Lite kortfattat, för er som har missat..

Har mått "apa" det senaste halvåret.. och utförsbacken nedåt har under de senaste tre månaderna gått från fort rullande till fritt fallande.. Var på vårdcentralen i förra veckan och fick där bekräftat att jag lider av depression.. Antidepressivt läkemedel skrevs ut och i söndags tog jag min första halva tablett av fluoxetin sandoz.. som medicinen så vackert heter..?! En "halva" om dagen de första sju dagarna.. sedan fortsättningsvis, en hel om dagen.. tillsvidare..

De vanligaste biverkningarna är ganska många, men enligt mig inte allt för farliga, då jag redan innan medicinen har drabbats av flertalet..?! Saker som illamående, smakförändringar, konstiga tankar, sömnstörningar och tappad aptit är bara några av dem.. och som sagt.. "Been there done that"..

Okej.. Då så.. med det sagt, kan nu jag skriva dagens inlägg.. *smile*

Idag, torsdag.. efter att ha tagit fyra "halvor".. (tar dem runt 18- tiden) har jag kommit på mig själv med att le..?! Alltså, vi pratar.. spontana leenden.. Sådana som kommer innefrån.. utan varken tanke eller ansträngning.. (Galet kan tyckas kanske, för den oerfarna, men härligt för den som har känt känslan, att gå från total dysterhet, till att kunna le igen.. Något som de flesta av oss förmodligen tar för givet..?!)

Känslan jag har just nu, kan beskrivas som "lugnet" efter att ha druckit ett glas alkohol..
- Inget rus, crazy full.. utan bara precis lugnet..?!

Jag är en sådan person som hela tiden analyserar mig själv.. (finns ingen intressantare person att analysera än sig själv..) Därav min självkännedom.. Vill påstå att jag är lite av en expert på ämnet faktiskt.. *smile* Min förmåga att se de små sakerna, kombinerat med mig själv i vardagen.. i livet i helhet.. gör det lättare för mig att förstå varför.. En fråga jag ständigt söker svaret till..

Eftersom jag är så intresserad av att lära mig mer om mig själv hela tiden, har jag bestämt mig för att ta tillvara på "läget".. och därför analysera mera.. nu när jag får möjligheten att gå från mörker till ljus.. Tankar, känslor, uppfattningar.. ja, allt sånt som händer..

Jag är låååååångt ifrån hel.. Det som har tagit år att bryta ner, kan omöjligt läkas på bara några dagar.. Men jag kan redan säga att jag känner skillnad.. Bara som en sådan sak som att jag vanligtvis kan få fullständigt spel över en stackars, gammal tanta.. som använder övergångsstället, just när jag kommer och ska köra där.. är borta. (Obs. Tanten förblir lyckligt ovetande..) Det är som om stressen inte finns där..?! Jag känner mig "smidigare", när det gäller att göra flera saker samtidigt under press.. (Läs klockan)

Mitt senaste måtto är: Lugnt och metodiskt.. något som faktiskt fungerar, när inte stressen kommer och tar över..

Jag kan fortfarande bryta ihop över något som egentligen är helt oväsentligt.. men jag försöker intala mig själv att det är okej.. Att det kommer att ta tid.. och framför allt att det får lov att ta tid.. Jag känner känslan.. reagerar.. bekräftar, accepterar.. torkar tårarna.. släpper den.. och går vidare..

Nåväl.. Så ligger läget just nu.. Kan ju säga det också att jag ännu inte känt av några av de omtalade/skrivna biverkningarna.. men sen så har det ju inte hunnit gå så många dagar ännu heller.. Det kanske kommer, vem vet..?! Vi får väl se..?!

Sköt om er.. Ta hand om er själv och var rädda om varandra!!

Det regnar.. och jag är ute med hunden..

När jag kommer in ska jag ställa mig i duschen och njuta värme.. *smile* Sedan ska jag bädda ner mig i en nybäddad säng.. Har städat under kvällen, för att överraska Tomas när han kom hem från träningen.. Lite lyx, för att visa min uppskattning..?! Kände att han kunde behöva det..!!

Nu är jag inomhus igen.. bevare mig väl.. *Phu, vilket regn..*
- Duschen.. here I come..!

Natti natti..

Dag två..?!
Skulle kunna skriva massor, men orkar faktiskt inte.. Däremot delar jag gärna med mig av det glada, som har hänt idag.. En del av, i alla fall..?!

- Jasmine, min dotter.. min sanna räddning här i livet.. Min skatt och min ögonsten..

Vab, med icke sjukt barn..?!

Frukost och fria aktiviteter på Burlöv Center..

Fortsatt av, djurupplevelser på Zoo giganten i Lomma.. (Här gnagare..)

