Det är kvällar som denna, som för mina tankar tillbaka i tiden för att minnas de ändlösa antal timmar av min vardag som jag spenderade på balkongen.

Från det att jag fyllde 20 och jag lämnade mitt blomstrande barndomshem för att flytta till lägenhet, har jag alltid drömt om en egen trädgård. På den tiden dock, spenderade jag inte så mycket tid på min balkong. Mammas stora trädgård låg i närheten och jag var där ganska ofta.. Och eftersom man fortfarande rökte inomhus på den tiden.. (hur galet det än låter) ..och utsikten bestod av en gata och en husvägg blev det aldrig så mycket balkonghäng under åren i min lägenhet.

Under tiden jag bodde tillsammans med Tomas i hans gamla lägenhet, blev det ingen balkongtid alls, eftersom vi helt enkelt inte hade någon balkong.

Så det var egentligen inte förrän 2004, när jag och Tomas flyttade till vår första gemensamma lägenhet, som balkongen tog och fick en betydelsefull plats i mitt liv.

Balkongen blev mitt rum. Min plats för avkoppling på något vis och jag kunde sitta där i såväl gassande solsken som i ur och skur.. och långt in på småtimmarna.

Detta följde med även till lägenheten jag flyttade in i, efter jag och Tomas separerade 2011. Där hade jag den bästa utsikten ever, då jag bodde på sjunde våningen med utsikt över stadens alla lampor. *ett minne fyllt av kärlek och värme*

Det tog drygt tretton år, från det att balkongen blev min avkopplingsplats 2004.. tills det att jag äntligen kunde gå ut genom dörren och mötas av min trädgård. Tretton år, av till en början hoppfull längtan. Men som med tiden blev mer som en förtvivlad saknad, som jag nu i efterhand önskar att jag inte hade stått ut med. (Jag borde ha lyssnat bättre, på vad mitt inre försökte säga mig behöva. Kanske hade jag funnit min inre frid tidigare..?!)

Jag älskade mina balkonger.. Men jag ÄLSKAR min trädgård!!

Trädgårdsarbetet läker mig och jag fullständigt njuter av att kunna lulla runt och plocka lite här och fixa lite där. Plantera, dra upp. Klippa, rensa, bygga, ändra runt.. osv, osv.

Jag älskar när dagar som denna lyser upp det som komma skall. Att hitta dolda krokus under en lövhög, se nyckelpigor som vaknat tidigt och att få bländas av solens strålar, som efter en lång tids mörker och kyla äntligen värmer.

Obeskrivligt för den som inte begriper, men helt fantastiskt för den som ser, känner och förstår.. *smile*
- Bilden ovan visar mina rabarber. Inte så mycket för världen just nu kanske, men för mig är det ett av alla de tecken som visar på den kommande grönskan. Den som får mig att må som bäst.. i min trädgård!!

Kärlek & Ärtor!!

Igår var resten av familjen på 50-års hallaballo, medan jag fick stanna hemma..

Inte för att jag inte fick följa med.. *hihihi* utan för att jag helt enkelt mådde pyton! Så beslutet var ganska enkelt, även om det inte var det allra minsta kul..

Med andra ord blev det en MYCKET stillsam lördag. Ensam i huset, med bara hunden som sällskap i tv-soffan. Film och den sista glassen från frysen, fick förgylla min kväll, samt en liten uppdatering av bloggen..

Kärlek & Ärtor!

Igår var resten av familjen på 50-års hallaballo, medan jag fick stanna hemma..

Inte för att jag inte fick följa med.. *hihihi* utan för att jag helt enkelt mådde pyton! Så beslutet var ganska enkelt, även om det inte var det allra minsta kul..

Med andra ord blev det en MYCKET stillsam lördag. Ensam i huset, med bara hunden som sällskap i tv-soffan. Film och den sista glassen från frysen, fick förgylla min kväll, samt en liten uppdatering av bloggen..

Kärlek & Ärtor!

[Bild]