*hahahaha*
- Nej, jag hade inte glömt!
Men han bor tio mil bort.. och ska dessutom iväg och äta middag tillsammans med mamma, nere på golfklubben, så han reder sig en dag som denna..

Kanske blir det att vi åker dit idag.. kanske inte..?! Allt beroende på hur tiden runt fotbollen fördelar sig..?! Turnering hela helgen och Jonathan och Tomas är som vanligt iväg..?! Allt i sin vanliga ordning.. Vilket helt och hållet tar fokus från pappas födelsedag och leder mig in på det här att vara fotbollsmamma..?!

- Jag är världens sämsta fotbollsmamma!!

Minns en gammal arbetskamrat som jag jobbad tillsammans med för hundra år sedan, som ofta pratade om hur hon, som tidigare totalt ointresserad, hade bytt inställning och gått över "till andra sidan", då hennes barn hade börjat spela fotboll..
- Hon måste ha varit den bästa fotbollsmamman ever?! (Må hon vila i frid, då hon hastigt och olyckligt lämnade jordelivet för några år sedan.) "Du finns i våra tankar Lisa"

Nåväl.. Varför är jag då den absolut sämsta fotbollsmamman, undrar du, om du inte redan protesterar..?!
- Jo för att jag är aldrig med.. Jonathan har säkert gjort hundratals (om inte fler?!) "fina mål" sedan han började spela fotboll som sexåring.. och jag har kanske sett fem av dem?!

Matcher, träningar, föräldramöten.. inte ett skvatt har jag, eller är jag med på..?! Jag har bakat chokladrutor med kokos på, EN gång under dessa fem åren som grabben har lirat boll.. Och ja, så har jag varit med på EN julfest också.. That's it!

Eftersom Tomas är idrottsmänniskan i vår så kallade familj, så har det alltid varit han som varit med.. och när han dessutom blev tränare, föll det sig helt naturligt att han åkte till fotbollen, med äldsta älskling och att jag stannade hemma med först det ena, sedan med de båda syskonen.. Och ja, här står jag nu som "världens sämsta fotbollsmamma"..?!

Men jag försöker verkligen att visualisera, varje gång.. när Jonathan kommer hem och berättar om vad som hänt under spelets mest intensiva minuter.. Jag beundrar alla hans medaljer och skryter om honom inför andra, både här och där.. så det är ju faktiskt inte det att jag är helt anti, allt som har med fotbollen att göra?! Sen erkänner jag.. att jag kan vara avundsjuk på tiden som fotbollen får.. Tid som jag missar, om ni förstår vad jag menar..?!

Nåväl. Sånt är livet.
Innerst inne tycker jag att det är helt fantastiskt med Jonathans (och Tomas) otroliga engagemang.. Och jag anser att det är BRA med fotboll, på så många olika sätt.. Allt från gemenskap till samarbete, till ansvar, till vettig aktivitet, till hälsoskäl.. osv.. (Listan kan göras hur lång som helst..)

Tomas ringde precis och sa att de är klara för idag.. så om ungefär en timme är de här.. De skulle bara hem om Tomas och duscha och lite sånt, innan de kommer hit.. och familjen är komplett igen!

Nu har jag suttit här, med plattan i knät, en bra stund, utan att komma på hur jag ska börja skriva..?! Kaffet som jag hade med mig ut på balkongen är snart slut och jag har redan hunnit tända cigg nummer två, men jag har ännu inte kommit på hur jag ska börja..?!

Jag förmodar att det är mina egna krav, på det jag skriver, som hindrar mig från att skriva det som rör sig i mitt huvud.. Kravet på att jag ska försöka vara något sånär begriplig i min text.. Känslan säger mig att det är liknande det här med att be om ursäkt för att inte ha bloggat på länge.. Något som jag har lovat mig själv att aldrig göra, då jag bloggar för min egen skull och ingen annans.. Men just det här med att ha en så kallad "röd tråd" är tydligen viktigare för mig än vad jag trodde..?!

Det slår mig att jag, pga. detta ändå har någon undermedveten känsla av att passa in.. Att jag någonstans i själen, ändå vill vara som de flesta andra..?! Samtidigt som när jag läser raderna jag just skrivit, känner ett starkt behov av att gå mot strömmen..?!

Att skriva om min vardag är väl egentligen inte det som är det mest attraktiva för er läsare, då den är just vardag.. Tomma rubriker som "Nu är det måndag igen" eller "Oj vad helgen gick fort" ..är ju sånt som kan tjatas om i evigheters evighet.. om och om och om igen..?! Men samtidigt så är det ändå de ärligaste inläggen.. Eller ja, mina delade inre tankar är så klart också ärliga, men min vardag är som den är.. så än om den är tjatig, så är det ju faktiskt så den ser ut..

Alla vet vi det här med att vi gärna vill försköna vårt liv utåt..?! Vi tar en bild på dagens middag och skriver några rader om hur lätt den var att "slänga ihop".. och lägger ut det på facebook, med en text om hur mysigt man har det tillsammans med familj och vänner.. När man i själva verket har stått och kämpat i köket, i försök att hinna färdigt med maten innan klockan är alldeles för mycket, med gråtandes barn som stått och dragit i en precis hela tiden, samtidigt som såsen bränt fast i kastrullen..?! Alla dessa "försköningar".. som retar gallfeber på de flesta, då det tolkas som skryt..?!

