Mer trött.. mindre att skriva om..

Kan berätta att strömmen i uterummet, garaget och i förrådet krånglat sedan skyfallet härom dagen..
Svärfar var här igår, för att se om han kunde hjälpa Tomas att hitta källan till problemet.. och vi kom fram till att det troligtvis kan vara lampan på framsidan av huset som tagit in vatten. (Och därmed slår av strömmen till allt annat.. hela tiden..)

Tomas har ringt vår elektriker, som får komma och ta hand om det. Personligen sörjer jag mest bara min just nu strömlösa ateljé.. Men det hade varit bra om vi fått igång systemet igen så fort som möjligt, då bland annat laddaren till bilen är no good utan el.. Poolen har blivit kall.. och trädgården är väldigt mörk utan belysningen i träden..

Gällande min strömlösa ateljé, har jag fått en förlängningssladd utdragen, så att jag har kunnat sitta i uterummet.. Kanske inte det ultimata.. men det funkar..

Nåväl.. Det blir säkert bra när elektrikern kommer..

Kärlek & Ärtor!

.

.

.

#strömlöst 

.. med päls i ansiktet!

Inte för att det tillhör ovanligheterna, men för att det är en sådan där rutin, som bara gör en glad.

Min minsting-hund.. min lilla bebis Siggi.. 

Det varierar, vem av hundarna som sover i sängen.. Ibland är det båda.. ibland är det ingen.. Men det är alltid Siggi som väcker mig på morgnarna.. 

Vaknade i morse, till toner av musik från min lilla klockradio.. vilket brukar bli de bästa morgnarna..

Idag hade jag tid att ligga och lyssna en stund och strax innan jag lämnade sängen blev det dags för nyheter..

Bla, bla, bla.. Jag är inte speciellt intresserad.. In genom ena örat och ut genom det andra..
Men så BAM kom faktan som så många redan visste skulle hända:
Hundarna som alla behövde i sitt liv, när folk blev tvingade att jobba hemifrån pga. Corona pandemin behövs inte längre..?!!

Och jag blir så ARG!!

De organisationer som adopterat ut hundar under Coronatiden har varit väldigt noga med att se till så att just detta inte skulle hända.. Jag har dock fördomsfullt svårt att tro att det vara samma tankar för de som födde upp dessa sk. Coronahundar som yrke..?!

Med om vi struntar i det och inte pekar finger åt uppfödarna, då de flesta faktiskt är seriösa, som jag ändå vill tro..

- Varför i helskotta tar man in en hund i familjen för att sedan slänga ut den?! Jag tänker på alla de barn vars föräldrar en morgon bestämt sig för att slänga ut sin lilla Fido..?! Vad är de för förebilder?!

OM MAN TAR IN ETT NYTT LIV I FAMILJEN, SÅ OM DET ÄR EN GULDFISK, EN HUND, ELLER ETT BARN.. KAN MAN VÄL FÖR HEL*VETE INTE VARA LÄMNA BORT DET NÄR DET BLIR JOBBIGT?!

Jag förstår att livet ibland inte riktigt går som man hade tänkt sig.. Jag vet.. Jag har själv varit där.. Och jag vill verkligen inte dra alla över en och samma kam här.. MEN VA F*N?!! Ni måste ju ändå förstå varför jag blir upprörd?! (Det kan ju inte bara vara jag som känner såhär?!!)

Var det verkligen någon som trodde att vi skulle leva efter Corona restriktioner i resten av tidernas evighet?! Att vi skulle sluta åka till jobb för att kunna jobba hemifrån i 10-14 år framöver?!

- Idioter.. säger jag bara!

Ni får kalla mig för vad ni vill. (Jag kallade ju just dessa människor för idioter..) Men blir ni arga på mig, är det bara bevis på att jag har rätt..

Kärlek & Ärtor!
Främst till alla de som nu har fullt upp med att försöka rätta till andras misstag och hjälpa alla dessa hundar.

Till dig som undrar hur det gick i morse.. för mig att höra larmet, vakna och komma upp ur sängen.. kan jag berätta att det gick förvånansvärt bra.

Betydligt mycket lättare att vakna, än att somna, kan jag säga.. Herre Gusseness, när jag krupit ner under täcket och släckt lampan..?!
Det var ta mig tusan ljud överallt ifrån..
Ljud nerifrån.. äldsta sonen som kom hem..
Ljud utifrån.. grannen som stod och snackade med sina polare..
Ljud från hundarna på golvet..
Ljud från Tomas som somnat bredvid..

- När fasiken blev det SM i göra-så-mycket-ljud-vi-bara-kan..?! *suck*

När ljuden väl tog slut.. äntligen, hann jag bara precis notera att det äntligen blivit tyst, när dotera kom in i sovrummet för att beklaga sig över att hon inte kunde somna..?! Grattis älskade du! Då är vi två!

Men som sagt.. det gick bra till slut. Jag lyckades somna.. och bäst av allt.. jag lyckades komma upp i morse!

Kärlek & Ärtor!

Jaha.. Klockan har passerat 23.. och det är dags att krypa till korgs. Imorgon är det tillbaka till verkligheten!

Mina tre veckor semester är slut och jag är tacksam för tiden som varit. Det blev kanske inte riktigt som vi tänkt.. men vi har haft många trevliga stunder tillsammans och det är ju ändå det som räknas, tänker jag..?!

Något nervös inför morgondagen.. Mest över tiden. Tanken har slagit mig flera gånger, under dagen.. och jag undrar hur fasiken det kommer att gå i morgon bitti, när klockan ringer..?

- Kommer jag att höra när larmet går igång..?!

