Jag trodde, eller rättare sagt hoppades på att det skulle hjälpa att skriva av mig igår.. Att tömma huvudet på eld och erkänna för världen att jag är dödlig som alla andra, för att lätta på trycket över bröstkorgen och kunna andas igen.. Men det gjorde det tyvärr inte.

När allting lagt sig och alla hade somnat tog demonerna över mina tankar på nytt och det var lögn i he*vete att kunna somna.. (trots ljudet av hundarnas djupa andetag..)

Så jag tog ett beslut.
Att sluta streta emot och lyssna på min kropp, tanke och själ..

Ångestladdat att stanna hemma från jobb, med bara två dagar kvar till semester.. men ändå bara en bråkdel av de annars så vanliga tunga känslor. Och tack vare hundarna har jag kunnat sätta mig ner på gräsmattan.. och bara vara.. flera gånger under dagen.. Precis så som kropp och själ så länge skrikit efter..

Efter dagen har jag lovat mig själv att låta folk tro vad de vill.. Själv vill jag tro att mina kollegor (som förmodligen haft en övermaxad dag på jobb pga. min frånvaro..?) ändå innerst inne förstår, att jag inte lämnat de i sticket bara för att jag kan.. utan för att jag verkligen inte kunde göra något annat..

Nu ska jag göra ett nytt försök i att somna. Och hoppas denna natten vill mig mer väl än gårdagen..

Så god natt alla kungens prinsar och prinsessor, drängar och pigor, bönder och soldater. Imorgon är en ny dag.

Kärlek & Ärtor!