Alla inlägg den 31 maj 2015

Av Jenny-Blue - 31 maj 2015 16:32


Det är min skyldighet.. och mina barns rättighet.. att jag som mamma, ska se till så att mina barn, en dag blir självständiga individer!

Det är mitt jobb, mitt ansvar.. att lära mina barn att säga "tack".. Efter maten, när någon håller upp dörren, eller när man får någonting av någon.. Det är jag som mamma, som ska ta striderna i affären, när barnens vilja skriker efter godis och jag tycker nej. Att vara mamma handlar, enligt mig, inte om att jag måste vara den "bästa kompisen", som aldrig sätter gränser.. eftersom jag tror att detta leder till "björntjänster", som i det långa loppet, kommer att missgynna mina barn.. Jag vet att barn behöver tydliga gränser och regler.. Barn behöver någon som sätter ner foten och som säger ifrån, som lär i form av ord och kroppsspråk, vad som är rätt och vad som är fel. Och att framför allt vara konsekvent, i.. och med.. det som sägs..! (Det låter kanske hårt, men det är bara precis din egen tolkning som kan få mina ord till något negativt, då jag tar absolut avstånd ifrån våld, förnedring och nedvärdering..)

- Mina barn har fått lära sig (precis som jag) att "har mamma sagt nej, så har hon sagt nej".. (Visst tjatar de ändå, de är ju trots allt barn, födda till att tjata *smile*) ..men min princip säger att ett nej är ett nej.. och aldrig ett kanske.. eller blivande ja..! Ett ord att lita på, med andra ord..

Att pappan spelar stor roll i våra barns liv, är så klart lika viktigt och självklart.. (i alla fall i mina ögon).. men jag vill ändå tro, enligt egen erfarenhet, att pappor är aningen mer medgörliga än mammor.. Vilket jag inte ser något fel i alls, då jag tror på olikheter.. Men som mamma känner jag det yttersta ansvaret för att verkligen gå in i striden, oavsett hur "dum" eller "taskig" jag än må vara.. Pappan besitter makten, för bland annat, att visa vikten av att lyssna till vad mamma säger. Att visa respek, för såväl kvinnor, som för män.. yngre och äldre.. Att inte ta till våld för att bli hörd.. och att visa att det är okej att vara "mjuk", trots att man är född pojke.. (En pappa gör naturligtvis så väldigt mycket mer än "bara" detta, jag just skrev, men ja, ni fattar..?!)

Jag är inget proffs.. (Om det nu ens finns några sådana inom "mammayrket"?!) Jag har fel och brister, som alla andra.. vilket jag är noga med att påpeka för mina barn.. Jag är en människa med känslor precis som de. Jag blir också ledsen.. eller arg.. även om jag är mamma! Men framför allt visar jag att det är okej, att ha fel och brister, om man bara kan stå för vad man gjort eller sagt.. Och att det är lika viktigt för oss vuxna att be om ursäkt, eller säga förlåt om det råkar bli fel.. Precis som när ett barn på dagis, får säga förlåt när hen puttar ett annat, som sen börjar gråta..

Att vara rättvis.. (något som jag själv kräver i alla sammanhang).. är ett av de största och jag vågar säga bästa knepen, när det gäller barnuppfostran.. Jag har fått erfara (som blott 20-åring och utan egna barn) att få den bästa komplimang någonsin, från en då "stökig" åttaåring, som jag hade hand om pga. att han var i behov av så kallat extrastöd.. Pojken körde sitt vanliga race under lunchrasten, med stim och stök, bråk och kiv.. och jag stod ordagrant och skrek på ungen i fyrtio minuter: "Gå ner därifrån." "Nej! Gör inte så." "Sluta slå på honom." Osv.. Efter fyrtio minuter och vi var på väg in i klassrummet igen, kom killen fram till mig och sa på sitt tuffa lilla vis: "Du är så sjysst Jenny.." Varpå jag tappade hakan och var tvungen att fråga hur det kom sig att han kunde säga så, efter att jag stått och skrikit på honom i fyrtio minuter..?! Pojkens spontana svar kom direkt ifrån hjärtat.. och han svarade med ett självklart: "För att du är rättvis!"
Han visste när han gjorde fel och fick det bekräftat.. samtidigt som han kände tryggheten i att även de andra fick tillsägelser när och om de gjorde fel..

Det är 17 år sedan.. och jag glömmer det aldrig!

