Nu har jag suttit här, med plattan i knät, en bra stund, utan att komma på hur jag ska börja skriva..?! Kaffet som jag hade med mig ut på balkongen är snart slut och jag har redan hunnit tända cigg nummer två, men jag har ännu inte kommit på hur jag ska börja..?!

Jag förmodar att det är mina egna krav, på det jag skriver, som hindrar mig från att skriva det som rör sig i mitt huvud.. Kravet på att jag ska försöka vara något sånär begriplig i min text.. Känslan säger mig att det är liknande det här med att be om ursäkt för att inte ha bloggat på länge.. Något som jag har lovat mig själv att aldrig göra, då jag bloggar för min egen skull och ingen annans.. Men just det här med att ha en så kallad "röd tråd" är tydligen viktigare för mig än vad jag trodde..?!

Det slår mig att jag, pga. detta ändå har någon undermedveten känsla av att passa in.. Att jag någonstans i själen, ändå vill vara som de flesta andra..?! Samtidigt som när jag läser raderna jag just skrivit, känner ett starkt behov av att gå mot strömmen..?!

Att skriva om min vardag är väl egentligen inte det som är det mest attraktiva för er läsare, då den är just vardag.. Tomma rubriker som "Nu är det måndag igen" eller "Oj vad helgen gick fort" ..är ju sånt som kan tjatas om i evigheters evighet.. om och om och om igen..?! Men samtidigt så är det ändå de ärligaste inläggen.. Eller ja, mina delade inre tankar är så klart också ärliga, men min vardag är som den är.. så än om den är tjatig, så är det ju faktiskt så den ser ut..

Alla vet vi det här med att vi gärna vill försköna vårt liv utåt..?! Vi tar en bild på dagens middag och skriver några rader om hur lätt den var att "slänga ihop".. och lägger ut det på facebook, med en text om hur mysigt man har det tillsammans med familj och vänner.. När man i själva verket har stått och kämpat i köket, i försök att hinna färdigt med maten innan klockan är alldeles för mycket, med gråtandes barn som stått och dragit i en precis hela tiden, samtidigt som såsen bränt fast i kastrullen..?! Alla dessa "försköningar".. som retar gallfeber på de flesta, då det tolkas som skryt..?!

Min tanke är dock en annan.. även om jag också kan "få spel" ibland, på alla lyckligt gifta par, som åker till Thailand på semester och njuter av livet.. och som får mig, som vittne via bilder på facebook, att känna mig grå och trist.. Min tanke över lag, är dock som sagt, en annan.. För visst är det väl så.. och håll nu med mig.. att det är det goda i livet som gör mödan värd..?! OM vi åker på semester, tillsammans med familjen, eller äter en god middag.. så är det de bra stunderna.. (de som vi visar upp utåt) ..som vi kommer ihåg.. Allt det där andra, med barn som gråter på bussen till hotellet, eller såsen som bränner fast i kastrullen, läggs åt sidan..

Det här med att vi blir "irriterade" på andras sköna stunder och "vackra" vardag handlar egentligen inte om dem.. Det handlar helt och hållet av oss själva! Det handlar om vårt eget inre! Ställ dig frågan: Varför blir jag upprörd över detta? För i själva verket är det ju faktiskt helt underbart när en människa njuter av livet! Det är i mitt tycke, beundransvärt, att man kan spara ihop till en resa.. Organisera ihop familj, eller vänner och verkligen "komma i mål" oavsett hur stort eller litet det är..
- Hur kom det sig att andras lycka blev en sådan bitter pina för oss..?!

Jag är uppfostrad till att glädjas åt andras lycka.. Att se och känna lycka, trots att det inte är min egen.. och det är en av mina stora källor till ett glädjefyllt liv.. Jag vet med mig själv, att de dåliga vibbar jag får av bilder på lyckliga familjer tillexempel, grundar sig i hur "icke lycklig" jag är i min egen familjesituation.. Att det är pga. att JAG inte har det som de har.. Men vems fel är det..?! För det kan väl knappast vara den lyckliga familjen på bildens fel..?!!

Man får ingenting gratis. Alla måste vi kämpa för det vi vill ha! Och en del måste, tyvärr, kämpa mer än andra.. Och det gäller allt.. genom hela livet. Den där fantastiska resan till Thailand, har garanterat krävt sitt.. Likväl som den lyxigt smarriga middagen på bordet.. Allt ifrån pengar till tid, uppoffringar och tålamod.. men det handlar ju om själva "målet".. och det är det vi så gärna vill visa upp!

