Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Jenny-Blue - 15 augusti 2023 21:30


Den 8 maj skrev jag ett inlägg om min oro inför möte med läkare..

Nu, drygt tre månader senare, gör jag en återkoppling och kan berätta att jag för andra gången i mitt liv mött en läkare som inte bara hör mig, men som också tar min psykiska ohälsa på största allvar.. (Den första var en kvinlig läkare som fightades för mig 2018)

 

Känslan det ger mig är obeskrivlig.. och jag har sagt det till honom vid flera av mina besök.. 

- Jag är så otroligt tacksam!

 

Går jag in i mig själv, så blir jag rörd till tårar.. Att han som egentligen inte känner mig mer än till mina bekymmer fightas för min sak.. är för mig allt annat än självklart.. Han menar det motsatta..


Nåväl.. Det var bara det jag ville säga i detta inlägg..

Kärlek & Ärtor!

Av Jenny-Blue - 15 juli 2023 12:40


Resan hit var regn från Malmö till Göteborg, men sen klarnade det upp. Förutom huvudmålet - min utställning tillsammans med Henrik Mattson har vi gått runt lite på ön och tagit lite bilder:


Fantastisk miljö. Fantastiska människor. Helt underbar energi.

Kärlek & Ärtor!

Av Jenny-Blue - 9 juli 2023 21:55


Utställningen i Göteborg är slut efter en extra helg i strålkastarljuset.. och jag är så innerligt tacksam för att jag har en av mina kusiner i staden, som kunde hämta upp mitt utställda verk. Nästan lite pinsamt att erkänna, men det tillhör inte vanligheterna att någon tar sig tid för att hjälpa mig.. Så när detta blev gjort av min fina kusin idag.. Ja, jag saknar ord för hur tacksam jag är. 


Nästa utställning är redan bokad och jag är i full gång med alla förberedelser.. Ska bli riktigt roligt då det är en utställning tillsammans med en annan släkting.. Om jag kommer ihåg det kanske jag lägger ut några bilder senare.. OM jag kommer ihåg. *smile*


Nåväl.. Livet knallar på. Sommarvärmen gör livet lättare och som sagt finns det en del planer inför framtiden. 


Hoppas allt är bra med dig. Och att livet vill dig väl.. Om inte.. ge igen. Res dig upp och slå tillbaka. Du är guld. Glöm aldrig det!


Kärlek & Ärtor!

Av Jenny-Blue - 5 juni 2023 16:19


När ett barn inte får som det vill, så är du som förälder dum.

Exempel: Din femåring vill ha godis. Du säger nej för att du som förälder vet att det är skadligt för tänder och att det inte är bra med socker i överflöd. Femåringen blir (helt naturligt) arg och säger utan konsekvenstänk att du är dum.


- Du som förälder vet anledningen bakom och står (förhoppningsvis) fast vid ditt svar, då du som vuxen vet bättre än femåringen. 


Samma sak gäller när du som förälder vet att man behöver sova, äta, ha hjälm när man cyklar, ha jacka när det är kallt, osv, osv.. 


Nu till de lite äldre barnen.. som kanske vill ha den senaste telefonen, eller tjatar om märkesskor, alternativ inte är nöjd med sin gamla cykel för att den helt plötsligt har fel färg.. Du som förälder har inte pengar till att köpa en ny telefon för trettontusen, eller till märkesskor, eller en ny cykel heller för den delen. Så du svarar helt enkelt nej vid frågan, då du vet att det är viktigare att vi har mat på bordet, eller kläder på kroppen. 


Det äldre barnet kan kanske inte förstå varför du inte har pengar, när alla andra verkar kunna ge sina barn alla dessa saker.. Du är dum och det äldre barnet tycker kanske synd om sig själv..


Inget av detta är egentligen så svårt att förstå.. Det är så människan fungerar och det är så för väldigt många av oss.. även om de olika senarierna kan se lite olika ut.. 


Kärleken till våra barn är inte mindre för att vi säger nej, men den är svårare att bevisa i stunden.. Barn vill ha och tycker att vi ska ge. När vi inte ger dem det de vill ha är vi dumma och fattar ingenting.  


Jag älskar mina barn. Alla tre. Men ju äldre de blir desto mer tvivlar jag på att de faktiskt inser hur mycket.. Jag förstår att de kanske inte inser hur stor skillnaden är på ett hushåll med en inkomstkälla istället för med två som tidigare delat på allt. Och det är inte heller meningen att de, som är barn, ska tänka på sådana saker.. Men kampen som jag som vuxen uthärdar varje dag, för att kunna göra skillnaden så liten som möjligt är mer bevis på kärlek än både godis, ny telefon och en cykel i annan färg tillsammans.


