I tisdags var jag på mitt första besök (den här rundan) hos psykolog.. och även om jag är relativt van i hur det går till, kände jag mig förvånandsvärt orolig inför hela grejen. Nervös över att behöva leta parkering, som sedan skulle visa sig att jag hittade direkt.. Nervös över att inte hitta i lokalerna, då jag bara varit där ett fåtal gånger tidigare.. Men mest nervös över det faktiska möte, med mannen som jag fått tid hos.
Min erfarenhet säger att jag har svårt för att visa mig sårbar inför män och kombinationen med att upprätthålla min kontroll, samtidigt som att behöva vara ärlig och medge att jag tappat kontrollen, är en knasig grej att uppleva och att få rätt på..

Hur som helst.. Mötet gick bra. Kändes som vanligt lite tafatt, som det alltid gör första gången.. men det gick bra. Det är alltid lite svårt, tycker jag, när man som helt kraschad träffar en ny läkare/psykolog eller dylikt, då man inte riktigt vet var man ska börja.. Som tur var ställde killen jag kom till, hela tiden ledande frågor, vilket gjorde att samtalet kom igång och när det blev tyst ställde han en ny fråga.. Lugnt och harmonisk, hela timmen igenom, vilket gav känslan av att han hade kontroll..

Jag erkände innan jag skulle gå, att jag varit nervös inför vårt möte, med att han var man och så, och sättet han tog det på skapade en stämning som kändes gemytlig och avslappnad.. En bra grej, i ett första möte.

Förr kunde jag känna mig positivt laddad inför en ny behandling, men det kan jag inte påstå att jag gör den här gången. Inte för att jag inte vill, men det tar emot så mycket mer.. Kraven känns större på något vis och det skrämmer mig lite..

Oron i kroppen började redan i slutet på förra veckan och har sedan dess, trots mitt motstånd, eskalerat hela veckan igenom.. Idag är det redan fredag och på måndag är semestern slut och jag ska återgå till det "normala" vilket aldrig har känts så svårt som nu.. Jag försöker att inte tänka på det.. att innerligt försöka tro på att det kommer att gå bra.. men det är riktigt jobbigt nu.. Innerst inne vet jag att det är en trygg plats att vara på. Människorna omkring mig värnar om mitt välmående, troligen mer än vad jag själv gör.. Men jag fightas mot vibrationerna i min kropp som tycks göra allt som står i dess makt, för att jag ska ge efter och bryta ihop.. (Det här med att ha haft semester, låter ju bra, men det har varit mer sjukskrivning än semester enligt mig själv.. och jag har svårt att tro på min egen förmåga, då Tomas dagligen har fått fånga upp mig i det mesta som har kommit i min väg.. På jobb på måndag, kommer Tomas inte att vara där och dagen kommer att vara full av saker och situationer som jag måste klara av på egen hand och jag är livrädd för att misslyckas..)

Jag har bokat en läkartid för att få utskrivet antideppresiva, något som jag har haft tidigare.. Och jag har fått en ny tid för ett andra möte med samma kille som jag träffade i tisdags. Då ska vi komma fram till vilken behandlingsmetod jag ska gå. Har gått Kognitiv beteendebehandling (KBT) tre gånger tidigare, så det lutar åt att jag får gå en annan typ av behandling den här gången.. KBT brukar byggas utefter ett mer specifikt "problem" som jag i dagsläget inte hittar.. Under tisdagens möte pratade vi ytligt om att kanske Psykodynamisk behandling (PDT) skulle vara mer aktuell för mig. Behandlingen bygger på en mer djupgående terapi, som i det stora hela ska ge mer kännedom om sig själv, om varför man reagerar som man gör i olika situationer och med insikten kunna hantera dessa situationer lättare i framtiden. 

Läs mer om KBT

(direktlänk till Vårdguiden 1177)

Läs mer om PDT

(direktlänk till Vårdguiden 1177)

Kärlek & Ärtor

När vattningsförbudet kom, utsänt via sms, var jag en av de som tog uppmaningen på fullast allvar.. Jag återanvände allt vatten, bland annat från hundens vattenskål som jag vattnade blommorna med. Använde en skål i diskhon att skölja disk i, istället för under rinnande vatten och uppmanade barnen att ta av det redan kalla vattnet från kylen, istället för att sätta på kranen och vänta på att det skulle bli kallt, mm. Men bortsett från alla de där små sakerna, som helt plötsligt blev jätteviktiga för mig, skippade jag naturligtvis bevattning av trädgården och att fylla poolen till ungarna..

Det råder inte vattningsförbud längre, i området där jag bor, men väljer att i den mån jag kan fortsätta att spara in på vatten. Dock har jag faktiskt börjat att vattna en del av min trädgård. Sen vet jag inte om det är för blommornas skull, eller om det är för insekterna och framför allt fåglarna..?! Det hänger ju liksom ihop allt det där..

Jag har en hel del olika vattenfat, både till insekter och fåglar och det känns bra när jag ser att de drar nytta av de dagligen. Vi har bland annat ett skat-par som brukar dricka och svalka sig i hundens vattenskål som står intill uterummet. Småfåglarna är inte riktigt lika tuffa, men låter behovet övervinna rädslan och de använder sig främst av den större skålen i rabatten bara ett par meter ifrån där vi brukar sitta när vi är ute i trädgården. Många av insekterna använder samma skål, men jag har två stycken till på olika ställen intill omtyckta blommor där de rör sig..

Sen har vi ett par rödstjärtar (fåglar) som fick ungar i en av holkarna i våras, som har återvänt och de har fått en skål strax utanför holken, gömd bakom samma buskar.

Efter att ha sett ett x antal döda fågelungar ligga uttorkade i parken, har det blivit en grej liksom att se till så att jag har vatten till de som hittar hit.. och om insekterna får vatten och överlever torkan, kanske de kan gynna fåglarna även de..?!

Nåväl.. Jag vet inte varför jag valde att blogga om detta just idag, men så blev det i alla fall. Kanske för att jag precis har vattnat i trädgården och fyllt på vattenskålarna..?!

Jag tänker.. och vill påpeka att jag vattnar främst för djuren.. (kom jag på nu när jag läste det svart på vitt..) Visst är det vackert med en krispig trädgård som står i full blom, men med tanke på att gräsmattan varit obefintlig sedan flera veckor tillbaka, känns det viktigare med djurens välmående, än vad jag (och/eller andra) anser vara vackert för ögat..

Erkänner att jag vattnar mina vindruvor och mina två gurkplantor för egen vinnings skull, men vet med erfarenhet att det även gynnar insekterna, som i sin tur gynnar fåglarna.. så nja.. Egentligen är det kanske inte så egoistiskt som jag försöker få det att framstå som..?!

Ett tips till er som vill göra er till för de små insekterna, bortsett från livsnödvändigt vatten, är att slå i ett par droppar honung eller sirap i mindre skålar.. (jag använder burklock) så får de lite sött i sig också.. Har ingen aning egentligen om det gör någon skillnad, men jag vill inbilla mig att det hjälper, eftersom blommor med pollen blivit en bristvara..?!

Och med det sagt.. (skrivet) ..vill jag önska er alla en fortsatt skön värmebölja..

Kärlek & Ärtor!!