- - -

.. Jag har nu under tiden jag skrivit detta inlägg, hunnit avbryta mig själv åttionio gånger, då barnen har behövt min uppmärksamhet.. och därav också bytt plattan till laptop, då batteriet på plattan tog slut.. Så nu sitter jag här, åter igen med en halvdrucken kopp kaffe, ute på balkongen, men med ett riktigt tangentbord inför ett något bättre flyt under fingrarna..?!

Så.. Vad var det nu då som var dagens röda tråd..?!

- Jag har ingen aning..?!

Så varför egentligen hindra mig själv från att skriva alla de där snabba tankarna, från ena sidan till den andra, pga. mina inre krav om en så kallad röd tråd, för att göra mig begriplig.. när jag ändå tappar den på vägen..?!

Jag vet att jag tappar fokus, varje gång jag blir avbruten.. och jag vet att jag alltid kommer att bli avbruten..?! (Om inte pga. barnen, så pga. något annat..) Så egentligen borde jag bara skippa det där med mina inre krav.. Ibland blir det bra, ibland inte..?! Och dessutom är det ju faktiskt så, att ni som läsare, har fri vilja till att inte läsa, om ni känner att det inte är av intresse.. Precis som att varje människa har ett eget val i att se sitt "flöde" på facebook.. med eller utan semesterbilder..

Det är ju trots allt i MITT huvud, som ni hamnar i, om ni nu väljer att läsa min blogg.. vilket jag vet att en del faktiskt gör.. *smile* Så egentligen är det inte mer än rätt att låta er få uppleva "min värld" så som den ser ut på riktigt..?! (utan försköningar i form av "röda trådar"..)

- Ah?! Ja.. Nu har jag tappat mig helt..?! Känns det som i alla fall..

Kanske ska jag ta och släppa detta nu och bara dricka en kopp kaffe till..?!

ELLER.. så kan jag visa hur det gick med mina jordgubbsplantor..

(Klicka på bilderna för större format)

Första bilden är innan och andra bilden är efter.. *hahaha*

Det blev en rolig mening..?! (Behöver klart en kopp kaffe till!)

Det jag menade var: Första bilden är på planerad placering, med plantorna fortfarande i småkrukor.. Den andra bilden är på det färdiga resultatet.. (målet) efter plantorna blivit planterade..

Nej.. Nu är det nog med tjatande i detta inlägget..

Jag gör er en tjänst.. och avslutar här..

På återseende!

- Och du.. Tack för att du är en av de som läser min blogg.. med allt vad det innebär.. *smile*

Jaha.. så hamnade jag ändå här, på min balkong..?! Placerad med rumpan på mitt varma, sköna fårskinn.. som jag fått av mamma.. Med laptop och kaffe på bordet, en cigg i mungipan och med benen i kors..

Planen idag, var faktiskt att jag skulle ta hunden och åka iväg, för att göra en repris på igår.. Ta en avkopplande, men uppfriskande långpromenad.. Dock tänkt att göra skogen istället för havet, som igår, men nej.. Det var som om tröttheten stod och väntade på mig innanför min dörr.. och i samma sekund som jag tog steget över tröskeln, kastade den sig över mig och jag blev trött ända ut i lilltårna..?!

Det fick helt enkelt bli en runda hemma i parken idag istället..

- Sorry doggen! Men sånt är livet..?!

När jag är klar här, med mitt totalt onödiga inlägg..?! Ska jag plantera om mina jordgubb- och smultronplantor, som jag fick med mig hem från mamma sist jag var där.. Ja, jag vet att det är ett tag sedan, men jag har inte haft någon jord, då den hamnade på jobb.. Och dessutom så mår plantorna hur bra som helst i krukorna där de står.. Igår rasslade det i alla fall till och jag fick äntligen handlat en påse planteringjord.. så idag är jag redo..!!

Allt är förberett.. Alla plantorna har fått sin speciella plats.. men som sagt.. De står fortfarande kvar i sina krukor.. och längtar efter att få mer jord under rötterna..

Nåväl.. Det börjar blåsa upp och det är inte riktigt lika behagligt att sitta här ute, på balkongen längre.. Tar nog inte många minuter innan regnet kommer nu, känns det som..?! Kanske är det dags att sätta igång.. innan mina små plantor blåser iväg..?! Jedika vad det blåser nu..?! Nu får jag nog skynda mig..!

- På återseende mina vänner..!