Vi har blivit så pjalliga, med våra barn idag.. (Skriver "vi" även om jag inte räknar mig själv till just denna skaran..*sorry*) Någonstans på vägen har vi tappat det här med att vuxna har vissa befogenheter som inte barn har.. Det har enligt mig, blivit ett större begär för föräldrar idag, att försöka framstå och bli som den " bästa kompisen", mer än skyldigheten av att vara en faktisk förälder..?! Något som alla våra barn är i kraftigt behov av.. Att ha den där fasta plattan att stå på.. Regelboken, som nekar och rättar, samtidigt som den ska ge trygghet och kärlek.. En rättvis förebild, som ska leda våra barn rätt, ut på livets stora väg, där de en dag ska vandra själv..

Visst är det super-duper att ha en fin kompisliknande relation med sina barn.. Jag har själv haft det med min mamma i hela mitt liv.. Men jag har ändå alltid vetat att min mamma, har varit MIN MAMMA!

För min mamma har tagit striderna.. men gett mig ansvar i förtroende..! Hon har rättat mig i mina misstag.. men också höjt mig till skyarna när jag faktiskt har gjort rätt.. Min mamma har varit.. och är på sätt och vis fortfarande, min fasta platta.. även om jag lever ett självständigt liv idag.. Men visst..?! Det var ingen dans på röda rosor, att vara barn och hela tiden höra morsans tjat om att man skulle göra läxor före kompisar.. Att man skulle vara hemma ett visst klockslag, eller att det var dags att gå och lägga sig, trots att man aldrig var trött.. Eller för den delen, att behöva gå upp för att hinna med frukost innan skolan.. (Något som jag aldrig gjorde, vilket jag kan tänka mig idag, som vuxen och mamma själv, påskyndade utväxten av de gråa håren..?!) Jag minns att det var pest och pina, när jag i tredje klass, var tvungen att erkänna för min mamma, att jag hade sparkat sönder en ruta i skolan.. Något som jag visste skulle göra min mamma väldigt besviken, men som samtidigt, med sin trygga famn, i sin fantastiskt bra agerande mammaroll, skulle hjälpa mig att lösa problemet som jag hade skapat..

Min mamma har alltid behandlat mig som en människa. En person, precis som henne själv.. Jag har aldrig känt mig för liten, för att förstå.. eller för ointressant eller oviktig att bli lyssnad på.. Hon har alltid tagit sig tiden, oavsett vilken timme på dygnet, när jag har behövt en vuxen. Alltid! Och det vill jag säga, att en bättre förebild än min mamma, får man leta efter idag.. Även om jag lever i "spåret av", så hoppas jag på, att om jag bara kan vara en hälften så bra mamma till mina tre barn, som min mamma varit för mig, så kommer mina barn lyckas de med.. Med precis rätt förutsättningar, inför sina liv som självständiga individer..

Idag, vill jag höja alla mammor, dagen till ära.. "Mors Dag".. Men framför allt hylla min egen!
- Tack, älskade mamma, för att du gjorde mig till den jag är idag!

Tro på er själv.. Våga sätt gränser..
Mammor behövs och du är en av dem!!

Kärlek & Ärtor!

- En förvisso gammal bild, på mina tre ÄnglaTroll.. men det är en av favoriterna.. Och eftersom det är "min" dag.. och eftersom det är jag som är mamma och bestämmer.. Så fick det bli denna idag.. *smile*

Av Jenny-Blue - 31 maj 2015 00:44


Ja, det sket sig med håret.. då det var som jag misstänkte, att jag glömt produkterna hemma.. Men duschen gick bra.. och festen var trevlig.. och nu är vi hemma hos Tomas igen..!

Några timmars sömn på det, sen blir det nybakade scones hemma hos svärmor, för att fira mors dag!

Natti natt! *puss*

LITE MER OM MIG...

KALENDER

Ti On To Fr
        1 2 3
4
5
6 7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18 19 20 21 22 23 24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Maj 2015 >>>

   

 

      Privat konto: 

     jenny78blue 

 

    Konst konto:

     jenny78blue_art

 

      MaryKay konto:

     jennyblue_mk

 

 

LETAR DU EFTER NÅGOT SPECIELLT? SÖK HÄR:

SIDOMENYN UPPDATERAD

    16 augusti 2023

 

BLOGGFÄRG UPPDATERAD

    15 augusti 2023 

 

MIN KONST - HEMSIDA

www.jennyblueart.com

 

Följer du länken ovan, hittar du info om bokade utställningar, mig och mina verk, presenttips, mm..     

 

      

     

     

         

            - Välkommen!

 

 

LÄNKAR TILL ANNAT VIKTIGT

     

         

     

        

     

 

     

 

     

 

 

KATEGORiER

BELLA i mitt minne

   7 sep 2005 - 15 jun 2016

PitaPata Dog tickers

ARKiV

   

 

 

 

       

 

 

 

       

 

 

 

      

 

 

 

       

 

 

 

      

 

 

 

       


Skapa flashcards