- Vilken tid behöver jag ställa larmet på egentligen..?!

- Kommer jag lyckas vakna utan att somna om..?!

Spännande.. sååå spännande!!
Vi får väl se hur det går.. Hoppas innerligt på att det går bra dock.. *smile*

God natt alla underbara människor!
Kärlek & Ärtor!

Med mindre än två dagar kvar av min ledighet och med vädrets mörkare nyanser, känns det som att hösten smyger runt hörnet.. Jag känner mig inte lika mörk i sinnet som i torsdags när paniken envist försökte få mig i sitt grepp.. vilket är skönt naturligtvis.. Men listorna på vad som behöver göras har börjat ta form i mitt huvud. 

Tvättberget behöver bestigas.. Nödvändigheter inför barnens skolstart behöver köpas in.. Och jag behöver ställa in mig mentalt på vad som kommer krävas av mig på måndag när jag kommer till jobb..

Tillbaka på jobb..?!

Jag hoppas att ni förstår hur mycket jag egentligen älskar mitt jobb, för det gör jag! Men det är alltid lite jobbigt för mig, när kraven i vardagen kommer tillbaka.. Jag är nämligen grym på att ställa aldeles för höga krav på mig själv. Jag vet om detta.. Och jag försöker verkligen.. Men jag känner också mig själv.. och oron inför allt kan få min värld att mörkna..

Men som sagt.. Jag älskar mitt jobb. Det dystra, hårda, kalla är egentligen mest bara i mitt huvud.. Mitt liv utanför är betydligt mycket ljusare!

Jag sitter vid matbordet i uterummmet och skriver.. Mina flickor ligger i vars en hörna av soffan och sover.. och regnet smattrar lätt mot taket.. Lugnet råder och det känns faktiskt riktigt mysigt med den mörkare himlen.. Hösten må innebära krav och kyla.. men det innebär även tända ljus, inneskor och sköna tv-kvällar..

Regnet tilltar och jag är helt överrens med mig själv i att jag inte kommer göra något i trädgården idag.. Igår rensade jag bort mitt förgiftade ogräs och lade ut nytt stenmjöl, för att täcka springorna som blivit mellan stenarna.. Doften av höst har nu nått in genom den öppna glasdörren och jag njuter av stunden.. Blir nästan lite sugen på att måla..?!

Nåja.. Vi får väl se vad jag hittar på..?! Kanske sitter jag bara här en stund till.. och tittar på mina sovande hundar till ljudet av regnet som nu härjar fritt..?!

Kärlek & Ärtor!

.

.

.

#höst #imitthuvud #hundar #regn 

När Siggi, för drygt ett år sedan, kom hit från Irland, hade jag inte möjlighet att ta emot henne direkt.. Så de första dagarna i Sverige bodde Siggi i jourhem.. I onsdags fick vi äntligen besök av dessa två härliga människor och deras två hundar.

En man och en kvinna, båda pensionärer, med hundarna Axel, och den vackra springaren som jag tyvärr tappat namnet på.. kom till oss vid halv ett tiden, för att få träffa Siggi igen.. Det var inte jättemånga dagar som Siggi bodde under deras tak, men de räckte för att främst mannen i huset skulle bli kär i vårt lilla yrväder.. "Kärlek vid första ögonkastet.." som han själv uttryckte sig, när vi satt i uterummet och pratade.

Samtidigt som vi satt och drack kaffe och åt kakor sprang hundarna runt och busade i trädgården.. Något senare kom våra två äldsta hundar in och lade sig i uterummet hos oss.. medan Siggi gick runt hörnan tillsammans med Axel, för att visa honom hur man gräver upp en Rhodedendronbuske.. (Något som vi upptäckte först efter en stunds tystnad från gräsmattan.. *smile*)

Tyvärr blev det inga bilder från onsdagens lilla återträff, så ni får hålla tillgodo med bilden som togs innan gästerna kom.. där Siggi och Spira poserar i trädgården..

Kärlek & Ärtor!

Och DÄR kickade ångesten in inför verkligheten som startar igen på måndag..

Jag känner mig rastlös och irriterad på samma gång.. Vill göra något, men samtidigt bara gå och lägga mig. Gör jag det sistnämnda så kommer det förmodligen bli att jag sover till klockan 22, vaknar och möts av ett både inre och yttre kaos.. Det inre pga. att jag sovit bort tiden.. Den yttre pga. tre barn och två hundar som lämnats obevakade i mer än två timmar..?!

Jag tänder en cigg och försöker glädjas åt vad jag har åstadkommit under dagen..
Var iväg på Hornbach med mannen i förmiddags och fixade bland annat Round up (bekämpningsmedel för ogräs) som jag behandlat alla våra stenpartier med..
- Det är effektivt.. men jag kan inte riktigt erkänna att jag gillar det.. Tycker att det är obehagligt att spruta ut en massa gift i naturen.. Är rädd för att skada mina andra blommor, att hundarna eller barnen, eller någon annan ska få det på sig.. och det oroar mig att mina små insekter och maskar ska bli förgiftade. Och så luktar det äckligt..!!

När jag var färdig, sa jag till Tomas att han kommer få ta över detta.. Att gå runt och förgifta allting är verkligen inte min grej..!! Ska kanske tilläggas att detta är första (och sista) gången jag utför denna handling, sedan vi flyttade in i huset för snart fem år sedan..) Det är ett jädra knegande när det kommer till ogräs mellan stenar och annat.. men efter idag känns det fasiken värt att ligga på knä i några timmar och slita ogräs..?! Hellre det än detta!

Kärlek & Ärtor!