Det får mig att undrar om det är jag som är nonchalant och ointresserad, eller om det är människorna i fråga, som inte är intressanta nog att ge mig det intryck jag anser vara värt att minnas..?! (Tyvärr känns inget av alternativen direkt önskvärda..) Kanske är det så att jag bara flyter med.. och helt enkelt inte lägger dessa första möten på minnet..?! Eller så är det bara så att jag inte minns, då jag är allmänt tankspridd och ofokuserad.. och att det helt enkelt inte fastnar..?!

Det slog mig, när jag satt och pratade med några av föräldrarna, under tiden som Jasmine och hennes kompisar var på kalas, tidigare idag.. när en av mammorna berättade om sitt första minne av mig..

Det händer relativt ofta, att olika personer jag möter, delar med sig av sina första intryck av mig.. vilket oftast sker när det har gått en tid.. Vilket får mig att inse att jag förmodligen är en sådan person som gör stort intryck på människor i min omgivning..?!

Nu när jag tänker efter så finns det en röd tråd i alla dessa berättade minnen..?! Kanske inte det jag är mest stolt över, men jag vill tro, att det är kontrasten från deras första intryck av mig, jämförelsevis med den jag visar mig vara, när de lär känna mig lite bättre, som gör att dessa personer känner behov av att dela med sig..?!

Tråden är att jag går från att vara en person med humör och attityd, en "tuffing", eller "bitch" om du så vill, till att visa mig vara en omtänksam och faktiskt snäll person.. Vill tro att jag överraskar med min livserfarenhet och mitt sunda förnuft..?! Att jag växer i personernas ögon och att det blir en positiv grej av alltihop..?! (Observera nu, att detta är spekulationer, från min sida..! Alltså ingenting som jag vet säkert, då jag faktiskt aldrig frågat varför..?! Vilket jag också kan bli lite fundersam över..?!)

Nåväl.. Hur som helst så är det lite roligt.. Underlig, men roligt..!

- Nog reflekterat för idag.. Dags att tänka middag..

Sköt om er. Ta hand om varandra..
Kärlek & Ärtor