Arbetsdagen på jobb är slut och jag försöker intala mig själv att jag är klar. Färdig. (Fast jag har ett flertal saker som maler i huvudet och som skriker att de borde göras innan dagens slut..)

Oavsett..
Jag har lämnat jobb och sitter nu utanför affären.. redo att påbörja arbetspasset som förälder..
Mat ska köpas och lagas.. och jag tror att jag håller det där. Vet att det är långt ifrån allt som kommer att behöva min tid och mitt engagemang.. men just nu gäller det att ta en sak i taget. (Eller i alla fall försöka..?!)
Att inse, efter varje uträttad grej, att jag är klar. Klappa mig själv på axeln för att först då ta mig an nästa uppgift. (Jag behöver detta, för att pausa mig själv. För att inte rusa igenom en hel dag, med känslan av att jag aldrig blir färdig, för att sedan inte minnas vad jag egentligen har gjort.)

Så.
Arbetspasset på jobb - klart.
Och jag är redo för nästa pass, med start i affären.

Kärlek & Ärtor!

De två första, tagna på salongen, med belysning som visar de rätta färgerna..

Tagna av min duktiga frisör..
.
.
De två sista, tagna av mig själv.. med solljus som belysning.. En med solen bakom moln och en med direkt solljus..

Kärlek & Ärtor!

..tar sjukt på kropp och knopp och kräver enormt mycket energi.. Därför laddade jag morgonen med en Red Bull.

- För idag tänker jag vara arg hela dagen.

Inte för att det kommer lösa någonting. Inte heller för att jag har planer på att reta någon, eller för att få någon att må sämre med sig själv. (Även om jag vet att det kommer att bli så..) Men jag tänker.. i hopp om att dränera ilskan inom mig och att kanske.. kanske kunna sova bättre.. när det väl händer..?!

Jag bestämde mig redan igår.. Att jag skulle vara arg hela dagen idag. Och på något sätt lider jag inte av det.. Tvärt om!! Ilska är ett fantastiskt redskap att ta till när man vill få något gjort, komma framåt, ta sig i kragen och faktiskt göra något åt saker och ting som skaver, håller en tillbaka, eller helt enkelt bara sabbar ens inre flow..

Jag har bestämt mig och idag är jag ostoppbar!

Och sedan läser inslaget om hennes fantastiskt vackra inredda hem.. och inser att jag förmodligen aldrig kommer att komma till den punkt, där mitt hus och inredning kan hållas i tipp topp.

- Det räcker helt enkelt inte att två av fem i familjen har intresset för inredning..?!!

Kul ändå att se! Men ledsamt att inse..

Kärlek & Ärtor!

Öppnade på jobb idag.. Första gången på ett halvår. Och jag måste säga att det gick förvånansvärt bra faktiskt.

Magiskt att se moder jord vakna! Det var länge sedan sist..

Oron i kroppen, som jag så länge har fightats med, har börjat att avta.. och även om det var lite nervöst inför den tidiga timmen idag, kunde jag somna igår kväll och sova gott.

- Upptäckte just att jag gått med gylfen öppen.. *hahahaha* Men det är sånt som min omgivning får leva med, helt enkelt.. Jag skyller på för lite kaffe i förhållande till antalet vakna timmar.. knäpper gylfen och fortsätter min dag.

Har i skrivande stund förmiddagsrast och sitter och njuter till fullo av solens varma strålar, fågelkvitter och barnrop i bakgrunden.

Önskar dig en fantastisk fredag!
På återseende.

Kärlek & Ärtor!

Pulsen var på topp inför mitt tredje möte. Skönt att ha möjlighet till kvällstider, men trafiken inne i stan kan få vem som helst att bli tokig..?! Men det löste sig. Jag hittade en parkering precis runt hörnan och för första gången tog jag hissen fem våningar upp istället för trapporna. (Annars är det att rekommendera, men har insett att det inte är helt ultimat inför dessa möten.)

Nåväl. Isen har lossnat och jag känner mig trygg i relationen mellan mig och min psykolog (A.) som i stilla mak växer fram.

I torsdags kändes det som sagt bra när jag landade i stolen.. och ja, det kändes bra hela tiden.. men det är något A. gör, som sätter igång något inom mig..?! Jag vet inte riktigt vad det är, men på vägen ner till bilen, efter vårt möte, kände jag hur kroppen började skaka som i frossa. Och jag är säker på att det var en kroppslig reaktion på det jag inte kan sätta ord på..