Även om mina barn inte lägger sig ner på golvet och skriker efter det de vill ha, känner jag besvikelsen när jag begränsar och säger nej. Deras förstånd räcker möjligen till att det kanske handlar om pengar lite utanför budgeten, medans den i min värld handlar om att vi inte kommer ha mat resterande dagar innan lön. 

Vissa saker säger jag rakt nej till.. Andra måste jag pussla för att få ihop till, oavsett.. Som ny klänning till dottern till skolavslutningen till exempel.. Det bara måste gå.. Och fråga mig inte hur, men jag löser det.


Detta är ett av mina sätt att älska på. Krypa på knäna för att andra ska ha det bra.. Och det är okej.. jo faktiskt okej.. så länge andra hade gjort samma.. Men så enkelt är det ju så klart inte.. Kärlek har mer än bara ett sätt. För kärlek kan också vara "Jag betalar allt du vill ha bara jag slipper att gå med dig till affären".. Vilket är PRECIS den typen av kärlek som små barn och ungdomar lättare kan förstå. Och det är här jag förlorar min kamp.. 


Jag försöker hålla huvudet högt och kämpa mig igenom dagarna i hopp om att mina barn en dag ska inse vilket som är vad. Att kärlek faktiskt inte går att köpas för pengar.. om den ska uppfattas som genuin? Ge mig din tid och jag vet att du älskar mig..?!


Eller så har jag helt ducking fel..?! Eller.. Jag vet att jag har fel om du frågar personen som tycker annorlunda.. Och det är väl här som kampen blir ännu svårare, då den inte ens går att förklara för den som tänker och fungerar annorlunda.


Med andra ord. Min kärlek är dömd att misslyckas. Att jag ger mestadelen av min vakna tid åt mina barn och åt sånt som rör dem, betyder inte jack as eftersom det handlar om sånt som de inte ser. Saker som tas för givet, eftersom det alltid har varit en självklarhet. Maten på bordet är ändå inte gourmet.. Hemmet är ändå inte som på tiktok.. Kläderna räcker ändå aldrig till.. och den inköpta chokladen är aldrig just den man var sugen på.. (Se min dolda förtvivlan i min yttrade frustration, när jag vänt på kronorna för att kunna köpa lite godis som jag tycker att alla kan vara värde efter en lång vecka i skolan och svaret blir fel sort, istället för tack..)


Jag vacklar i mina tankar under tiden som jag skriver.. Ena stunden är det så självklart.. i nästa vet jag inte vad jag säger..?! Jag antar att jag skriver, allt eftersom tankarna dyker upp i skallen och det som kändes viktigt från början känns mindre viktigt nu när jag upplever mig själv ha tappat tråden..?!


Men om jag utgår ifrån mig själv och vad mina känslor säger mig, så känns allting så himla hopplöst emellanåt. Jag gör mitt yttersta, men uppfattas tvärtom. Förmodar att det grundar sig i att jag egentligen känner mig ensam och oförstådd..


Utan skuggor över barnens andra förälder, som säkerligen gör sitt yttersta de tio timmarna i veckan som han tar ansvar, med kärlek på sitt sätt, får jag helt enkelt acceptera att mina barn har samma rätt till psykolog som jag har, när de blir vuxna..?! Det kommer att bli människor av de också, även om de kanske väljer att ta avstånd från sin mamma som visade mer frustration är vad hon visade sin kärlek..


Kärlek (hur du än väljer att se den) & Ärtor!


.


.


.


.



Av Jenny-Blue - 1 juni 2023 23:16


Idag har vi haft planeringsdag på jobb..

Jag blev försenad, som vanligt.. *suck* Vet med mig själv att jag gjorde mitt yttersta, även om det inte räckte för att det skulle bli rätt.. Lovade mig själv, när paniken i kroppen kom smygande och ångesten började bulta i bröstkorgen, att folk får tro och tycka vad de vill.. För är det någonting jag har lärt mig under det senaste halvåret, så är det att just det.. Folk tror och tycker precis vad de vill oavsett min ansträngning. Det räcker med att de har en dålig dag, för att jag ska bli stämplad. Vilket egentligen säger mer om dem än mig..?!


Nåväl.. Nog om det..


Efter en förmiddag med enkäter, givande diskussioner och en väldigt trevlig och god lunch tillsammans, gav vi oss iväg till typ Sjöbo för teambuilding med sjukamp. Vädret var perfekt, grenarna vi tävlade i var roliga och det blev många skratt och vinnande glädjetjut.. Och allt avslutades med en fikatund i solsken, innan vi åkte hemåt. 


