Jag har lovat mig själv att försöka skriva, även i de stunder då jag känner mig tillfreds.. och även om det ekar i huvudet idag och kroppen känns orolig, vill jag ändå beskriva min ensamma stund i solen som något positivt.

Vaknade runt 8:00 och gick ut med hunden, men sen gick jag och lade mig igen. Sov typ två timmar till innan jag gick upp ur sängen helt och hållet. Jag sa god morgon till barnen som satt i soffan och satte på en kanna kaffe, som senare skulle avnjutas ute på trappan.

Och ja..?! Jag har varit ute sedan dess.
Tog fram solstolen och bara satte mig ner. Svårt att slappna av och fokusera, med olika meningar som ekade som om det var hack i skivan i mitt huvud, men jag höll mig ändå kvar i stolen. Meningarna är helt random och kommer från ingenstans..?! Helt utan innebörd och något störande, men jag börjar bli van. Oftast hjälper det att aktivera mig med något, så försvinner det återupprepande ältandet, men idag som sagt, trotsade jag mig själv och försökte verkligen att fokusera tillbaka tankarna till nuet, genom ihärdiga försöka till att lyssna mer på mina andetag än något annat.

Nåväl.. Solen har gått i moln och det är dags att göra någon form av nytta.. Vi får väl se hur bra det går..?!

Kärlek & Ärtor

Ps. Det löste sig rätt snabbt igår, när jag låst mig själv ute ifrån både jobb och bil.. och jag lägger historien till ett av de lite knasigare händelserna i mitt liv..

Ds.