Jag vet inte varför, men jag gjorde just ett inlägg på facebook som var totalt hittepå..

Jag mår skit.. och jag känner hur jag förpestar min sambos närvaro. Somliga säger att jag försöker för mycket, i mitt strävande efter vår gemensamma lycka.. Men enligt mig själv måste jag försöka ännu mer.. (även om jag börjar få brist på idéer..)

Det här med min öppenhet, att vilja prata om saker och ting och försöka lösa de knutar som uppstår, kan jag nog avskriva nu efter de tjugotal år jag försökt. Känner att jag egentligen inte borde skriva om detta, men något inom mig ber ändå att få komma ut..?!

Jag har aldrig velat smutskasta någon och det vill jag fortfarande inte.. men sen p andra sidan tycker jag heller inte att jag gör det. OM det nu skulle förekomma någon smutskastning så är det helt och hållet riktat emot mig själv! För jag vet att jag misslyckas gång på gång, på gång, på gång..

Inlägget jag skrev på facebook lät såhär:
[Idag har det varit en softens dag. Bara precis chillat med familj och vänner. Ätit gott och skrattat massor! Tack fina ni som bjuder på er själv!]
Men som jag sa, så var det dagens största lögn. Jag har inte alls softat idag. Jag har dammsugit två av tre våningar. Jag har sorterat tvätt, vikt och lagt i lådor. Jag har tvättat två maskiner tvätt och är inne på nummer tre. Jag har plockat ihop sjutusen tomburkar och lagt de i bilen för att kunna göra mig av med de imorgon efter jobb. Jag har samlat ihop sorteringssopor och placerat även dessa i bilen för att få iväg imorgon. Jag har plockat bort julkrans och julkulor från framsidan. Jag har gått ut med sopor, både äckliga matsopor och vanliga hushållssopor.
Jag har varit iväg med hunden, utan gott resultat då där aldrig dök upp någon annan som Spira kunde springa med. Och så har jag varit och handlat med Tomas.

Så nej. Inget jädra softande eller chillande här inte. I goda vänners lag, nja.. Fick sonen att ringa till svärmor och bjuda in henne på en kopp kaffe.. så snarare det än goda vänner. Och alla skratt jag skrev om.. lyser med sin frånvaro..

Som sagt..
Jag vet inte varför jag skrev som jag gjorde på facebook, men jag funderar på om jag vill komma till någon poäng..?!
Alla jävla glada, underbara liv, med alla sina förbannade gulle-inlägg om kärleksmiddagar och familjemys.. Ärliga helt säkert.. (alla utom mitt idag då) .. men den kärleksbombade fasaden får mig att klökas..

Ja, naturligtvis är det mig det är fel på. Jag är bara avundsjuk. Klart att alla människor har sina upp och sina ner..?! Eller..?! För jag kan väl för fan inte vara så jävla unik att jag är den enda som har facebook och som kan tycka livet är pest..?!

Nåväl. Som vanligt måste jag ursäkta mitt språk och ordval.. skulle ju faktiskt kunna hålla inne med svordomarna..?!

Och som vanligt måste jag be om ursäkt för att jag yttrat mig negativt och varit sådär äckligt öppen och ärlig i mina tankar igen.
- Att jag aldrig lär mig..?!

Och som vanligt ber jag om ursäkt för att jag förmodligen sårat någon som inte förtjänar det..
- Sånn är jag.. förpestaren i egen hög person.

.

Men okej då.. Då tacka jag för idag då..?! Kärlek och ärtor och allt sådan där gulligt fluff med glitter på då.. Vi ses..?!