Som pedagog har jag arbetat i en massa olika typer av arbetslag. Allt ifrån grön nykomling tillsammans med bara äldre, till erfaren med jämnåriga, till nu med även yngre kollegor. Och även om den senare konstellationen varat ett tag, var det först igår, som tanken slog mig.

Vi är ett ganska så jämnårigt arbetslag annars, men igår fick vi tacksamt hjälp av två stycken vikarier.. En yngre och en äldre.. Och därav tanken som slog mig.

- Så härligt att få se förskolans barn tillsammans med de olika generationerna samtidigt! Lekfullt, nyfiket och spralligt ihop med erfarenhet, trygghet och inre lugn..
- Helt fantastiskt!! * Tacksamhet*

Ledsamt att det saknas pedagoger inom yrket dock, då det enligt mig är galet värdefullt för våra senare generationer att få träffa, umgås och ta lärdom av alla åldrar.

Och det är även nyttigt för oss pedagoger emellan, att få chansen att få lära oss av varandra.. (och då menar jag inte inspiration till olika typer av aktiviteter eller pyssel via Facebook eller Pinterest..)

Vi är alla olika, men hur man än vrider och vänder på det kan alla delad in i olika grupper, mer eller mindre.
De oroliga som behöver stärkas.. De tysta som behöver synas.. De stökiga som behöver trygghet.. osv.. osv.. (Bara för att ta några exempel.) Och alla dessa olika individer behöver andra olika individer.

Eftersom jag ser mig själv som en känslomänniska, har jag också förmågan att se de olika behoven hos de olika individerna.. och även om mitt register är ganska så brett, är jag trots allt själv bara EN typ av människa, vilket i sin tur innebär att jag gör på mitt vis.. Någon annan hade kanske gjort något annat. Jag menar, att alla behövs. Alla generationer har sin grej, som behövs.
Och det är underbart att få göra en sådan reflektion i realtid.. som jag så tacksamt fick uppleva igår!

- Bara en tanke som slog mig..

Kärlek & Ärtor!