Hade kalas för dotera under helgen som var.. och jag kan inte för mitt liv begripa var dessa sju åren tog vägen..?!

Men så är det väl för alla föräldrar..?!
Barnen växer så det knakar, men själv är man fortfarande 25..?! (Vilket blir konstigt i teorin, när man inser att den äldsta sonen ska fylla 16..?!!)

Nåväl.. Kalaset blev en hit och med strålande solsken, blev det en trevlig stund under äppleträdet i trädgården. Med 100 stycken ballonger.. (som tog en evighet att blåsa och hänga upp) Enhörnings-tårta.. och Panda-tårta.. (som totalt fick 6 timmar av mitt liv..) Kaffe.. (som jag kokade i tre, eller var det fyra? omgångar..) och Saft.. (som faktiskt köptes färdigblandad..)
- Ja hu jeda mig, det är tur att jag bara har en dotter.. *smile*

Pojkarna har aldrig varit så petiga, eller krävande för den delen. Antingen vill de bjuda på mat, eller vanlig tårta.. men mycket mer än så har de aldrig yppat..

- Men sen är jag en sucker för min dotter, det kan jag inte sticka under stolen med.. Jag känner mig lyckligt lottad över att få ha en flicka till i familjen, som kan ha samma intresse och känna samma engagemang för saker och ting som jag själv.. Så egentligen är allt värt varenda sekund av slit och släp.. Och dotterns visade tacksamhet är baturligtvis den bästa betalningen.
- Sann glädje. *smile*

Kärlek & Ärtor!