Tokiga, underbara, ÄLSKADE barn!!

När man har förlorat ett djur, som varit vid ens sida i många år, blir man näsan lite "överdriven" när man träffar på andras djur.. Eller ja, jag kan ju bara tala för mig själv, men så upplever jag det i alla fall.. Och jag ser det tydligt på barnen.. Helt plötsligt drabbas man av någon konstig dragningskraft, som får en att vilja klappa precis varenda hund som går förbi..?! Galet, men sant..

Gällande barnen, främst Charlie.. så ter sig fenomenet i ett behov av att hitta skalbaggar och andra småkryp, som han sedan döper och vill ta med hem.. Igår när vi var hemma hos mamma, hittade han en tordyvel (tror jag att skalbaggen heter?) i skogen, som han döpte till Lennart.. Direkt började han samla pinnar och fixa och dona, för att bygga ett hus till "Lennart".. Älskade unge, skulle till och med bada skalbaggen i fågelbadet, då han ansåg att det var viktigt för "Lennart" att lära sig att simma, så att han inte skulle drunkna och dö..

Döden är aldrig lätt.. men det är en del av livet.. och alla har vi våra sätt att bearbeta den.. Jag minns hur jag själv var som barn.. Och hur viktigt det var för mig att begrava alla döda djur.. Det kunde vara allt från en påkörd igelkott hittad på trottoaren, till döda humlor som självdött i en buske..

Hela familjen saknar vår hund och alla är vi eniga om att vi ska ha en ny.. Barnen har frågat, sedan bara några dagar efter att vår Bella lämnade oss, efter en ny hund, men jag har envisats om vikten av att sörja färdigt först.. något som jag idag ifrågasätter själv.. För när har man egentligen sörjt färdigt..?! Även om tiden går och det blir lättare att se och känna "glädjeminnen" framför den otroliga "saknadskänslan", så kommer Bella alltid att fattas mig.. oss.. så egentligen kommer vi ju aldrig att bli riktigt färdiga med vårt sörjande..?!

Nåväl.. Att skaffa ett djur, som en hund i vårt fall, kräver en del och det är ingenting man gör på en eftermiddag.. Att ha en hund i vardagen är ingenting konstigt för mig.. med promenader som måste göras oavsett väder och vind, lydnadskurser, pengar till mat och försäkring, mm.. Men det har ju varit med en hund som vuxit upp tillsammans med mig.. som redan lärt sig och blivit van vid det liv som vi lever. Att skaffa en ny hund, skulle innebära att ett nytt litet knyte skulle behöva lära sig samma vanor och det är det som måste klaffa in med allt annat.. Sen å andra sidan, kan man inte bara sitta och vänta på rätt tillfälle, då tid inte är någonting man får, utan någonting man tar, eller gör.. Tid handlar om prioritering..

Jag har inte bråttom, men erkänner att planerna redan är igång.. Jag ser mig omkring via olika föreningar, efter en lämplig hund. Är inställd på att adoptera en hund i behov av nytt hem, om det går.. Jag sparar pengar och håller utkik efter vilken valpkurs, alternativ lydnadskurs som skulle passa bäst.. men allt hålls fortfarande lite i det tysta, då jag inte vill göra barnen upprörda om det skulle dra ut på tiden..

Jag kommer aldrig att kunna ersätta min älskade Bella, vilket jag aldrig skulle drömma om, men mitt hem behöver en hund och jag är säker på att någonstans finns det en hund som behöver oss..

Kärlek & Ärtor!