.. precis som jag skrev i förmiddags, att jag tänkte göra under dagen:

Min ställning för presentpapper gjordes klar!

Och efter att ha fikat en stund med min mamma ute i trädgården fick jag flyttat några lass med sten, från den ena sidan trädgården till den andra.. (Många vändor kvar dock, men det får ta den tid det tar..)

Och så lyckades jag att klä om min stol, som stått sliten sedan jag hittade och hämtade hem den från en sopsorteringsstation. Gjordes med enda kravet att den skulle bli hel, vilket blev lyckat. (Det där med mönsterpassning behöver vi ju inte prata högt om..?!) *smile*

Kärlek & Ärtor!

Jag sitter ner med min dator för att blogga för första gången på länge.. Datorn blir mer använd i digitala möten numera och jag kan villigt erkänna att jag har saknat ljudet av knapparna samtidigt som orden flyter fram på skärmen. 

Att det har hänt massor sedan sist, är det väl inga tvivel om..?! 

Det har blivit en del trädgårdsarbete mellan regnskurar och stormiga dagar.. och en hel del arbete med min aelje, som jag fick för mig att jag skulle, en gång för alla, att uppgradera till det ultimata. Rensning av gamla flyttlådor som stått och tagit plats i det glömde sedan vi flyttade in för fyra år sedan.. Nymålade väggar.. Inköp av nya förvaringshyllor och lådor i mängder för att få ordning på allt pyssel.. Jag har möblerat om, kastat gamla färgburkar, testat ett hundratal torkade pennor av olika slag för att kasta de som torkat.. Jag har köpt lampor, dragit förlängningssladdar, möblerat om igen, lagt ut och skurit matta.. mm, mm. 

Det bästa, eller ska jag kanske säga det jag är mest stolt över, är ställningen jag gjort för presentpapper och presentsnöre, som jag snickrat ihop och satt upp på väggen. Inte det allra svåraste jag har gjort, men det är något jag gjort från tanke och skiss, genom inköp och snickeri, til ett färdigt resultat på väggen:

När jag var klar, insåg jag att där finns plats för dubbelt så många rullar, så jag har faktiskt köpt in mer material, för att få maximal användning för min kreation.. (Ni ser alla rullar jag har ståendes i hörnan längst ner på bilden..?!)

Nåväl..

Under tiden som detta arbete har pågått har livet utanför tuffat på.. Och dag efter dag har jag byggt mörker inombords.. I min ensamhet har jag tappat greppet om mig själv och jag har gömt mig istället för att konfrontera mina inre bekymmer..

Men så i förrgår gick det inte längre.. Totalt drenerad inombords av alla måsten, min dåliga självkänsla, en massa antaganden och framför allt den upplevda ensamheten, brast allting och det kändes som om jag trillat ner på botten igen..?! Jag försökte att göra det som jag vet ger mig energi, att måla.. men eftersom det inte är en eller två, utan snarare ett hundratal olika faktorer som fått mig på fall, räckte det inte med att måla.. Jag bröt ihop.

Jag blir arg på mig själv för att jag låtit det gå så långt, men försöker samtidigt intala mig själv att jag faktiskt gjort det jag velat under tiden.. Att verkställa mina planer med att få iordning på ateljen.. Och kanske är det arbetet med denna som faktiskt hållt mig uppe så länge det nu varade..?!

- Jag vet inte.. Jag vet bara att jag känt mig mer än otillräcklig alldeles för länge.. och jag vet att det tär på mitt inre.

(Att vara född med en positiv syn på livet brukar jag se som en tillgång.. men under den senaste månaden har jag lyckats vända allt mot mig själv och sett det som en dålig sak att vara..?! Hur det ens är möjligt..?!)

Idag har jag dock landat i insikten.. Jag har sovit elva timmar sedan jag kom hem från jobb igår.. Fortfarande trött, lite som dagen efter.. och jag håller mig passiv till känslor som annars upprör.. En fullproppad diskbänk, med locket till micron i center.. (Varje dag plockar jag undan detta förbannade lock.. som någon annan använt..) Min pinsett, som jag bett om att få ha själv tusen miljoner gånger, som ligger och skriker på handfatet varje gång jag går in på toaletten.. Att hundarna lämnas ensamma på bottenvåningen, som jag om och om och om igen ber om att inte hända, då de båda hittar på bus i brist på uppmärksamhet.. Bus som jag sedan får ta hand om..

- Ja.. du förstår ju själv vilken nivå jag ligger på, när det är petitesser som dessa som får mig på fall..?!

Idag har jag lovat mig själv att ligga lågt. Att bortse från allt som inte vill, eller gör mig väl.. Jag ska göra det där jag tänkt med mitt presentpappers-ställ och bara precis känna mig värdig att bara vara jag för en dag.. 

Kärlek & Ärtor!

Redan torsdag.. och jag njuter av att denna vecka snart är över.. Har haft galet många bollar i luften att hålla koll på, med spridda skurar över skola, jobb och hem.. Så kraften ligger inte på topp om man så säger..

Men som sagt.. veckan börjar lida mot sitt slut och jag tror på mig själv till att klara av resterande krav, innan jag kan ta helg och samla kraft.

Jag hoppas ni njuter av solen lika mycket som jag och att ni tar hand om varandra och er själv.

Kärlek & Ärtor!

Kommande utgifter tänker kanske någon som tror på skrock.. Våren är nära, säger jag..

