Egentligen har jag haft en hel del att skriva om, men varje gång jag har satt mig ner för att skriva har något eller någon avbrutit mitt fokus och texterna har gått förlorade i tiden.

Som tillexempel utekvällen i fredags för en vecka sedan.. Med trevligt sällskap och med ett nytt och väldigt inspirerande möte med en vilt främmande man under gasolvärmaren på Lilla torg.

Eller som när jag i måndags blev glatt överraskad med lite vardagslyx i form av ostbricka, rödvin och filmen om Ted Gärdestad.. (En film som jag förövrigt bölade till mer än halva tiden..?!)

I onsdags slog det mig att veckans sämsta dag.. tisdagen.. redan hade passerat och att det faktiskt redan blivit lillördag.

Torsdagen började med ett möte med lärarna på skolan, gällande min mellersta grabb.. där jag insåg hur mycket jag läser av de så kallade tysta signalerna, som i form av kroppsspråk, mm.. när det gäller människor i min omgivning.

Och så var det fredag igen.. som igår då.. med en givande dag på jobb, där jag fick känna hur duktig jag faktiskt är på mitt jobb (och på att bekräfta och stärka barnen..)

Men som sagt.. nu är det lördag. Solens strålar värmer.. fåglarna kvittrar och hoppet om våren känns inom greppbart avstånd.

Idag ska jag träffa en massa hundmänniskor, tillsammans med Spira och alla deras hundar, vilket jag hoppas blir lika trevligt som alltid.

Nu dock, ska jag gå in och hälla upp dagens tredje kopp kaffe.. så jag kan njuta en liten stund till av lugnet, ljuset och ljuden från fåglarna i min stilla ensamhet i uterummet.

Kärlek och Ärtor!