Nedröstad av mina inre demoner..
- Vad skulle vara så speciellt med att just jag bryter ihop..?! Alla bryter ihop.

Alla har något att gå runt och bära på. Alla mår dåligt över något.. så vad får mig att tro att jag skulle vara speciell..?!

- Ingenting faktiskt!

Jag är så trött..
Dag in och dag ut kämpar jag i det tysta och jag undrar hur länge jag ska klara av det denna gången..?! Jag gör så gott jag kan, men det räcker inte. Det är inte bra nog.
Undrar hur många gånger jag orkar resa mig igen, innan jag når punkten där jag bryter ihop helt och hållet för att inte kunna resa mig igen..?!

Torkat tårarna.. Jag lyckades denna gången i alla fall.
- Hipp hurra.. *suck*

Kärlek & Ärtor.