Innan jag körde hem, passade jag på att fixa presenter inför helgens kommande fester.. vilket gick relativt fort med tanke på att jag inte var helt säker på vad jag skulle hitta på.. 


Väl hemma satte jag på en kanna kaffe och efter en del tjafsande och gafflande bestämde jag mig för att lösa läget som uppstått, genom att vara den som följde med dotera till fotbollsträningen. 


Träningen tullade på tiden för matlagningen, så det blev en sen middag.. igen.. Men jag har accepterat mitt läge med att inte vara mer människa än att var sak får ta sin tid. Är man ensam så är man.. Har någon problem med det får de väl hjälpa till.. (Jag lovar att inte bli sur på den som vill komma hit och laga mat, eller tömma diskmaskinen, klippa gräsmattan, köra barnen fram och tillbaka, packa utflyktsfika, vattna blommorna, leta badkläder, gå ut med hundarna, tvätta handukar, laga jackan, ta in posten, bädda rent, gå ut med soporna, skura handfat, rensa förråd, städa uterum, dammsuga bottenvåningen, putsa fönster, eller åka och handla mjölk..)


Jag tänker.. att den enda som får lov att ha några krav på mig och vad jag ska göra.. är jag själv.. Jag gör vad jag kan och mäktar med.. Många gånger verkligen mitt yttersta. Med fokus på föräldraansvar i runda slängor nio timmar varje dag.. där jag, bortsett från stunden på morgonen, står till mina barns förfogande mellan kl 15 till 22/23.. blir det inte mycket tid över för mig själv och för sånt som fyller på min energi. 


Mitt skapande tar styk, men jag försöker intala mig själv att jag har tid.. men om ärligheten ska fram, så är det mer ofta än sällan som jag inte orkar sätta igång och måla. De timmar som barnen är hos sin pappa, väljer jag hellre dumburken, sittandes i soffan. Tråkigt att inse att de förbannade 24 timmarna inte ger utrymme till mer än ansvar och vila, när jag vet att energin finns att hämta i skapandet som är steget efter vilan..


Bla bla bla.. nu blev det sådär tjatit-gnatit-mammatråkigt igen.. Ber (inte) om ursäkt..


Stolt över mig själv, trots allt!

Och jag känner ändå att jag har någon form av rättighet till att få vara sådär mammatråkig imellanåt.. Jag rockar för fasiken hela tiden..?! Och som sagt.. Jag vet hur mycket engagemang jag lägger ner på saker och ting för allt och alla.. 


Men IGEN..?! 

Och nu ber jag faktiskt om ursäkt.. Skyller på att jag inte har pratat med min psykolog på länge.. *smile* 


Efter fotbollen var det raka vägen hem. Laga mat.. och sen dags för dagens guldstund - middag tillsammans med barnen. Det är verkligen dagens höjdpunkt, då vi sitter tillsammans och jag får höra vad barnen har gjort under dagen. Diskussioner - roliga, allvarliga, långa, högljudda, ja allt kan hända.. och jag får en inblick i barnens värld. Vad de tycker, känner, upplever, minns.. och det är alltid lika trevligt.


Efter maten tar jag ett tag i köket och barnen hjälper oftast till, mer eller mindre.. ibland med ibland utan att jag behöver säga något. Sen går någon av oss ut med soporna och jag avslutar mina krav med att göra en kopp kaffe som jag tar med mig ut och som jag dricker i trädgården medans hundarna får rocka några varv på gräsmattan. 


Barnen går och lägger sig och kvar blir jag i två minuter innan jag måste gå och nanna kudden.. Vilket jag ska göra nu. 


Det har varit en lång dag.. men en bra dag.. och nu säger jag god natt.


Kärlek & Ärtor! 



.


.


.

Av Jenny-Blue - 30 maj 2023 21:17


Åkte till Rusta.
Skulle köpa WC-Anka.
Slut?!
Blev bordstabletter istället.

Hoppas ni haft en fin tisdag.
Kärlek & Ärtor!

Av Jenny-Blue - 21 maj 2023 21:28


Fick finbesök i trädgården idag..

De tre änderna som kommer förbi lite då och då, kom för att i vanlig ordning vagga runt lite på gräsmattan och dricka vatten ur hundarnas vattenskål..?! Den där skålen är nog mer fåglarnas än hundarnas, när jag tänker efter..?!

 

Den är inköpt till mina hundar, men används nog oftare av fåglarna, om jag ska vara ärlig..

Kråkan använder den till exempel till att blötlägga torr mat som den hittat.. Vilket man ser direkt eftersom vattnet blir superläskigt efteråt, med resterna som blir kvar av det som lösts upp i vattnet.

 

Skatan har setts dricka ur den ett flertal gånger.. och en och annan småfågel har setts bada i den under varma sommardagar..

