Det kan kännas tungt, när man själv är så införstådd med hur stor inverkan/påverkan olika typer av energier har, när människor som står en nära inte har samma insikt..

Vi kallar det för "känslomänniskor".. Personer som, allt för ofta, ser mer till sina känslor än till faktan som står oskrivet i rummet.. Personer som (för andra) gråter för ingenting, eller som skrattar för högt.. vid helt fel tillfällen.. Personer som helt enkelt "överreagerar" i allt vad som har med känslor att göra..?!

Men om vi nu tänker på energi.. Krafterna på gott och på ont som hela tiden vibrerar i luften runt omkring oss.. och sedan kopplar samman den energin med alla dessa "känslomänniskor" som alltid "överreagerar"..?! Kan man då inte anse att det borde falla sig ganska så naturligt att vi blir så påverkade av olika känslor som vi faktiskt blir, hela tiden..?!

Jag vet inte hur det är för alla andra.. icke känslomänniskor, ansedda som de "normala" i vårt samhälle.. eftersom jag själv tillhör den överreagerande arten, men jag förmodar att de av någon anledning är blockerade..?! Utan att dömma någon nu, så som många dömmer mig, vill jag bara ärligt kasta ut tanken..

Det är inte konstigt att jag känner mig illa till mods i någons närvaro, trots att de inte menar mig något illa, om energin runt omkring dem osar illa.. På samma sätt är det inte heller så konstigt att jag kan känna ren lycka bara genom att komma in i ett rum fyllt av glada människor..

Så vad är det då som gör energin runt omkring oss..?! Och ännu svårare.. Vad är det som gör energin mörk och obehaglig?! Jag som är medveten om att energin existerar, trots bristande bevis, kan ana att det är min ärliga sinnesstämning som avgör om energin jag utsöndrar, är positiv eller negativ.. Men är det samma för de som är så kallat "blockerade"..?! Jag personligen, vill tro att de är fullt kapabla till samma som oss känslomänniskor, men att de pga. sin "spärr" kanske tolkar det fel.. och än värre skyller ifrån sig.. Att deras spärr gör så att signalerna inte går hela vägen fram och landar i missförstånd..?!

Det talas om energitjuvar.. vilket jag tror kan vara av båda typer av människor.. med eller utan spärr, känslomänniska eller inte.. Jag är, till exempel, fullt medveten om att jag kan ta mer energi än vad jag ger, men jag undrar varför..?! Vad är det som gör att jag skapa vakuum..?! Är det för att min egen energi är slut, sinad i takt med att stressen ökat inombords..?! Eller har det med platsen jag befinner mig på, att göra..?! Kan det vara för att energin i rummet är så oinspirerande, att jag suger åt mig precis allt jag lyckas komma över, för att inte deppa ihop totalt..?! (Vilket jag ändå lyckas med ibland.) Eller allt det där bara är en lam ursäkt, kanske en förnekelse rent av, för att inte behöva ta tag i problemet själv..?! Samtidigt, så är det ju faktiskt så att jag är medveten om det hela..

- Jag är inte stolt, men jag står för vad jag gör.. Och jag försöker faktiskt att bli en bättre människa, genom mer förståelse.. Med ett öppet sinne, försöker jag få ihop de fåtal pusselbitar jag har, för att kunna skapa mig en bild av hur det kanske kan vara.. Allt för att inte kränka mig själv.. eller andra för den delen..!

Hur känner du? Är du också en sådan där "hopplös känslomänniska", eller du bara rynkar på pannan, fnyser och går oberörd förbi..?! Oavsett så tror jag att tankarna är många.. Bra eller dåligt, hur tänker du?

Kärlek & Ärtor!