Jag är en människa fylld av inre kaos.. och jag vet inte om det är därför jag mår bättre av att ha ordning på materiella ting runt omkring mig, alltså på utsidan.. eller om det bara är ett personlighetsdrag i sig själv..?!
Oavsett så gillar jag att städa/ skapa ordning.. men jag fullständigt HATAR att städa efter andra. Känns som om jag kämpar för mitt liv, när jag går och plockar och plockar och plockar..

Att vara mamma till tre kräver ju så klart sitt, och jag kan ha överseende med detta i mångt och mycket.. (även om jag låter en del under tiden..) Men att behöva göra det ensam.. *suck* det suger!

Att städa upp efter någon annan, innebär inte bara disk från vardagsrumsbordet.. utan kan lika gärna vara att göra det som den andra vuxna inte orkar, glömde, eller har missat..

Det står mig upp i halsen och jag kräker dagligen över allt som motarbetar mig. I ett normalt skede och i rätt sinnesstämning kan detta anses som petitesser, men i min värld är det krig med atombomber och giftig gas.

I morse skulle jag få en lugn start på dagen.. Några timmar helt utan krav, men det sket sig big time då resten av familjen försov sig och jag blev involverad i ännu en knut av panikslagna måsten..

Lugnet som skulle ha varit, blev istället en klump i magen.. igen.. och kroppen skakar så det gör ont.

Jag söker desperat i tankarna efter ett svar på frågan: vad är meningen med allt detta här? Men med en hjärna som är totalt utslagen av stresspåslaget tidigare, hittar jag inget svar som låter rimligt.

Jag stannar upp. Fokuserar blicken på den vackra rosen jag har framför mig i trädgården och andas in. Försöker slappna av i kroppen, för att bli av med spänningen som får mina händer att skaka.. och andas ut.. Jag fortsätter att andas med djupa, lugna andetag.

Jag sluter ögonen och lyssnar..
Jag hör småfåglarna kvittra. Vinden i träden ute i parken. Någon sågar.. Ett flygplan passerar. Duva. Fiskmås. Skata. Barnskrik ifrån skolan. Någon tutar och jag hör en accelererande bil köra iväg.

Jag öppnar ögonen som ser allting i blått, efter att ha blundat mot solen.. Mina händer skakar inte lika mycket mer och jag inser hur jag, mitt i allt känner en viss tacksamhet, trots att hjärtat fortfarande dunkar hårt i mitt bröst.

Jag inser att jag varken är arg, ledsen.. eller glad. Jag är nollställd.. Ett välkänt tecken på att jag nått vändpunkten (vilket händer näst intill dagligen, mer eller mindre..) I hopp om att kunna ta ett steg uppåt, i önskad riktning, suckar jag djupt och tar nya tag..

Det börjar bli tjatigt det här.. Det är svårt att vara hoppfull, när vetskapen säger att om några timmar är jag tillbaka till att städa igen..

För alla er andra.. som lever det där harmoniska livet, som vaknar med glädje, som ser fram emot vad dagen har att ge, som känner sig trygga och omhändertagna, sedda och hörda.. önskar jag en underbar dag.
Till oss andra, inklusive mig själv, säger jag kämpa vidare! (Det är egentligen en underbar dag..?!)

Kärlek & Ärtor!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har tagit bort mitt förra inlägg. Ber om ursäkt och yrkar på sinnesförvirring..  - Kärlek & Ärtor till alla!      ...

  Idag har jag haft en hel rad av tänkbara rubriker att blogga om.. fram tills nu..?! Så jag skriver bara några rader om hur tacksam jag är för att jag har så fina barn. Jag är så stolt över alla tre, att jag skulle kunna spricka emellanåt.. Känner...

  Igår var jag i Åkarp med uppdrag aniktsmålning för barn. En givande uppgift en solig lördag, för mig som pedagog och konstnär..    Man skulle kunna säga att det är den perfekta kombon..?! Även om ansiktsmålning är något helt annat än akryl ...

  För ett halvår sedan kunde jag knappt hantera frågan. "Vad ska vi äta idag mamma?"   Idag kör jag och handlar efter jobb.. åker hem och packar in matvarorna i kylen, för att sätta mig i bilen igen och köra bort till fotbollsträningen som jag ...

  Jag har ändrat runt lite i menyn och uppdaterat några texter.. Och jag firar att jag varit driftig som attan under dagen..    Först jobb, med start 7:30.. som jag överlevde.. ?! (Bara det är en bedrift..) Sedan lyckades jag hitta ett spec...