Tro nu inte att jag varit utomlands, träffat kändisar, vunnit högvinsten på lotto, eller gått och gift mig, för det har varit långt ifrån några speciellt märkvärdiga grejer jag har varit med om.. men ack så givande ändå! För tro det eller ej, så lever jag ett till synes litet, på sin höjd lagom liv, ganska långt ifrån det som världen räknar till glamour och flärd..
Man skulle kunna säga att jag lever MITT liv och det passar mig alldeles utmärkt!

För i mitt liv händer det ibland saker, som är lite utanför MIN ram och när dessa små detaljer inträffar, ser jag de som det där lilla extra i vardagen.. min glamour och flärd. De får mig att glädjas och inspirerar mig till ännu en dag..

Okej så här är det:
Det finns något nytt (om man nu får lov att kalla det nytt trots att det funnits en tid) på Facebook som heter Marketplace.. (Ni som har Facebook har säkert sett det och känner redan till att det är en köp- och sälj plats för typ loppisprylar..) Hur som helst.. Det händer ibland att jag sitter och bläddrar/scrollar bland dessa loppisgrejer. Oftast gör jag det för att jag tycker att det är roligt och inspirerande att se alla prylar som folk vill bli av med, men också för att kanske hitta det där lilla extra..
- Vilket jag gjorde igår kväll!!
En sänghimmel, som tidigare såldes på Ikea, men som nu inte finns kvar, dök helt plötsligt upp på min skärm och jag blev överförtjust! Både för att jag äntligen hade hittat en och för att den bara kostade 80kr. Skrev ett meddelande om att jag var intresserad.. och hepp, happ, hipp.. så hade vi bokat tid för mig att komma och hämta den!!
- Så det började jag min dag med idag, att åka och köpa en sänghimmel för 80 riksdaler.

Sen, eftersom jag hade hunden med mig på turen för att hämta sänghimmeln, blev det ett spontant besök på hundrastgården i samband med färden hemåt, vilket ledde till att mina vita kängor var allt annat än vita när vi lämnade en timme senare. *suck*
- Men vad gör det om hundra år?!
Hundarna, ett tiotal, verkade uppskatta stunden tillsammans och det är egentligen bara det som spelar någon roll!! Hundnörd som man är..?!

När jag kom hem, lycklig för min goda start på dagen, i mina smutsiga skor, blev det bara en snabb påfyllning av batteriet på telefonen, innan jag körde, först den ena sonen till hans kompis och sedan den andra sonen till hans kompis. Galen-grejen här, var att jag lyckades komma in på fel sida vägen efter en vänstersväng i en korsning inne i stan, vilket fick adrenalinet att pumpa några extra doser ut i blodet, när jag fick backa tillbaka ut i korsningen för att göra om och göra rätt..?! (Jag kan skratta åt det nu, för då var jag inte lika tuff.. *smile*)

Nåväl.. När jag åter igen kom hem bjöd jag in mig själv till grannen på fika. Jag visste att de, tillsammans med min dotter, hade bakat muffins och en sådan sak får man ju bara inte missa?! Nybakade muffins och kaffe.. vi snackar guldkant på tillvaron! Och dessutom en trevlig pratstund, med föräldrarna till dotterns godaste vänner..

Sen.. som om dagen inte redan var komplett, blev det ett shoppingbesök på Emporia tillsammans med dottern. Vi köpte kläder, leksaker.. och en milkshake för 50 spänn?!
- Där försvann vinsten som jag gjorde på sänghimmeln, kan jag säga, men jo det var det nog värt ändå.. Vi snackar ju trots allt om en milkshake med PERSIKOSMAK.. helt klart värt sina 50 exotiska spänn..?! (Varav lite mindre än hälften gick i soporna då dottern höll på att sprängas så mätt hon var..)

Sen var det ju faktiskt så att leksakerna fick dottern betala själv, med sitt presentkort som hon fått i julklapp, så den summan räknar jag inte.. Så då blev det ju helt plötsligt en ganska så normal shoppingrunda, trots milkshake för 50 spänn! *smile*

Väl hemma igen, strax efter klockan 19, kom sambon och sa att han skulle ta med sig hunden ut och gå på promenad..?! Jag höll på att ramla baklänges.. men när han berättade att han hade ont i ryggen och behövde röra på sig, förstod jag plötsligt varför.. (Älskar att han tar med sig hunden och får njuta av allt som det innebär, även om han gör det ensam..!!)