Min tanke är dock en annan.. även om jag också kan "få spel" ibland, på alla lyckligt gifta par, som åker till Thailand på semester och njuter av livet.. och som får mig, som vittne via bilder på facebook, att känna mig grå och trist.. Min tanke över lag, är dock som sagt, en annan.. För visst är det väl så.. och håll nu med mig.. att det är det goda i livet som gör mödan värd..?! OM vi åker på semester, tillsammans med familjen, eller äter en god middag.. så är det de bra stunderna.. (de som vi visar upp utåt) ..som vi kommer ihåg.. Allt det där andra, med barn som gråter på bussen till hotellet, eller såsen som bränner fast i kastrullen, läggs åt sidan..

Det här med att vi blir "irriterade" på andras sköna stunder och "vackra" vardag handlar egentligen inte om dem.. Det handlar helt och hållet av oss själva! Det handlar om vårt eget inre! Ställ dig frågan: Varför blir jag upprörd över detta? För i själva verket är det ju faktiskt helt underbart när en människa njuter av livet! Det är i mitt tycke, beundransvärt, att man kan spara ihop till en resa.. Organisera ihop familj, eller vänner och verkligen "komma i mål" oavsett hur stort eller litet det är..
- Hur kom det sig att andras lycka blev en sådan bitter pina för oss..?!

Jag är uppfostrad till att glädjas åt andras lycka.. Att se och känna lycka, trots att det inte är min egen.. och det är en av mina stora källor till ett glädjefyllt liv.. Jag vet med mig själv, att de dåliga vibbar jag får av bilder på lyckliga familjer tillexempel, grundar sig i hur "icke lycklig" jag är i min egen familjesituation.. Att det är pga. att JAG inte har det som de har.. Men vems fel är det..?! För det kan väl knappast vara den lyckliga familjen på bildens fel..?!!

Man får ingenting gratis. Alla måste vi kämpa för det vi vill ha! Och en del måste, tyvärr, kämpa mer än andra.. Och det gäller allt.. genom hela livet. Den där fantastiska resan till Thailand, har garanterat krävt sitt.. Likväl som den lyxigt smarriga middagen på bordet.. Allt ifrån pengar till tid, uppoffringar och tålamod.. men det handlar ju om själva "målet".. och det är det vi så gärna vill visa upp!

- - -

.. Jag har nu under tiden jag skrivit detta inlägg, hunnit avbryta mig själv åttionio gånger, då barnen har behövt min uppmärksamhet.. och därav också bytt plattan till laptop, då batteriet på plattan tog slut.. Så nu sitter jag här, åter igen med en halvdrucken kopp kaffe, ute på balkongen, men med ett riktigt tangentbord inför ett något bättre flyt under fingrarna..?!

Så.. Vad var det nu då som var dagens röda tråd..?!

- Jag har ingen aning..?!

Så varför egentligen hindra mig själv från att skriva alla de där snabba tankarna, från ena sidan till den andra, pga. mina inre krav om en så kallad röd tråd, för att göra mig begriplig.. när jag ändå tappar den på vägen..?!

Jag vet att jag tappar fokus, varje gång jag blir avbruten.. och jag vet att jag alltid kommer att bli avbruten..?! (Om inte pga. barnen, så pga. något annat..) Så egentligen borde jag bara skippa det där med mina inre krav.. Ibland blir det bra, ibland inte..?! Och dessutom är det ju faktiskt så, att ni som läsare, har fri vilja till att inte läsa, om ni känner att det inte är av intresse.. Precis som att varje människa har ett eget val i att se sitt "flöde" på facebook.. med eller utan semesterbilder..

Det är ju trots allt i MITT huvud, som ni hamnar i, om ni nu väljer att läsa min blogg.. vilket jag vet att en del faktiskt gör.. *smile* Så egentligen är det inte mer än rätt att låta er få uppleva "min värld" så som den ser ut på riktigt..?! (utan försköningar i form av "röda trådar"..)

- Ah?! Ja.. Nu har jag tappat mig helt..?! Känns det som i alla fall..

Kanske ska jag ta och släppa detta nu och bara dricka en kopp kaffe till..?!

ELLER.. så kan jag visa hur det gick med mina jordgubbsplantor..

(Klicka på bilderna för större format)

Första bilden är innan och andra bilden är efter.. *hahaha*

Det blev en rolig mening..?! (Behöver klart en kopp kaffe till!)

Det jag menade var: Första bilden är på planerad placering, med plantorna fortfarande i småkrukor.. Den andra bilden är på det färdiga resultatet.. (målet) efter plantorna blivit planterade..

Nej.. Nu är det nog med tjatande i detta inlägget..

Jag gör er en tjänst.. och avslutar här..

På återseende!

- Och du.. Tack för att du är en av de som läser min blogg.. med allt vad det innebär.. *smile*