En av mina arbetskamrater har varit på spa i Ystad, under helgen.. och jag blev inspirerad till att göra något liknande..?! Men tänk nu på att detta är på mitt lilla vis.. "a'-la'-Jenny-stajl".. helt och hållet med glimten i ögat.. *smile*

Somliga reser till New York och tar en shoppingtur.. Jag åkte till Burlöv C.

Somliga handlar Prada och Gucci, för tusentals pengar.. Jag köpte ett linne på H&M för 49 kronor..

Somliga åker på en weekend resa till italien och äter pasta.. Jag stannade till på macken och köpte en take-away kaffe..

Somliga åker till Thailand, tillsammans med sitt livs kärlek, för att njuta av livet.. Jag åkte tillsammans med hunden till Lomma, för att gå en runda..

Somliga åker till Ystad Saltsjöbad och unnar sig en helg med ansiksbehandling och massage.. Jag ställde mig i badrummet och kletade ansiktet fullt med avocadolera.. (ansiktsmask för egenbruk..) samtidigt som jag lurade vågen och på så sätt "förlorade" fem kilo..

Ja.. och det var det hela.. Min måndag efter jobb.. En helt fantastiskt skön kväll..!! *smile*

Det må hända att det inte är Thailand.. eller spa på Ystad Salsjöbad..

- Men håll med om att det är vackert!!

(Klicka på bilderna för större format)

Klockan var nog inte mer än tolv, när jag frågade barnen (läs de två minsta).. om det var något speciellt de ville ha med sig hem till sin pappa, inför veckan som kommer.. Nu är klockan snart tre och jag tror att jag har ställt samma fråga femton gånger.. Inte för att barnen inte svarar, men för att jag själv drar ut på det.. Har kommit på mig själv nu, med att vara värsta "Alfons Åberg".. "Jag ska bara.." men sanningen är nog den att jag faktiskt inte vill åka och lämna barnen..?!

Charlie har packat ner det han vill ha med sig i sin skolväska och Jasmine har lagt en massa saker vid ytterdörren.. Själv har jag diskat, bäddat sängen, plockat undan i vardagsrummet och nu bloggat..?!

Den senaste "ursäkten" just nu, för att vänta en stund till, är att Jasmine ligger och sover.. och att det är synd att väcka henne..?!

Nåväl.. Jag får väl ta mig i kragen, få ändan ur vagnen.. och skärpa till mig helt enkelt..?!

Trevlig söndag till er alla.. Eller ja, det som är kvar av söndagen i alla fall!

Att vakna tidigt på soffan, känns sådär en söndagsmorgon. Men att upptäcka, efter att man har gått upp.. att klockan inte är mer än 06:03, känns helt och hållet bara okristligt.. (Om man nu kan skriva så, utan att bli påhoppad av kommentarer från svenska kyrkan..?! En risk jag är villig att ta..)

- Skämt å sido.. Inget illa menat om de kristna! Alla har vi rätt att tro på vad vi vill..!
Precis som att jag tror på en bättre söndag.. om jag får sova lite längre..?!

Hur som helst.. Tack vare min galet tidiga morgon, blev det rykande färska scones till frukost.. något som de två största - Jonathan och Tomas, tyvärr gick miste om.. då de redan hade åkt iväg till Genarp, för att vara med på veckans fotbollsmatch.. Desto mer scones till oss andra.. *smile*

Det pågår marknad i Staffanstorp, sedan i fredags.. och jag hade tänkt att vi skulle dit.. Men fy katten på vädret, så vi skippar det. Dessutom är jag helt genomdegad med snor i huvudet, så jag orkar inte engagera mig i något, känns det som..?!
- Sa jag att jag gick upp klockan 06:03 imorse..?!

Ni som är A-människor, förstår nog inte vad jag pratar om, då det är mer naturligt för er att gå upp tidigt.. Men alla ni andra.. Ni som är så kallade B-människor, som jag.. borde förstår vad jag menar.. (Googla gärna om ni inte vet vad en A- respektive B-människa är..*smile*)

Jag hade fått för mig att Charlie skulle på kalas idag, men det var inte förrän nästa söndag.. så det blev till att simma lugnt, gällande den stora frågan om vad presenten skulle innehålla.. Ett jädra meck, varje gång, det där med presenter.. tycker jag.. Man vill inte verka snål, eller köpa något billigt skit som ungarna ändå inte vill ha.. Men med tanke på hur många kalas det faktiskt blir på ett år, så kan man inte betala hur mycket som helst heller..?! Sen finns det ju inga garantier för att barnen tycker om det, trots om man skulle betala lite mer än genomsnittet..?! Och hur kul är det om de skulle få något som de redan har..?! Absolut lättast hade varit att ge dem pengar, men alltså.. det känns ju inte riktigt rätt det heller.. *gaah* Inget roligt alls faktiskt!