Under tiden som Tomas var ute med hunden, lagade den äldsta sonen varma mackor till sig själv och sina fem kompisar och jag kom på mig själv med att le åt tanken att de varit i affären och handlat bland annat ost, innan de kom hem. (Är inte helt införstådd med att jag har så stora barn än.. men det kommer kanske ifatt..?!)

Samtidigt som sonen åt varma mackor med kompisarna nere i spelrummet i källaren, skulle jag introducera sushi för dottern, eller shushi som hon så gulligt själv kallar det för.. och det gick ju sådär.. *smile*
Jag kan säga att det tog längre tid för genomgången av hur man håller i ätpinnarna, än vad det tog för dottern att smaka och spotta ut.. Jag höll på att dö av skratt inombords, när hon sa att hon inte gillar ris.. Här vill jag påpeka att det var hennes starka vilja och stora önskan om att vi skulle äta shushi idag.. *garv*

Ja.. och så har min dag varit.. med en massa fart och fläng.. och nu sitter jag här i uterummet och skriver trots att fingrarna börjat stelna i kylan..

Jag tänker:
-En kopp kaffe på detta, sen är toppingen på dagen komplett och jag kan sjunka ner i soffan där inne med gott samvete.. och förhoppningsvis även få en liten del av lugn och ro innan dagen tar slut..?!

Kärlek & Ärtor!

Eftersom jag är julledig hela denna veckan också, startade jag dagen med kaffe till nyhetsmorgon på TV4. Känns lite som om det är en sak som kanske bara den äldre generationen skulle göra, men så insåg jag mot min vilja att jag världsligt sätt faktiskt har passerat medelåldersgränsen rent tekniskt.. så jag lade tanken bakom mig och sörplade vidare på mitt morgonkaffe..

En bit in i programmet kom det ett inslag av: Lappa och laga dina kläder, och jag blev påmind om att jag nog räknas till den äldre generationen i alla fall..?!
En av programledarna hade enligt henne själv, precis införskaffat sig nål och tråd att ha hemma. Innan dess hade hon inte haft varken det ena eller det andra. Den andra programledaren hade fått ett litet hål i sin tröja, en söm som hade gått upp i armhålan, och han var helt på det klara, redo att slänga tröjan pga. detta..?! Han hade inte den kompetensen till att själv kunna laga hålet, som jag vill minnas honom uttrycka sig..

Sömmerskan, eller vilken titel hon nu titulerade sig som.. var i typ samma ålder som programledarna.. (något yngre än jag) och hon var en riktig fena på att lappa och laga slitna och söndriga kläder. Som små konstverk, som hon berättade att hon mer än gärna lade ner ordentligt med tid på. Mitt i hennes berättande, blev jag än en gång påmind om att jag inte tillhör den yngre generationen längre, då hon sa några väldigt kloka ord, här fritt tolkade av mig:
Att den yngre generationen köper lösningar på sina problem.. Den äldre generationen löser sina problem själv..

Och visst ligger det något i det hon säger?!
Jag vet att jag har en drivkraft inom mig att kunna klara av saker och ting själv, hellre än att be någon om hjälp.. Vilket inte alltid heller är så bra, då det faktiskt är bättre och på något sätt också viktigt, att faktiskt kunna be folk om hjälp.

Följd-tankar som ploppar upp är att det kanske inte är så konstigt, trots allt, att vi lever i ett så kallat slit och släng samhälle.. Ett uttryck som förmodligen myntats också av den så kallade äldre generationen..?! Vilket inte heller skulle vara så konstigt.

Det faller ju sig egentligen helt naturligt
Då faller det sig ju helt naturligt att bristen på kunskap om till exempel (något så enkelt för mig) att laga och lappa är så bred, då det egentligen inte finns någon större anledning till att faktiskt behöva lära sig. Varför lära sig när man kan köpa sig loss, och därmed också spara dyrbar tid..?! Tid, som enligt mig, anses vara en av den största bristvaran i dagens stressade samhälle..?!

