När himlen öppnade sig och regnet började vräka ner, kom frågan.. "Mamma, kan vi inte gå ut".. Jonathan, som har varit med om våra "ösregn-hoppa-i-vattenpölar-race" sedan har var liten, stod otåligt på stället med bedjande ögon.. Charlie, som inte riktigt har förstått reglerna, ville också följa med, men skulle klä på sig både byxor och tjocketröja.. "Nej Charlie, du måste ta av dig" sa Jonathan samtidigt som han fick klartecken från mig att göra sig redo..

Tre minuter senare, står jag och Jasmine, nere i porten, medan Jonathan och Charlie vrålar ut på gården.. Jasmine som gör detta för första gången, drabbades av en mindre chock, när hon tog två steg utanför dörren och blev slagen av ösregnet.. "Jag vill gå in mamma, det regnar jättemycket ju".. sa hon samtidigt som hon snyftande drog i dörren för att komma in igen..

Sagt och gjort, Jasmine fick gå in till pappa igen, medan jag gjorde pojkarna sällskap med vattenpölarna i regnet..

Två pojkar.. En på elva och en på sex år gamla.. Jonathan i shorts och foppatofflor, Charlie i T-shirt, shorts och barfota.. Och så jag.. En 37 årig trebarnsmamma i hotpants, linne och utan skor som Charlie.. galet springandes runt på gården..?! Där fanns ingen vattenpöl som gick säker, kan jag säga!!

Racet varade bara i några minuter, då det var aningen kallare än vad det brukar vara.. Men det var minst tio minuter av ren och skär lycka tillsammans.. och det är ett minne som kommer att sparas, precis som våra tidigare regnrace, gemensamt..

MAN SLUTAR INTE ATT LEKA NÄR MAN BLIR GAMMAL.
MAN BLIR GAMMAL NÄR MAN SLUTAR ATT LEKA.. *smile*