförskap.. Äkta kärlek.. Föräldraskap.. Saknad.. Mm, mm.. Först i mörker och sedan i ljus, eller visevärsa..

Bara för att dra några exempel på vad som surrat i mitt huvud kommer här följande punkter.. Osammanhängande.. eller "random" som man säger.. Oavsett så precis som i mitt huvud..?!

? När man separerar är man ett offer.. (?!)
Man är sårad och ledsen och de äkta människorna står vid din sida.. De lyssnar, tröstar, förstår.. eller i alla fall försöker att förstå.. En del känner igen sig, andra tycker man är stark som ens överlever.. Tiden går, livet rullar vidare och man kommer på fötter igen.. och det som en gång var så fasansfullt för många att höra, glöms liksom bort.. Men för mig finns det fortfarande kvar! Det kommer alltid att finnas kvar!! Jag har förlåtit och har kommit vidare, men det som hänt har format mig till den jag är idag.. Jag är fortfarande jag, på gott och på ont, men jag vet med mig själv att jag agerar annorlunda på vissa saker idag, än vad jag gjorde innan jag och Tomas separarede.. Tankarna snurrar runt de människor som borde förstå mig bättre, i dagens läge, för att de vet vad jag har gått igenom. Men eftersom de kanske inte själva varit utsatta (mer än att få höra om det jag har berättat) och har glömt, då det är long gone.. så kan de helt enkelt inte förstå..
Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig! (Det räcker med att jag gör det själv till och från) men jag blir fruktansvärt frustrerad när jag känner att jag inte får tillbaka det som jag hade gjort för dem.. "Att kunna se saker och ting ifrån mitt perspektiv.." alltså någon annans perspektiv.. Jag begär inte underverk, då jag själv inte kan uträtta några (bortsätt från de tre jag redan gjort.. mina barn) Jag vill bara att det ska vara rättvist..! Eller är det att begära för mycket..?!

? Man blir vad man lärt..
En morgon startade med en helt svart bild på Instagram, där en tjej hade skrivit: " Känslan man får, när ens mamma kallar en för bitch.." Jag blev så otroligt berörd!! Och så fruktansvärt ARG!! Jaha, må tänka oss nu att denna lilla flicka skulle vara en bitch?! Var kommer det ifrån?! För det är ju faktiskt så.. om vi ska våga vara ärliga, vilket jag nu råkar våga och vara.. Att våra barn blir som vi lär dem.. Jag vet tillexempel varför mina barn kan tända till på alla fyra.. Jag gör ju det!
- BARN GÖR INTE SOM VI SÄGER. DE GÖR SOM VI GÖR! Och jag ville så gärna skriva en kommentar.. Något i stil med att det faktiskt inte var hennes fel, om nu så skulle vara fallet, att hon var en bitch.. att hon kunde hälsa sin mamma att det i så fall varit lärt från henne.. Men så kan man ju inte skriva!! Det skulle ju vara en direkt nerklankning på flickans mamma.. och så vitt jag vet så kan ju mamman ifråga, ha gjort så gott hon har kunnat..?! Allt har ju minst två sidor..!! Och alla kan vi vara lika go'a..

? Att vara född i fiskens tecken.. En välsignelse.. eller förbannelse.. Det kan var vilket som..?!
Som kreativ "fisk", med ett stort bekräftelsebehov, såväl som en inre glöd.. är det både på gott och på ont som man är en jävel på att anpassa sig..?! Jag kan foga mig inom ramen, men i längden mår jag inte bra av det.. Och ju mer jag fogar mig, desto hårdare blir slagen när jag kommer till den punkt där jag inte kan ta en minut till.. Och är man då som jag, hård på utsidan.. blir det väldigt jobbigt för den lite mjukare, att förstå att jag i själva verket är jätteledsen.. Inte arg, utan bara ledsen.. Det resulterar i att jag som mår dålig över "något osynligt" sårar alla inblandade i form av att de blir synligt mycket mer ledsna än mig.. (Personligen tror jag.. eller nej, jag är ganska så säker faktiskt.. att jag blir ett "energimonster", när jag mår botten. För att lyckas hålla mig själv över ytan, dränker jag alla runt omkring mig..) Jag dränerar dem på deras energi, utan att kunna spara den.. och skapar på så sätt ett kaos i rummet, av obehagliga känslor och jobbiga tankar..