Uttrycket: Det var bättre förr.. kommer nog alltid att finnas.. då generationerna efter, alltid kommer att vara ett resultat av generationen/ generationerna före.. Vi kan omöjligt hålla oss lika, då vi alla behöver utvecklas åt vårt eget håll.. Vi ser och vi lär, tar med oss det vi anser ha nytta av och kasserar det vi inte tycker är bra.. Nästa generation gör likadant.. men sparar och kasserar enligt sitt tycke och smak.. och så fortsätter det till nästa generation.. och nästa.. och nästa.. ja du fattar vad jag menar..?!

Det är inte länge sedan jag förlikade mig med att jag inte är som min mamma.. (Mina egna högt ställda krav och min känsla av otillräcklighet, har genom åren fått mig att tvivla på mig själv i min mammaroll. Trots med typ samma principer som jag vuxit upp med, har jag ändå aldrig känt mig likvärdigt bra, som min mamma var mot mig..)

Min mamma har alltid varit lugn, med ett tålamod utan dess like.. Jag har tålamod noll, (eller kanske tre, i nutid..?!) så i mitt eget tycke kan jag aldrig vara lika bra som min mamma.. för hon var och är den bästa! Men när jag som sagt, för inte så länge sedan förlikade mig med att jag är som jag är, vilket jag gjorde tack vare min mammas tröst, insåg jag att mina barn, alltså nästa generation, är fantastiska ändå.. Jag är ett resultat av mina föräldrar.. och mina barn kommer att vara ett resultat av sina föräldrar.. Det är så det är och det känns riktigt bra att ha insett och framför allt att ha accepterat detta ofrånkomliga fakta.. Och därmed kan jag också motsäga mig att det var bättre förr, för det är enligt mig hur bra som helst just nu!

Kärlek & Ärtor..

Ps. Dela gärna med dig av egna tankar och lämna en kommentar här på bloggen, eller skriv i frågerutan längst ner i sidomenyn.. Jag vill höra hur du upplever världen.. Ds.

Såg just ett inlägg på instagram publicerat av hundstallet, där de berättar om att det senare kommer att läggas upp fler hundar på deras hemsida för adoption, då det idag hämtat upp 29 stycken hundar.
- TJUGONIO STYCKEN??!!

Och mitt hjärta går sönder när jag ser att rasen på de omhändertagna hundarna är av podenco/podengo (?) ras..
Min första tanke och känsla är att det är någon som adopterat och som sen avlat vidare, då raserna fortfarande är ganska ovanliga i Sverige. Notera här att det är helt och hållet min egen tes, då det inte är bekräftat! (Mest för att påpeka att spridning av detta inte är faktabaserat och kan vara helt felaktigt!)

Men även om min tanke eller känsla är faktabaserad, så kan jag inte låta bli att känna OERHÖRD TACKSAMHET för att organisationen jag volontärar för, Amigos Mios, har som regel att alltid kastrera sina hundar innan ankomst till Sverige! Just för att sådant här inte ska kunna hända!!

Att adoptera för att avla vidare är vidrigt och jag får kräksmak i munnen. Att adoptera innebär att HJÄLPA ett nödställt djur.. inte något man gör för att hjärtlöst tjäna pengar till sig själv.

Att driva kennel är en sak.. ett yrke som utövas enligt lagar och bestämmelser, under kontrollerade former. Men att avla hundar på löpande band utan egentligen efterfrågan är för mig inget annat än vidrigt!

Jag vet, som ägare av en föredetta spansk hund, att många kan tycka lite si och så om adoption av importerade hundar, då vi redan har alldeles för många nödställda hundar (och katter) i Sverige.. Och när man ser sånt som jag just gjorde på instagram, förstår jag varför.. och kan trots min egen adoption hålla med till 100%!! (Även om det fortfarande rör sig om mina egna spekulationer, gällande inlägget..)

Hoppas innerligt att de 29 omhändertagna hundarna får den lyckliga framtid de förtjänar, men känner mig trygg i vetskapen om att de nu är i tryggt förvar under vingarna av de fantastiska människorna på Hundstallet.

Kärlek & Ärtor till alla rätt funtade människor.. och nej jag tänker inte be om ursäkt om någon IQ-befriad hundplågare känner sig kränkt.

Det finns inget ärligare än en trogen hund.. För om du är värdig, är det precis vad den kommer att vara..

Ds.