Jag vet inte var tanken kom ifrån.. men den slog mig igår när jag stod och

borstade tänderna inför nattens skönhetssömn..

Alla blir vi ju (förhoppningsvis) äldre och visare med åren som går och jag undrar:

Blir man mer tacksam, för att man blir mer ödmjuk ju äldre man blir..

Eller blir man mer ödmjuk för att man känner sig mer tacksam..?

  Är det för att vi, någonstans på livets väg, inser hur mycket som är till vår fördel, eller är jag, som ser mig själv som optimist, ensam om att uppleva det så..?!

Jag räknar mig själv till de "inte så unga längre".. men anser mig själv ändå vara ungdomlig..

Jag trivs i min ålder.. med minnen och erfarenheter från det yngre och trygghet i att äga min roll som äldre.

Jag har mina tankar och mina värderingar och anser mig vara ganska bra i den rollen jag spelar.. med har ett stark behov av möten med både yngre och äldre generationer, för att få mer insikt om tiden vi lever i..

Jag njuter av de mindre barnens fria tankar.. av ungdomarnas vågade berättelser, med ord jag aldrig själv hade vågat uttala högt i samma ålder.. Jag glädjs åt de äldre, som tillsynes verkar tacksamma för det "lilla".. och jag mår så bra av att vara någonstans där mittemellan..

Att se människor utan fördomar, med ett öppet sinne.. ger bästa resultat.

Surgubben som verkar hata allt och alla, är kanske egentligen bara ensam.. Med ett leende och kanske en hjälpande hand, inser man snart hur trevlig han egentligen är..

De skikiga barnen ute på gården kanske låter mycket, med tittar man en stund på vad de gör, så inser man snart att de har jätteroligt tillsammans och det blir lättare att be de dämpa sig, utan sura miner och hårda ord..

Och med de skräniga ungdomsgängen lika så. De sitter i klungor och håller låda.. som om de ägde världen, men jag tror inte att de vill någon illa.. För om man lägger sin rädsla åt sidan (Ja, jag tror det handlar om det..) och vågar prata med de, inser man snart att de inte har någon annanstans att vara.. och man kan till och med känna medlidande när man får höra att föräldrarna kanske kastat ut de för att få lugn och ro vid sin så viktiga skärm..

Jag minns när jag var yngre.. Överallt hörde man att "man ska respektera de äldre.." och jag minns att jag redan då opponerade mig i tanken, då jag ansåg att det var minst lika viktigt för de äldre att respektera de yngre..

Idag lever vi i ett samhälle som verkar ha tappat respekten helt och hållet.. och jag anklagar de äldre generationerna för att ha misslyckats med att förmedla just de tankar jag hade som ungdom.. Vi måste leva som vi lär.. annars blir det fel.. och det borde alla veta vid det här laget, året är ju trots allt 2020..?!

Jag är tacksam för att jag är jag..

För att jag kan hjälpa en surgubbe, genom att hålla upp dörren och ge honom ett smile, trots att han inte ger mig ett spår tillbaka.. För att jag kan se förbi oljudet av fotbollsspel ute på gården, för att jag ser hur barnen lyser av lycka och jag är tacksam för deras hälsosamma val av aktivitet framför skadegörelse eller självförakt.. Jag mår bra av att höra hur ungdomarna försöker ta sig an livets alla svårigheter och när jag får dela med mig av erfarenheter och få en chans till uppmuntran.   

- Så för att svara på min egen fråga..

Jag tror att man blir mer ödmjuk, för att man känner sig mer tacksam..

Kommentera gärna om du känner, tycker, upplever eller vet annat.. *smile*

Kärlek & Ärtor!

Lika lugn och stilla, som hon kan vara både inne och ute..

.. lika tokig kan hon bli när hon får sina galen-panna-fnatt..

- Det är aldrig tråkigt att ha hund..!! *smile*   

Kärlek & Ärtor..
 

Förra året, när hela familjen var i Spanien, föddes en ny familje-aktivitet som vi sedan dess har hållt hårt i..

Den är enkel, billig och kan vara fantastiskt underhållande för hela familjen trots ålderskillnad..

Jag pratar om Yatzy..

Tärningsspelet som funnits sedan urminnes tider.. *smile*

- Eller sedan 1950-talet om man läser på Wikipedia..

Det är enkelt, oförutsägbart och behöver inte ta en hel kväll (om man inte väljer att spela fler rundor än en..)

Ibland vinner man och ibland förlorar man.. och allt görs i sällskap av varandra.

Igår satt jag och Tomas och spelade, som vi ofta gör numera, ute i vår senast tillkomna utehörna..

Vanligtvis brukar jag inte ha någon vidare tur i spel.. (då jag är välsignad med mer tur i kärlek..?) men dra på trissor när jag igår vann fem gånger i rad.. *smile*

Kärlek & Ärtor..

#sällskapsspel