Nåväl, vann en veckas betänketid till, så jag tror nog att jag ska hinna komma på något..?! När jag och Tomas fortfarande bodde ihop, brukade vi köra som ett "tema" varje år.. Där vi köpte liknande presenter till alla som hade kalas under året som var.. Det kunde vara olika filmer till alla.. Böcker, eller pysselböcker.. Biocheckar, när de gick att köpa för mindre än 300 kronor styck.. (eller vad de nu kostar idag?!) Ett år körde vi med presentkort på Mc Donalds.. *suck* Men ja, det var ju som sagt, när vi fortfarande bodde ihop.. Nu vet jag inte vad Tomas köper, till de kalas som infaller på hans vecka med barnen.. Inte mer än att jag inte har råd till att lägga ut lika mycket.. Men men.. Det brukar bli bra och såvida jag vet så är det ingen som har klagat ännu..?!

// Kom att tänka på ett kalas som Charlie var på för ett par år sedan.. Jag var med när födelsedagsbarnet skulle öppna sina paket och hon drog ut den ena Barbiedockan, efter den andra.. Jag minns hur jag förundrades över det faktum att dessa presenter måste ha kostat skjortan..?! Samtidigt blev jag mer och mer nervös över hur hon skulle reagera på presenten, som jag köpt i Charlies namn.. Efter fyra Barbiedockor och en massa bilar och andra tillbehör, blev det då dags för Charlies paket.. En pysselbok, med klistermärken och ett extra paket pennor.. (Köpt för 50 kronor totalt) Flickan öppnade paketet och sken upp som en sol. Till skillnad från att ha öppnat Barbiedockorna som direkt lades åt sidan, för att snabbt öppna nästa paket.. öppnade hon pysselboken från Charlie och stannade upp.. Hon tittade igenom boken och blev överlycklig över uppslaget med de 100 klistermärkena.. och alla mina tvivel om att Charlies present skulle vara sämre, pga. billigare, var som bortblåsta. //

.. Usch, nej.. Nu blev jag jättetrött.. så jag tänker slänga mig på sängen en stund..
- På återseende..!

Nu i slutet av maj.. är det tre år sedan som jag flyttade ifrån min trygghetszon, min gemensamma bostad med Tomas.. och flyttade in i en kal lägenhet, utan några som helst egna minnen.. varken på eller i väggarna.. Jag flyttade in för att bo alldeles ensam.. (Bortsett räknat från ungarna varannan vecka.) ..vilket kändes helt absurt, med tanke på att jag bott sambo de tolv senaste åren.. Och i tanke på att jag dessutom var trettiofyra år, var jag övertygad om att allt hopp inför att finna kärleken igen.. (för en bitch med attityd, som jag) ..var helt utom räckhåll..

Jag var tvåbarnsmamma, höggravid och singel.. och lådorna från mitt tidigare liv, stod travade i högar överallt.. Känslorna som pulserade i min kropp.. lurade mig dagligen, med att få mig att tro att jag skulle dö.. Jag var sårad och ensam, kände mig övergiven och utstött.. När jag tittade mig i spegeln, oftast söndergråten i ansiktet, möttes jag av en fisblek, tjock och ful människa, med risigt hår och tom blick.. En vilt främmande kvinna.. som jag inte visste vem hon var..

Jag hade ont.. Inte bara pga. att jag var gravid i sjunde månaden, men för att mitt hjärta hade brustit.. Jag vantrivdes på jobb.. Jag längtade "hem" till min trygghetszon.. Jag var rädd och osäker.. och kände mig så fruktansvärt ensam i min nya bostad.. och varje dag kändes som en kamp på liv och död, för att överleva.. (Jag tror att jag grät minst tio liter tårar, under det första halvåret..?!)

Men allt var inte en pina..!
Under det första året, från det att jag flyttade "hemifrån".. fick jag bevis på de fåtalet äkta vänner, personer, som faktiskt fanns i min närhet.. En del människor, valde, som jag ser det, att avvika från min sida.. och även om det smärtade, så kändes det som en välsignelse, att få bevis på de som faktiskt höll sig kvar.. De mest betydelsefulla.. av allt och alla.. var och är.. alla de människor som förvånade mig med sitt lojala stöd och sin kontinuerliga uppbackning.. En del "otippade" vänner sedan tidigare, men även en del nya vänner, som jag vann under den (än så länge..?!) svåraste perioden i mitt liv..

