Har du varit med om att tänka tanken: "om jag gör det här, kommer det att sluta så här"..?! Jag tänker "förnimmelse".. inte något självklart som att: "om jag hoppar från taket på ett höghus, så kommer jag att slå ihjäl mig".. utan mer på sådant som kan räknas till "ödet" eller "slump".. Som att en, av hundratrettiofyra gånger (?!).. sparka lilltån i bordsbenet..?

Jag har haft dessa tankar/förnimmelser (som jag väljer att kalla de för) så länge jag kan minnas och jag kommer så väl ihåg, händelsen som fick mig att börja lyssna på dessa små ledtrådar och agera därefter..

Mitt rum var nyrenoverat, men inte riktigt klart. Det saknades ett hyllplan som skulle täckta hålet för det som skulle bli en infälld hylla vid sänggaveln. Jag brydde mig dock inte så mycket om att hyllplanet saknades, då jag ändå kunde lägga saker på regeln som skulle bära hyllan. Trots att risken för att saker kunde falla ner i hålet, bakom regeln, brukade jag ändå lägga saker där.. Och oftast, för att inte säga alltid, gick det bra..?!

Dagen som jag så väl minns, var en helt vanlig dag och jag skulle lägga något (minns inte vad) på regeln. Sekunden innan jag lade saken på plats, slog tanken mig att jag skulle kunna tappa ner föremålet bakom väggen, men valde att ändå lägga dit den. Sekunden senare blev det som jag tänkt och det var bara till att inse att föremålet var förlorad bakom väggen.. Jag minnas att det tog mig hårt att ha förlorat min sak.. (vad det nu var?) Och efter den dagen, har jag varit mer uppmärksam på dessa små förnimmelser jag får.. Ska kanske tilläggas att det dock alltid bara har varit, så kallade förnimmelser, gällande mig själv.. och aldrig någon annan..

.. fram tills idag..?!

Idag hände det. Jag fick en förnimmelse för någon annan och erfarenheten jag fick, blev på någon annans bekostnad. Detta gör mig ont, men jag är ändå glad att det gick bra trots omständigheterna..

Det var imorse när jag var ute med hunden innan jobb, som jag lade märke till ljudet av gåstavar.. Inget konstigt i sig, men jag minns att jag verkligen noterade själva ljudet. Två kvinnor kom gåendes en bit bakom mig, varav den ena hade gångstavar som hjälp för att hålla balansen på det hala underlaget. De gick sakta, men eftersom jag och hunden gick ännu saktare, hann de nästan ifatt oss innan vi svängde av, upp mot huset där jag bor. Precis i svängen lade jag också märke till att vattenpölen, som alltid blir vid lyktstolpen, var täckt av snö. Jag tänkte tanken på att jag kanske borde markera "faran" men valde att inte göra det.. (Jag menar, vad är oddsen på att det faktiskt skulle hända något..?!)

Jag och hunden svängde som sagt in på stigen mot huset, men vi hann inte mer än max två meter fram, förrän en av de två kvinnorna stöp i backen! På två röda var jag där för att hjälpa, men mitt dåliga samvete hade redan etsat sig fast i mitt huvud.. Det tog en stund innan kvinnan, som hade trillat, var redo att få hjälp upp.. tror att hon blev lite chockad?.. Men när väl stod på båda benen igen, kramade hon om mig och tackade så mycket för hjälpen. Jag minns inte riktigt vad jag sa, men jag tror att det var något i stil med "att det var så lite så".. då jag fortfarande hade dåligt samvete i tanken om att jag, pga. att inte ha lyssnat på min förnimmelse, hade låtit henne falla..?!

- Ja, jag vet inte..?! Kanske..?! Kanske inte..?! Men jag vill ändå tro..
Håller därför mitt sinne öppet och lovar att lyssna bättre nästa gång, om nästa gång, det händer igen..!!

Kärlek och Ärtor!