Idag är det, på dagen, tjugo år sedan jag och Tomas träffades för första gången.. Jag var sjutton (och oförstörd) .. Han skulle fylla nitton.. och kom från en helt annan värld än vad jag var van vid..

Det tog förvisso, nästan fem år, innan vi blev tillsammans.. men det var någonting som hände, redan vid första ögonkastet.. på vägen till Åhus, dit vi skulle på klassresa.. Det var min klass som skulle åka, men pga. att vi var för få från klassen som ville och kunde hänga på, blev det att Tomas och några till, blev inbjudna till att följa med, för att det skulle gå ihop rent ekonomiskt..

Jag minns fortfarande min allra första tanke, som slog mig, när jag fick syn på denna kille, som jag då bara kände till vid smeknamn Jonte.. "Shit, detta kommer att sluta i totalt katastrof".. *smile* Och ja.. kanske hade jag inte så fel ändå..?! *smile igen*

Vi träffade på varandra ibland, strax efter klassresan.. Oftast i sammanhang som fester med gemensamma kompisar, eller ute på stan.. men mycket mer privat än så blev det aldrig.. Dock var det som om resten av världen försvann, varje gång jag såg honom.. så om det hade gått en vecka, eller flera månader, sedan jag såg honom senast..?!

Anledningen till att det tog fem år innan vi blev ett faktiskt par, var att de gånger vi träffades hade någon av oss en partner.. Antingen var det han som precis hade träffat och blivit ihop med en tjej.. eller så var det jag som var tillsammans med någon kille..

- Det var liksom aldrig riktigt passande..?! (Oavsett vad våra känslor sa)..Förrän, som sagt, fem år senare, då vi träffades och bestämde oss för att det var dags att sluta tramsa.. och ta våra känslor på allvar.. Så i slutet av januari 2000, gjorde vi båda slut med våra respektive.. och vårt liv tillsammans kunde börja..

Och vilket liv det blev..?! Tjugo år går fort.. femton år går fortare! Och jag måste ändå säga, att även om vi aldrig gifte oss, så har vi hunnit med en hel jä*la massa.. Våra tre barn är nog det absolut bästa, men även vår separation (som varade i ungefär ett år) är en av alla bra saker vi gjort.. Inte för att det kändes speciellt bra, när vi stod mitt upp i det.. men nu såhär i efterhand, är det ett faktum. (Jag tror att vi hade hatat varandra idag, om vi inte hade flyttat ifrån varandra som vi gjorde..?!)

Vår separation gav oss precis det som behövdes, för att vi skulle komma på rätt köl igen.. och idag är vi tillsammans igen.. särbo sedan två år tillbaka..

Det har, under åren som gått, hänt mig säkert tusen gånger.. att jag blivit drabbad av tvivel..?!

- Är det rätt? Gör jag rätt? Ska jag stanna? Skulle jag ha gått? Borde jag ha gjort annorlunda..?! Men sanningen är den.. att jag blir fortfarande sådär pirrigt varm i hela kroppen, när jag ser honom, eller möter hans blick..

Vi har gjort många fel, under årens lopp.. Båda två.. inte av samma sort kanske, men vi har felat.. men eftersom dragningskraften är så stark (har alltid varit..) och eftersom vi båda är villiga att lära oss av våra misstag och gå vidare, komma framåt.. Och framför allt att vi båda två önska att göra det tillsammans.. så finns det en klar möjlighet att det blir femton - tjugo år till..?!

     Bilden är ett montage, från originalbilder tagna i Åhus 1995.. på när jag och "min" Jonte (the King) dansar tillsammans..