- Tack älskade ni! Jag vet inte om ni kan förstå hur evigt tacksam jag är och alltid kommer att vara, för att ni stod så säkert vid min sida..?! Ni har en alldeles speciell plats i mitt hjärta, ska ni veta!!

Men nu har det som sagt, snart gått tre år.. sedan steget togs.. Ut genom en dörr.. och in genom en annan.. Helt galet, hur man som människa kan anpassa sig, efter vad livet ger..?! Idag är väggarna i min, då kala lägenhet, fulla av minnen.. allt ifrån inramade fotografier till färgglada teckningar, som barnen har gjort under åren som har gått.. Och idag älskar jag att komma hem..!!

Allt detta slog mig härom kvällen, då jag kom ut ur garaget.. Klockan var nästan 22 och det hade hunnit bli mörkt ute.. Bella var med mig och vi stannade till vid den vanliga "måste-markera-att-vi-är-hemma-busken." Så stod vi där, hunden och jag, alldeles ensamma eftersom det var vanlig vardag.. och det var då det slog mig:
- Så tyst och stilla, mörkt och ensamt.. men inte ett spår av oro fanns i min kropp.. Alltså väldigt långt ifrån de känslor jag hade som nyinflyttad, då jag såg tänkbara faror i allt som fanns i min då främmande omgivning.. Allt ifrån skrymslen mellan kärlen i sopsorteringen till buskage och oupplysta gräsmattor..

Känslan jag fick när jag stod där och väntade på att hunden skulle bli färdig, med sin rutinmässiga hälsning, noterades som den totala motsatsen.. Istället för oro och stress för att komma in i säkerheten bakom min låsta ytterdörr, var det som ett behagligt lugn, som spred en ovanligt skön känsla av att äntligen vara hemma igen.. Och det trots att jag ännu bara precis hade kommit ut från garaget och ändå hade en bit kvar att gå, innan jag kom bort till porten och min trappuppgång..

(Bilden är tagen i samband med att inlägget skrevs.. 6/5-2015)

Jag hade planer på ett lite större och kanske något djupare inlägg än vanligt.. Har lyckats sortera tankarna en aning..?! Men så ser jag på klockan och inser att barnen alldeles strax ska göras iordning inför sängen.. Så jag väljer att spara det planerade till ett senare tillfälle..

Jag sitter hemma på min balkong och njuter av det behagliga vädret, tillsammans med en god kopp kaffe, såhär en stund efter maten.. Skönt att sitta ner en stund, med tanke på att jag har varit igång sedan 05:15 imorse.. Verkligen suger i mig varje sekund som mina fötter få vila..

Dagen har varit, minst sagt.. annorlunda..?! Och den blev sådär lagom galen, redan imorse, strax innan frukost.. då jag, helt oplanerat, brände frukostgröten och fick hela förskolan att lukta beskt.. Men barnen åt som hästar.. så jag gissar på att den blev godkänd i alla fall.. *smile*

Hoppla !! Och där spillde pojkarna ut ett glas mjölk över hela diskbänken..?!
Ett något abrupt slut på detta inlägg, men jag måste rusa igen..

Om turen står på min sida, återkommer jag senare ikväll.. Om inte, får ni hålla er till tåls minst ett dygn till..?!
Puss & Kram

Upp före tuppen.. Upp, upp.. och iväg!

Denna soliga söndag har jag spenderat tillsammans med mina fina bingosamordnare.. i paradiset/helvetet.. Ullared. Två, ekande tomma bilar upp.. och två fullknökade bilar ner.. Fem personer.. och en satans massa prylar.. Allt från söta, små suddigummi, mm, till kommande barnlotteri på midsommarafton.. till elektriska apparater, mm, till lotteribordet på kommande bingokvällar.. Och ja så klart alla fantastiska vinster till själva bingospelet, som ska räcka hela säsongen..

Ja.. Jag har fått min beskärda del av att shoppa idag, kan man ju säga.. *smile*
Rockade själv loss, i privat syfte.. och hittade en hel del att ta med hem till mig och barnen..

Men mer om detta en annan dag.. Klockan är mycket och jag måste gå och nanna kudden!
- Natti natti.. och tack för idag, till de kära inblandade!!