Vår dotter fyller nio om några månader..
Redan som litet barn, övertygade hon sin pappa om att hon kommer att ha ett eget land när hon blir stor, vilket han fortfarande tror på.

Hennes envishet har gjort mig stolt många gånger, men vi har pratat om de kommande tonåren då vi förmodligen kommer vara ovänner minst två gånger om dagen.. Mor och dotter, lika men ändå inte.. Två starka viljor, som kommer att krocka i både humör och tänk..

Idag hände dock det första, vad ska jag säga, stora tecknet på vad som komma skall.. och även om det inte är någon bra grej, kan jag inte låta bli att än en gång känna stolthet över min smarta avkomma..

Imorse var det bråk, mellan dottern och hennes pappa. Det gällde ett par alldeles för smutsiga byxor som pappa ville ha i tvätten hellre än på i skolan.
Med stora protester fick dottern till slut bytt byxor och de båda försvann ut genom ytterdörren.

Det var först när de båda kom hem igen, som jag skulle få reda på dotterns genialiska idé.. där hon med list lyckats grundlura båda sina föräldrar. Det visade sig nämligen att när hennes pappa kom till skolan för att hämta hem henne, var hon klädd i samma smutsiga byxor, som vi båda trodde låg i tvätten. Hon hade alltså stoppat ner de smutsiga favoritbyxorna i väskan, istället för i tvättkorgen. Tagit med de till skolan och bytt tillbaka till de så fort hon fått möjlighet.

Jag vet att jag som mamma borde vara i alla fall lite arg.. Det är inte ok att luras på det viset. Men jag kan inte låta bli att le i tanken på hur smart hon är.

Så ja.. Det där med att få gråa hår över barnen.. är nog bara förnamnet, när det kommer till dotterns kommande tonår..?! För som sagt.. det har bara precis börjat. *smile*

Kärlek & Ärtor!

Det har varit en något snårig väg, som jag har traskat på den senaste månaden.. men det känns som om det var en väg jag helt enkelt var tvungen att gå. Och nu känns det som om jag är tillbaka på rätt spår igen.

Lustigt det där hur livet har sina små twister ibland..?! Och ännu lustigare hur saker och ting kan gå från riktigt-jädra-jobbigt till balans och inre lugn..?!

Förlåt, jag skriver i gåtor.. (blivande politiker kanske..?! *smile) men jag gör det med anledning av respekt och värnande om integritet.. och för att inte trampa fel.. igen..?! Jag mår rätt bra av att slippa snåriga omvägar för en stund och som sagt, så känns det skönt att vara på rätt spår igen.

Ljuset är tillbaka.. våren är på intåg. Fåglarna kvittrar. Solen lyser. Och även om jag är galet trött i huvudet, ligger det ett välbefinnande i att vara jag igen.

Kärlek & Ärtor!

I morse kom Tomas ner och väckte mig.. Han berättade att det var snö ute och ville ge mig chansen till att vara med när han släppte ut hundarna.. Det är första gången vi har snö, sedan vi fick Siggi.. och vi har båda längtat efter denna stund.

- Att få se hennes reaktion.

(Det är lite som att höra sitt barns första ord, eller som att se sitt barn gå för första gången..)

Och vilken härlig reaktion sen!

Finns det någon som kan glädja ens sinne, är det nämligen Siggi i sin lek på gräsmattan..

Filmen visar när Siggi har fångat en snöboll, som hon kastar runt med och rycker loss små tuggor av.  

Jag tror att den orörda snön låg vacker på vår gräsmatta i ungefär 2,5 sekunder, efter det att hundarna väl kom ut genom dörren.. Jag hann inte själv se den än mindre hinna fotografera dess skönhet.. Men det gör egentligen ingenting, eftersom båda hundarna hade så roligt. 

Vid 15-tiden tog jag med mig hundarna till hundrastgården för mer snölek, med bättre chans för både snabbare och längre steg.. Där var naturligtvis inte så mycket snö kvar så sent på dagen.. men hundarna hade det roligt ändå.. 

Så pass roligt att vi var tvugna att duscha Siggi när vi kom hem igen. 

Siggis päls kräver ganska många duschar under "lermånaderna".. Spira å andra sidan har en helt annan typ av päls, inte alls lika fina hår som Siggi (som drar till sig allt och fastnar) utan mycket mer smutsavstötande.. så hon duschar inte alls lika ofta.. Men idag fick även hon sig en stund av egentid med matte.. Och hon verkade njuta av varje sekund.

Så..

Nu har jag, i skrivande stund, två stycken väldigt trötta hundar, som sover gott.. Spira alldeles intill mig i soffan där jag sitter.. och Siggi på sin favoritplats i hallen.. Alla barnen är på ovanvåningen.. (vet inte riktigt vad de gör..) och mannen ligger i soffan och tupplurar likt hundarna.. och jag..?! Ja, jag sitter här och bloggar i tystnad.. Det enda som hörs, bortsett från ljuden på ovanvåningen, är min mage som säger att den vill ha något att äta.. Vilket jag också kommer göra så snart jag avslutat här..

Kärlek & Ärtor!

- Hund -
(30x40cm)

Efter att ha hämtat inspiration via nätet, började jag måla denna typen av tavlor, i slutet av förra året.
För att komma in i känslan, målade jag då av två stycken tavlor, på tre olika dukar.. men nu känns det som om jag har kommit in i det och tavlan på bilden ovan är helt och hållet min.. från början till slut.

Och jag delar med mig av den här.. (också..*smile)

Kärlek & Ärtor!