Det är så innerligt svårt att förklara och rättfärdiga sitt beteende och sina behov när man mår psykiskt dåligt.

Huvudet vet vad jag behöver. Kroppen vet vad jag behöver.
Men det är fan inte så lätt, när alla andra runt omkring behöver minst lika mycket.

Jag ger vad jag har.. och lite till. Men ibland har jag inte så mycket att ge och då känner jag mig dålig för det.

Ibland får jag för mig att folk runt omkring mig ser mig som egoist för att jag hela tiden gnäller om att jag är trött, att jag inte orkar mer, att jag skiter i allt.. men jag gör sakerna ändå.. Mitt gnäll är egentligen en signal på att jag vill få en paus.. för i det stora hela har jag fruktansvärt svårt för att ge den till mig själv. Jag tuffar på trots att jag är medveten om att jag kommer allt närmare stupet. Och ju längre jag driver på desto större blir faran för att jag faller och inte kommer kunna ta mig upp igen.

Jag gnäller och skäller, som ett larm, i hopp om att min omgivning ska hinna stoppa mig.. Jag kan inte själv, hur gärna jag än vill.

Tusen gånger, har jag drömt tanken om att få hamna på hispan eller bli inspärrad någonstans, där jag likt rehabilitering hade fått den pausen jag så innerligt känner att jag behöver.

Men jag kan inte lämna livet i två, tre månader.. Alla runt omkring behöver mig.

Orättvist beskrivet, men det känns som om det hela tiden är någon som drar i mig. Alla måsten kväver mig, trots alla desperata försök till att få bukt på mitt inre.

- Jag kan inte för mitt liv begripa hur alla andra bara klarar av det..?! Hur de kan koppla på och sen koppla av för att ha den där fantastiska balansen som livet handlar om.. Jag begriper det helt enkelt inte..?!

Kärlek & Ärtor

 

Maria

28 mars 2017 20:37

❤❤❤❤❤😘😘

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Det har snart gått ett år sedan (sånär på en månad..) som jag skrev till dig sist.. Jag vet inte vem som har saknat min blogg mest, du eller jag..?! Däremot vet jag att min saknad har varit stor, men min rädsla har varit större.. Vi kan kalla d...

  Idag har jag haft en hel rad av tänkbara rubriker att blogga om.. fram tills nu..?! Så jag skriver bara några rader om hur tacksam jag är för att jag har så fina barn. Jag är så stolt över alla tre, att jag skulle kunna spricka emellanåt.. Känner...

  Igår var jag i Åkarp med uppdrag aniktsmålning för barn. En givande uppgift en solig lördag, för mig som pedagog och konstnär..    Man skulle kunna säga att det är den perfekta kombon..?! Även om ansiktsmålning är något helt annat än akryl ...

  För ett halvår sedan kunde jag knappt hantera frågan. "Vad ska vi äta idag mamma?"   Idag kör jag och handlar efter jobb.. åker hem och packar in matvarorna i kylen, för att sätta mig i bilen igen och köra bort till fotbollsträningen som jag ...

  Jag har ändrat runt lite i menyn och uppdaterat några texter.. Och jag firar att jag varit driftig som attan under dagen..    Först jobb, med start 7:30.. som jag överlevde.. ?! (Bara det är en bedrift..) Sedan lyckades jag hitta ett spec...