Kanin-spaning..

Get-matning..

Fågelskådning.. mm..

Vi tittade också på fiskarna och de söta sköldpaddorna.. Provtryckte alla hundleksakerna.. Och sorterade en hel dröse med kattleksaker..

----------

Mer om idag.. kanske, en annan gång..?! Nu ska jag nanna kudden!

Natti natti!!

Min första arbetsdag, efter att ha fått bekräftat min depression på vårdcentralen, i onsdags förra veckan.. gick sådär..?!

Brakade igenom helt och hållet igår, när Tomas var på väg att packa ihop sina saker och åka hem till sig.. och det blev att hela familjen följde med honom hem.

Efter en orolig natts sömn, vaknade jag av att Tomas väckte mig strax innan kl 07.. Alla barnen var uppe, Tomas hade fixat kaffe.. och var redan i full gång med morgonrutinen..

Jag flätade Jasmine's hår, drack en kopp kaffe, gjorde mig iordning och gick ut med hunden. Allt annat fixade Tomas.. min klippa i livet.

Jag körde Charlie till skolan.. Tomas tog hand om Jasmine och såg till så att hon kom till dagis..

Något jobbigt att komma till jobb.. Kände mig aningen vilse till en början, men det blev bättre efter en stund, när jag kommit in i arbetsuppgifterna..

Ja, sen har det liksom bara rullat på.. precis som vanligt.. Eller ja, fram tills att de ringde från dagis, runt tvåtiden.. och sa att Jasmine hade feber.. ?! *suck* Så med andra ord, blev det en något tidigare eftermiddag.. Jag hämtade Jasmine.. Sprudlande som en solstråle..?! Och sen hämtade vi Charlie tillsammans, innan vi åkte hem till Tomas..

Tomas kom hem. Hade handlat. Lagade mat. Dukade av. (Ni fattar inte hur lyckligt skattad jag är..?!) Tandborstning och nattning tog jag hand om, men det kändes som det lilla..

Ja.. Mycket mer än så har jag inte hunnit reflekterar över.. Jag var ute med hunden, men sedan har jag bara suttit i soffan.. Känner mig mest lugn, men oron inför natten och morgondagen finns där.. Försöker att inte tänka.. alls.. men det är inte så lätt..?! *smile*

Avslutar dagens inlägg med en bild på en teckning som Charlie ritade till mig, tidigare idag..

- Ni ser väl att det är jag och Charlie som är ute och går, hand i hand, under klarblå himmel, på väldoftande gräs.. *smile*

Det har varit en bra dag, som i stora drag har innehållit kalas för pågarna, lyxfika på Jägersro Center.. Mer kaffe med fotografering och lek i Nordanå.. Pizza med hela familjen vid köksbordet och avslutningsvis, kastanjepyssel med familjen!

Här kastanjepyssel..

Vår företagsamma dotter, som inte riktigt lyckades med att sticka hål i de hårda kastanjerna.. bevisade för oss alla, att hon har egen fantasi.. *smile*

Man tager vad man haver.. brukar man ju säga..?! Men just i detta fallet, tog Jasmine det som fungerade.. *hihihi*

Nu ska ungarna i säng och sen är det film-mys i soffan, tillsammans med Tomas.

Puss & Kram

Ps. Ja, ni får ett kollage med bilder från besöket i Nordanå också.. mest bara för att det var väldigt skönt i solen.. *smile*

- Ha det gott!!

Till skillnad från natten till igår, har jag bara kunnat sova några enstaka timmar, under natten till idag.. Tror klockan var närmare 03, när jag äntligen somnade, men vaknade igen bara timmen senare av en dröm.. Jag lyckades somna om, men kvart över sju var det dags igen.. och sedan dess har jag varit vaken..?!

Just nu sitter jag på min älskade balkong.. Tittar ut över ett dimmigt Malmö och lyssnar på fåglarna.. en del kvittrande, andra kraxande eller skrikande.. (Hade precis två blåmesar på besök.. De kom och satte sig på räcket och satt och tittade på mig en stund innan de flög iväg igen. Ville ta en bild, men jag hann inte..)

Solen är på väg upp och mitt kaffe håller på att kallna.. Trafiken på motorvägen hörs brusa bortom parkens grönska och jag kan höra hur småfåglarna besöker balkongerna runt omkring.. Jag släpper blicken från telefonen och ser hur dimman håller på att lätta.. Ett magiskt ljus håller på att väcka dagen..

Svårt att förmedla i bildform, men här är en bild..

Eller ja, vi tar två bilder..

