Jag har sedan en tid tillbaka sökt efter en andra hund.. och kan nu berätta att hon är funnen..! Likt Spira är hon en så kallad rescue, men kommer från Irland istället för Spanien. Hon är en lurcher (vinthund blandat med annat - ingen aning om vad) är strax under året och har just kommit till Sverige..

   Pga. olika omständigheter blev hennes resa till Sverige flyttad till tidigare än planerat, därav att hon placerades i jourhem. Där ska hon vara tills vi kan ta emot henne om några veckor när semestrarna kickar in.   

- Nedräkningen har börjat..!!

I nuvarande läge kallas hon för Alannah, men vi är inte helt hundra på om vi kommer att fortsätta kalla hnne för det..?! Vi har bollat olika namn, fram och tillbaka.. men har kommit fram till att vi nog behöver träffa henne och lära känna henne lite mer, innan vi kan hitta det rätta, mest passande namnet. 

Hon är cirka fem centimeter lägre än Spira, vilket är perfekt. En jämnstor lekkamrat, med samma typ av spring i benen.. Ganska lik Spira, fast med ljusare päls..

Enligt jourhemmet är hon en underbar hund och hade hon

inte redan varit adopterad av mig, hade jourhemmet behållt henne..

- Jag tror att det kommer att bli galet bra!

Kärlek & Ärtor!

Det har gått fyra år, på dagen, som min första.. alldeles egen hund, hastigt lämnade oss.. Saknaden är fortfarande stor, men det smärtar inte lika mycket längre..

Hon finns i våra tankar och vi pratar ofta om henne.. Alla minnen som hon gav, kan fortfarande få oss att skratta gott.. och vi minns henne med värme och kärlek..

Min lilla morrhoppa tiil pälsboll, som gjorde det som föll henne in.. En riktig fena på att göra en massa trick.. om belöningen var mödan värd.. *smile*

- En soldyrkare, värre än oss alla tillsammans..

Alltid nära och redo för nya äventyr.. 

När Bella lämnade oss, behövde jag sörja.. 

Jag minns att Jonathan, som det året skulle fylla tretton, frågade mig veckan efter Bellas död, när vi skulle köpa en ny hund..? Och att jag svarade honom att det kommer ta lång tid innan jag kan skaffa hund igen.. Men efter två månader höll jag på att bli tokig av att inte få komma ut på mina hundpromenader..

Jag kände mig ensam och instängd. Efter att ha haft hund i elva år, gjorde bristen av att inte få komma ut och träffa hundfolk och andra hundar, att jag började leta hund igen.. Och cirka två månader senare, hittade jag Spira.. min lilla spanjorska.. 

Jag sörjer inte Bella längre, men jag saknar henne nästan varje dag.

Samtidigt vet jag att hon är med oss i våra minnen.. tills vi möts igen..

- Älskade Tuss!

Kärlek & Ärtor!