Samtalen vi har är stillsamma. De börjar oftast med några meningar om hur veckan har varit, för att sedan rulla vidare in på ett eller annat sidospår.. Där tar jag mig tillbaka till det som har format mitt liv och samtalet är igång.

Hela tiden snurrar tankarna runt, utefter det som nämns i mitt berättande. Men jag upplever de mer som behagligt roterande, än som annars stressande i spinn..

Hur som helst så upplever jag dessa stunder som förlösande på något sätt.. Även om jag inte kan sätta fingret på riktigt vad det är som händer.. Men jag mår bättre och jag har till och med fått höra, från andra, att de sett glimten av mitt forna glada jag.. Vilket är bevis nog för mig, för att kunna tro på att jag är på rätt väg..!

Kärlek & Ärtor!
Och en värmande kram till dig som behöver..

Ps. Tips på att stanna upp/stressa ner:
Ta en sten, inte för stor eller för liten. (Själv har jag köpt en slipad, blå agat.) Ha den alltid med dig i fickan. När situationen kommer då du känner att stressen tar över, tankarna spinner iväg, eller något annat uppjagande inträffar, ta fram din sten och låt fingrarna gnida den en stund.
- Kanske låter knas, men jag upplever det rofyllt..

Agat är en lugnande och vårdande sten.
Den sägs underlättar kommunikation och dämpar oro, nervositet och ilska.

Den sägs också vara bra mot insomningsbesvär, halsont, spänningstillstånd, huvudvärk och högt blodtryck..

- Källa: olika sökningar via Google

Efter det att jag skrev det förra inlägget har jag varit i kontakt med både polis och länsstyrelse för att ta reda på fakta gällande anmälningarna på min hund.. Hos polisen var det tvärstopp.. Man har tydligen ingen rätt till att få veta antal..?! (Eller så är det så att det helt enkelt inte sparas, då kvinnan på andra sidan luren sa att hon tyvärr inte kunde ge ut denna information..?!) Jag hade förstått om jag fått avslag på information om VEM, vilket jag struntar fullständigt i, men ett antal tycker jag nog att jag borde ha rätt till att få veta..?!

Ländstyrelsen var mer tillmötesgående och inom några minuter hade jag fått information från de tre gjorda anmälningar, sänt via mail.. Som alla är avskrivna efter kontakt via telefon mellan mig och de.. då de fått en klarare bild av verkligheten och den egentliga faktan som ligger bakom.. bör tilläggas, känner jag.

Och ja, så var det med det..

Härom kvällen när jag var ute med Spira, träffade vi på en av de engagerade.. kan vi kalla henne för.. som jag hade ett snack med gällande Spiras första äventyr i parken, efter att hon hotat min mellersta son med polisen, i början av sommaren.. Och även om känslorna inom mig fick mig att vilja kräkas, stannade vi till för att visa vår allra trevligaste sida..

Den engagerade kvinnan frågade om ?han lugnat ner sig då hon inte sett han på ett tag..? Jag svarade att vi gått in i hårdträning, för att undvika det som så många människor avskyr, varpå kvinnan säger ?ah det är synd.? Hon menade att det nu skulle vara synd om min hund för att vi tränar på att inte hitta på egna äventyr ensam ute i parken..?!

Och ja, vad säger man då..?!
Spontant ville jag skrika henne upp i huvudet att hon får skicka in en anmälan, men valde istället att förklara i stilla ton att träningen är konsekvensen av alla anmälningar och hot från polisen om att bli av med min hund..
Jag tror att hon förstod, men skulle inte sätta mitt liv på det.. Samtalet avrundades och vi gick åt vars ett håll..

- Är det konstigt att jag är nojig över folket i min omgivning..?! Först anmäls man för att hunden hittar på bus, alternativ är undernärd, alternativ aldrig setts tillsammans med varken matte eller husse.. sen tycker de att det är synd om hunden när man börjat träna med den..?! Omg?! Hetsjakt är vad det är..

Men ja.. Jag skiter i det nu! Folk får tycka som de vill.. Jag vet vad jag gör och inte gör med min hund. Folk får helt enkelt spekulera i det bäst f*n de vill. Och vill de lägga tid på att skriva långa brev om vad det TROR för att skicka det till länsstyrelsen, istället för att våga komma och prata med mig personligen (de vet ju min adress) så får det vara upp till dem. Jag har ALDRIG nekat någon att ställa frågor. Jag har till och med haft främmande människor inne på min tomt, för att stilla deras oro.. Så åter igen.. jag vet vad jag gör och inte gör..!!