Nu är klockan 08:47.. och det är ovanligt tyst här hemma..?! Charlie och Jasmine vaknade tidigare, men Jasmine bäddade ner sig igen.. i min säng, när jag gick upp.. Charlie kom och frågade om han fick ha min platta, så han sitter med den i soffan och spelar.. Tomas, som var med mig ute på balkongen för bara en liten stund sedan, frös om fötterna och gick in till Jasmine.. och gör nu henne sällskap i min säng.. Sist men inte minst, har vi de två ungdomarna, Jonathan och kusinen.. som båda trynar gott fortfarande..
- Älskade barn.. Njut medan ni kan!!

Idag är det kalas för pojkarna som gäller.. Två pojkar, två olika kalas.. Samma sak är det imorgon, så det är fullt ös som gäller.. Alla presenter är köpta och inslagna, så det känns rätt bra.. (Det har ju hänt att man har köpt paket på vägen till kalaset, i brist på komihåg..?!) Ja ja.. Läget är under kontroll nu i alla fall.

Funderar stark på om jag ska koppla hunden.. (får väl väcka henne?!) och gå ner till affären och köpa några färska frallor..?! Frukost är ju aldrig fel.. har jag hört.. *smile*

Ha en go' lördag. Vi ses!

Ps. En bild på min lilla ängel, som fortfarande sover i min säng..

Ja, det blev sovmorgon idag..?! Skönt att vakna utvilad, för en gångs skull..?!

Dagen för övrigt, har gått i lugnets tecken.. även om det har krävt en och annan "brytning".. då jag har fått stoppa mig själv, från att stressa iväg.. *smile* Var iväg och köpte presenter till alla kalas, som pojkarna ska gå på i helgen.. (fyra stycken?!) Och trots att det är Tomas vecka med barnen, åkte jag, efter alla inköp, till skolan för att hämta Charlie.. (Hade lovat Tomas att hjälpa honom med de små, eftersom Jonathan och han hade en tidig fotbollsmatch.. En match som höll på ganska så länge..?! Så ja.. Efter skolan, åkte jag och Charlie hem till mig, för att lämna bilen och hämta vagnen.. sedan gick vi bort till dagis för att hämta Jasmine. En skön promenad i det underbara vädret, där vi plockade kastanjer och hittade snigelbebisar..

Sen när vi kom hem, rullade det på som vanligt.. fast något långsammare..?! Tiden har fått ticka på, som den har velat.. vi har ändå fått gjort allt det där som är väsentligt.. Nu har de små kommit i säng.. och Jonathan och Tomas är på väg hem.. (Kom precis in genom dörren faktiskt..) En av kusinerna är med för att sova över och det är ju trevligt.. Själv ska jag tillbaka ner i tvättstugan igen, då detta har varit planerat sedan en vecka tillbaka..

Men innan jag lämnar, måste jag bara tacka för all respons jag fick från mitt förra inlägg.. TACK!!
Underbart vilka fina människor det finns!! Ett stort hjärta till er alla!!

Bortsett från ljudet av vågorna som skvalpar in mot stranden.. och en och annan fågel som kraxar uppe i trädkronorna, så är det alldeles tyst.

Klockan är kvart över två, dagtid.. och jag sitter på en bänk.. alldeles ensam.. vid strandkanten i Lomma.. Galet kan tyckas, en helt vanlig torsdag.. och ja, det är det ju.. men ändå inte..

Idag har jag nämligen varit på vårdcentralen, igen.. Och äntligen har jag blivit tagen på allvar.. Efter flera "kraschar" på jobb och X-antal telefonsamtal och besök till och på vårdcentralen, har jag nu äntligen fått respons på att jag inte mår bra.. (trots att jag har alla kroppsdelar och inte blöder..?!)

Fick ett papper att fylla i.. nio frågor att besvara.. för att kunna placera mitt inre på en skala.. för att på så sätt kunna ställa en diagnos.. Sjukvården älskar stapeldiagram och skalor..?! Vilket i och för sig var bra för mig idag, då jag kunde visa, svart på vitt, hur jag mår.. (i stora drag, såklart..)

Enligt de nio svaren jag gav, hamnade jag på 33.. varav max 20 är "ok".. Så i grova drag, lider jag av en depression.. Inget att skryta med kanske, men väl så viktigt att prata om.. Läkaren som jag fick träffa idag, sa till mig att det var bra att jag hade sökt hjälp nu, då jag fortfarande "går att resonera med".. Värre är det när det har gått för långt och patienten inte längre är kontaktbar.. (Vilket tydligen kan hända de som hamnar i depression, om de inte lyckas ta sig ur i tid..?!)