? Att bli sviken och kunna förlåta..
När man innerligt tror att man är älskad för den man är.. och inte för det man inte gör.. För att sedan, efter väldigt många år, bara bli "släppt" utan någon direkt förklaring.. är nog en av de saker här i livet som sårat mig mest. Att efter så många år.. så många minnen och delade upplevelser, helt plötsligt inte betyda ett skit längre.. är hjärtkrossande! Eftersom jag bara har min sida av det hela, kan jag inte riktigt förstå vad som var den utlösande faktorn, men jag är fullt medveten om att jag måste ha sårat och gjort ordentligt illa.. Och även om jag inte tycker att det är riktigt rättvist, då jag fortfarande bara har min sida av det hela.. så kan jag förlåta.. Jag må ha sårat och jag har försökt att be om ursäkt (två gånger..) men även jag har blivit sårad.. Men som sagt.. Jag kan förlåta och tiden kanske kommer att läka såren.. men det kommer aldrig att kunna bli som det varit.. och det gör mig verkligen ont, eftersom jag trodde att vi, under alla dessa år, hade något speciellt tillsammans..

? "Skona inte den hjälplösa.. Rädda den som hjälper den hopplöse..?!"
Eller "Skona inte den hjälplösa, utan hjälp den hopplösa..?" Eller "Hjälp inte den hjälplösa, utan hoppas på den hopplöse..?!" Eller "Hoppas på den hopplöse, då det hjälper den hjälplöse..?!" Eller..? Ja, jag börjar själv bli lite orolig faktiskt, men så här kan jag hålla på att tänka en hel timme.. Malande.. Fram och tillbaka.. Tillbaka och fram igen..?!!

--------------

Men det har inte bara varit "pissiga" saker den här veckan..
Något som jag verkligen ville skriva om, men som jag inte hade krafter kvar till att förverkliga, var dagen då jag mådde som sämst, i mitt lilla huvud.. Jag hade gått från "98 upp".. till absolut noll, från klockan sex på morgonen till klockan nio, fortfarande på morgonen.. Jag brakade ihop totalt under frukosten, strax efter klockan nio.. och Tomas, som gjorde mig sällskap i "rökrutan" blev mitt enda vittne..

Säga vad man vill om Tomas.. men han är och förblir min klippa här i livet!! INGEN kan hantera mig så bra som han kan!! Han fick mig upp på fötter igen och redan tio minuter senare, var jag på "39 upp" igen..

Runt 11:30-tiden skickade jag ett sms till Tomas, med frågan om han var jättehungrig och tvunget ville äta något på lunchen, som vi hade bestämt att vi skulle spendera tillsammans.. eller om det räckte med en kaffe latte, som jag var sjukt sugen på.. "Jag skulle kunna dö för en latte vanilj nu.." som jag uttryckte mig.. Till svar fick jag att jag skulle vara snäll att inte dö.. och "att han faktiskt var lite hungrig, men visst.." Jag tänkte att han kanske kunde fixa käk, medan jag åkte och fixade vars en kaffe.. och att vi sedan kunde mötas någonstans på mitten.. som i en explosiv kombo, under de trettio minuter som lunchen varar.. Som svar på min sms-fråga: "Kanske en kombo..?!" fick jag ett "Kanske det ja.."

Klockan tickade, som den alltid gör.. Det blev dags för lunch.. och jag gick in till Tomas som satt på sitt kontor.. Vi gick ut och satte oss i bilen och körde iväg.. Jag hade inte en susning om vad Tomas hade i kikaren.. Jag fattade ingenting, förrän han parkerade bilen intill en av de stora gräsmattorna ute i Alnarp.. Picknick?! *stort smile*
- Ja.. Med både mat och kaffe!! Min älskade, fantastiska Tomas.. hade redan varit iväg och fixat lunch.. och varit iväg lite till, för att även köpa kaffe.. Och där och då, med bestick i ena handen och en påse med lunch och en annan påse med kaffe i andra handen.. gåendes lite i förväg, över gräsmattan.. "Shiiiiiiiit..." Världens finaste!! Med en överraskning som hette duga! En av de godaste luncherna jag någonsin ätit.. Och så rofyllt och energigivande, att sitta och äta, mitt på en gräsmatta, i fullt solljus, till ljudet av vindens sus i de stora trädkronorna som omringade oss.. Ah det var.. ja.. bara bäst, helt enkelt..!!

------------

Poj oj oj.. Vad klockan tickar fort när man skriver..?!
Ser att klockan redan är 01:34.. piiip.. Omg! Jag ska jobba imorgon!!
Gick upp klockan kvart i fem imorse, men skulle kunna vara uppe en stund
till, då jag inte känner mig det minsta trött.. Men som sagt.. Det vankas
extrajobb imorgon.. så nu får det bli sängen oavsett!!

- Tack för att ni finns, ni som finns.. God Natt & Sov Gott!!