Det är något med denna sena timme som får mig att vilja vara kvar..?!

Jag har långe undrat varför jag har så svårt för att gå och lägga mig, i tid, som alla andra.. och jag har klandrat mig själv för mitt återkommande misslyckande så länge jag kan minnas..

Men så inser jag plötsligt, i en stilla stund som denna, i detta nu.. att det är den jag är. Jag är ämnad för denna tiden. Den skänker mig som mest ro i vaket tillstånd. Och även om jag vet att det kommer hamna på minuskontot imorgon när jag måste upp ur sängen, så är den ett stort plus för själen just nu.. Detta är min plats.

Jag bodde i lägenhet och kände mig instängd. År efter år längtade jag ut och jag kunde sitta flera timmar ute på balkongen, oavsett antal grader, sommar som vinter.. Men så flyttade vi till hus och med en enda gång kände jag mig inte längre instängd..

Bara en parallell till mitt välmående nattetid..

Det är som om något inom mig säger vad jag behöver.. Vad jag egentligen behöver för att komma till platsen där jag är i fullständig balans med mig själv. Sen att samhällets alla ramar får mig på fall för att jag lyssnar till det jag mår så bra av, borde jag egentligen inte klandra mig själv för..?!

Jag tänker på mig själv.. och sedan på andra..
- Tänk så många människor som går dag in och dag ut och mår dåligt för att de inte är på rätt plats..?! Allt ifrån arbetsplats, till boende, till tidpunkt på dygnet..

Nåväl..
Jag är redo nu.. Jag lämnar lugnet för att gå in i sömnen för några timmar..

God natt.. precis som jag vill ha det..

Kärlek & Ärtor!