Jag har länge, gått och sagt, både till mig själv och närstående, att jag snart inte orkar mer.. men inte riktigt vetat hur jag ska få stopp på ekorrhjulet som bara tycks snurra fortare och fortare..?! De flesta har sagt åt mig att jag behöver en paus.. Och ja, det har jag kunnat hålla med dem om.. men hur fasiken då?! Man kan liksom inte bara säga: "nu skiter jag i det här.." och bara gå.. (även om det också har hänt..)

Jag menar.. Hur gärna man än vill.. och hur mycket man än känner att man behöver det, finns det ju så mycket runt omkring.. Ett jobb som man måste gå till, för att kunna betala räkningarna, för att ha någonstans att bo.. Ett hem som måste skötas, med städning, matlagning, mm, mm.. Och det viktigaste av allt barnen!! Hur förklarar man för sina barn att "mamma kan inte träffa er på en månad, för hon är lite trött och ledsen och behöver en paus.."?!!
- Nej, det finns ju inte! Och så snurrar ekorrhjulet på..

Det svåraste, bortsett från det ovannämnda, är de närastående.. Man blir en börda för dessa fantastiska människor, som står vid ens sida.. Personer som verkligen försöker att hjälpa.. men som hjälplöst bara kan se på, hur man faller djupare och djupare ner mot mörkret.. Oavsett vad de gör.. vad de säger, eller hur mycket de än säger att de finns där med en hjälpande hand.. är det inte tillräckligt.. Vilket i sin tur resulterar i att även dem mår dåligt tillslut.. (Vilket gör saken ännu värre, då man ser sig själv som en börda..) Det blir till en ond cirkel, utan några nödutgångar.. och man liksom "fastnar" i sig själv..

Men.. Idag som sagt, har jag äntligen kommit ett pyttesteg framåt/ uppåt.. närmare dörren ut.. och det känns bra.. Eller ja, det är ju på rätt håll i alla fall..

Efter besöket på vårdcentralen, åkte jag till Apoteket för att hämta ut det läkemedel som jag fått utskrivet.. Jag har ingen aning om vad det är, då jag saknar erfarenheter i antidepressiva läkemedel.. Men det ska inte vara beroendeframkallande i alla fall.. och det är ju alltid något..?! Jag har som sagt, redan hämtat ut det, men tänkte att jag skulle läsa lite om det innan jag stoppar det i mig.. Medlet jag ska ta heter Fluoxetin Sandoz..?! (Detta är inte den första, bästa lösningen ut. Jag har provat många olika saker innan detta, för att verkligen slippa äta mediciner.. men eftersom jag har nått den punkten nu, där jag måste göra något innan det är försent, känns detta som den enda utvägen, just nu..)

Så, vad gör jag då vid havet i Lomma..?!
- Andas..!
Jag måste hitta tillbaka till mig själv.. Hitta lugnet.. ljuset.. Och att sitta vid strandkanten och lyssna till vågorna, kändes som en bra start på min kommande resa.. ut ut ekorrhjulet..

-------------

Aningen knäppt kanske, att skriva allt detta, men som jag alltid hävdat tidigare.. och fortfarande gör.. Så anser jag att psykisk ohälsa borde vara mer accepterat, då det drabbar alldeles för många underbara människor.. Ju mer vi vågar prata om det, desto mer syns det.. och det blir mer påtagligt för allmänheten, att det faktiskt finns..!! Än mindre, kanske till och med lättare för drabbade, att faktiskt våga be om hjälp?!

Jag kan inte statistiken, men jag vet att det begås alldeles för många självmord.. Något som borde beröra alla! Ett självmord är ingenting man bara går och gör.. Det tar tid..! Men när det går för långt.. och det går snabbt.. då ser man kanske inte någon annan utväg.. För det är det enda man vill ut..?! När man väl har passerat gränsen och man verkligen inte hittar ut, då ser man ingen annan utväg än att avsluta allt.. (Obs! Detta är min personliga uppfattning.. Jag har inte.. och kommer inte att göra något dumt mot mig själv..! Jag bara säger att det kan gå väldigt fort, från bra till ok, till dåligt, till jag orkar verkligen inte en minut till..)

Jobbigt ämne att tala/skriva om, men det finns ju där.. Det händer hela tiden..?! Och jag är övertygad om, att om vi hade haft mer kunskap, vågat prata mer öppet om det.. och kunnat accepterat att psykisk ohälsa faktiskt finns.. tror jag att fler underbara, men trasiga människor hade kunnat få hjälp i tid!!

Nåväl.. Nu får det vara nog med havsluft för idag.. Jag får avsluta och dra mig hemåt igen..

Snälla kommentera gärna, här i bloggen, om ni har några tankar kring detta.. Erfarenheter, berättelser ni vill dela.. vad som helst..
- Våga!

Var rädd om dig.. Ta hand om varandra!
Puss & Kram