 

Ett tag satte jag in vattenskålen i uterummet, för att inte riskera att missa byta vatten innan hundarna drack ur den.. men då hittade jag spår efter mössen i vattnet istället.. så det blev inget bra det heller..


Börjar förstå innebörden av uttrycket: .."att samlas runt pumpen".. även om det är en skål just i detta fallet..

 

-Där det finns vatten finns det liv.. som man säger.. Ett riktigt fågelliv om inget annat..?! *smile*


   

Hur som helst.. Tog en bild på de tre änderna och fortsatte sedan att fotografera lite runt om i trädgården..

Kom på att det var länge sedan jag gjorde det sist.. 


                                            

Det blev en skön stund.. som alltid i min älskade trädgård.. även om bilderna kanske inte blev i fotografkvalitet..?! Men vad gör det om hundra år..?! Att uppleva stunden i nuet, med alla sina sinnen, är viktigare..


Kärlek & Ärtor! 


.


.


.


#bilder #trädgård #maj

Hur som helst.. Tog en bild på de tre änderna och fortsatte sedan att fotografera lite runt om i trädgården.. Kom på att det var länge sedan jag gjorde det sist.. och det blev en skönt avkopplande stund.

Av Jenny-Blue - 8 maj 2023 12:09


Något jag fått erfara genom livet, är att jag MÅSTE FIGHTAS för min rätt. Där finns ingenting som säger att någon annan kommer fightas för mig.. Mitt liv. Mina problem. Som kräver MIN lösning..

Så förstå min oro när jag ställs inför avgörande bemötande. Kommer personen jag möter förstå, eller kommer jag att behöva slåss för min sak..?! Kommer jag orka slåss för min sak..?! Och HUR..?! När det kommer till en enskild person i förhållande till systemet i samhället, är jag egentligen inget annant än en liten lort.. och jag faller i gropen där jag blir helt och hållet beroende av personen jag möter.. Får jag, eller blir jag nekad, stegen som hjälper mig upp..?!

Jag borde vara starkare..
Jag har kämpat så länge, att jag borde kunna fightas bättre.. men likväl blir jag fortfarande lika orolig inför dessa avgörande möten. Ont i magen, svårt att fokusera och en oroväckande brist på tålamod. Och tårarna ställer sig i beredskap för att storma vid minsta lilla känsla.

Jag rustar mig inför den påtvingade situationen jag snart befinner mig i, genom att intala mig själv att jag ska försvara en kompis. Min bästa vän behöver hjälp och jag ska göra allt som står i min makt..

Oro blandat med försvar. Liten som ett försvarslöst litet barn, blandat med den starkaste hjälten som fullständigt krossar för mänsklighetens överlevnad. Fullt medveten om att beslutet om min nästkommande framtid, trots allt, ändå ligger i händerna på personen jag möter..

Jag vet inte om mötet blir bättre, med min beredskap på eventuellt krig, eller om det hade gått lika bra utan..?! Jag har inte kommit till den punkten ännu, där jag kan känna fullt förtroende för att personer låsta till systemet ska agera i min favör..

Erkänner dock att tilliten ökat under den senaste omgången, då jag upplever att psykisk ohälsa blir mer taget på allvar nu än för femton år sedan.

Dagens läkarmöte gick bra. Eller ja.. Bra om man bortser från tårarna som rockade loss och alla orden som försvann..

Personen jag mötte idag, för första gången, lyssnade. Han hörde mig. Han förstod. Och han räckte mig stegen, noga med att jag hade tag om den.

LITE MER OM MIG...

KALENDER

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2023
>>>

   

 

      Privat konto: 

     jenny78blue 

 

    Konst konto:

     jenny78blue_art

 

      MaryKay konto:

     jennyblue_mk

 

 

LETAR DU EFTER NÅGOT SPECIELLT? SÖK HÄR:

SIDOMENYN UPPDATERAD

    16 augusti 2023

 

BLOGGFÄRG UPPDATERAD

    15 augusti 2023 

 

MIN KONST - HEMSIDA

www.jennyblueart.com

 

Följer du länken ovan, hittar du info om bokade utställningar, mig och mina verk, presenttips, mm..     

 

      

     

     

         

            - Välkommen!

 

 

LÄNKAR TILL ANNAT VIKTIGT

     

         

     

        

     

 

     

 

     

 

 

KATEGORiER

BELLA i mitt minne

   7 sep 2005 - 15 jun 2016

PitaPata Dog tickers

ARKiV

   

 

 

 

       

 

 

 

       

 

 

 

      

 

 

 

       

 

 

 

      

 

 

 

       


Skapa flashcards