Det märks att vi går mot ljusare dagar. Tröttheten är inte lika tung som tidigare, vilket gör att det mesta känns lättare.. även om frustrationen inom mig vrålar efter en egen gräsmatta.. Men det är ju helt naturligt, såhär års.. så det kommer ju inte som någon chock direkt..

Helgen har varit fin.. för att ta oss tillbaka till jorden, i verkligheten..

I fredags var jag ute och åt tillsammans med tre av mina arbetskamrater..

Först mat, sen bio, för att vara mer exakt.. och allt utspelade sig på Entré i Malmö..

-Ödehuset med drömmar (?!).. 

Såg filmen "The Duff".. En söt ungdomsfilm, som jag personligen, kanske inte räknar till en bio-sensation, men det var helt klart en gullig film, som fick mig att må bra.. En "feel-good-film" med andra ord..

Efter bion gick två av arbetskamraterna hem, medan vi andra två gick och satte oss ner för att snacka en stund till.. Och som vi kunde snacka..*hahaha* Jag var inte hemma, hos hunden igen, förrän halv två, nattetid.. vilket i sin tur fick följden att jag inte släckte nattlampan, färdig för sömn, förrän klockan 03.. Mysigt ändå, att känna sig så pigg och glad.. och samtidigt så lugn och harmonisk, som jag gjorde när jag kom hem och gick ut med hunden.. Låg länge i min säng och bara var.. Busade lite med hunden och hennes trasa, spelade lite spel på plattan, läste ett kapitel i min bok vid sängen.. allt samtidigt som jag slötittade på tv.. *Nice*

Det ena ger det andra.. så halva lördagen hann försvinna, innan jag vaknade till liv, strax innan klockan 14.. Hann precis komma upp ur sängen innan Tomas ringde och frågade om jag ville följa med honom och Jasmine och fika i stan.. Charlie var på kalas och skulle inte hämtas förrän klockan 17, så vi hade några timmar på oss.. Jonathan, som sovit över hos kusinerna, skulle också hämtas, vilket vi hann med innan vi åkte och hämtade Charlie.. så efter vår lilla trio-fika på Mobilia, blev det en snabb kopp kaffe till hos kusinerna, med solen i fejset hela tiden.. *smile*

- Det ska va' gött och leva!

På kvällen blev det.. pizza.. tro det eller ej.. Med hela familjen runt bordet, hemma

hos Tomas.. Och det blev en trevlig kväll, med mycket mys och många skratt..

- Precis innan barnen skulle i säng, tog vi några "tramsfoto" som var länge sedan sist, vilka jag senare gjorde kollage av.. Inte de bästa kvalitetsbilderna kanske, men roligt hade vi..

Idag söndag, var kanske inte riktigt lika behaglig.. då jag verkligen hatar övergången från Tomas vecka till min.. Inte för att jag inte vill ha barnen, absolut inte!! Men det är så förbaskat krävande med allt som måste fixas runt omkring.. Allt som ska packas.. och skit.. och mög.. *Baaah!* Jag avskyr!!

Nåväl.. Det blev väldigt mycket bättre, redan på vägen hem till mig, där vi gick tillsammans..

Jag, hunden och alla barnen, utmed stora vägen, för att hinna inom affären innan den stängde..

Med solen, som fortfarande lyste över oss.. och reflektioner över barnen tillsammans, kunde jag inte låta bli att gå och le för mig själv..

Dagens middag, blev något av en färgsensation.. då barnen önskade pannkakor med karamelfärg.. Och eftersom de inte kunde enas om EN färg, fick det bli pannkakor i TRE olika färger.. Grönt, rosa och blått.. som vilket påskägg som helst.. *hahaha*

Såhär såg de ut..

- En riktig hit, kan jag meddela den som funderar på att testa..

Efter maten.. de färgade pannkakorna, den sprutande grädden, den rinniga glassen och den kladdiga sylten.. Så fanns det inget annat alternativ än att kasta barnen i badkaret.. Något som ingen av de tre, hade något emot.. Sen avslutnigsvis, blev det att barnen tittade en stund på Tom & Jerry, via dvd, innan det var dags för tänderna och sängen..

Jag och Jonathan, som stannade uppe en stund till, tog en stund i soffan tillsamman för att titta på Partaj.. och vi passade på att dricka vars en hemmagjord milkshake.. Bara för att vi kunde.. *smile* 

Ja.. Det var det det..?! Så det så..?! *hahaha*

Nu är klockan mycket och det är hög tid för mig att traska sista rundan med hunden.. Imorgon är det återigen måndag.. och en ny vecka ligger inför våra fötter.. Helt och hållet redo för att fylla på våra liv med händelser och nya erfarenheter..

Var rädd om dig. Ta hand om varandra.

- Ärtor och kärlek!

Det blev aldrig några bilder igår..?!
- Pricken över i:et, en inre skit-tisdag..

Hoppas att idag blir bättre..

Jag predikar hela tiden, om att det är man själv som väljer hur man vill se på saker och ting.. och enbart man själv..! Hur man hela tiden måste tänka positivt, för att kunna se det positivt.. För precis allt kan ses på två olika sätt. Det finns det positiva sättet och det finns det negativa sättet.. Och som sagt, man kan bara bestämma själv, hur man väljer att se på det!

Ibland är det dock jäkligt svårt att vara sådär klämkäckt positiv och kunna hitta det positiva..?! Och jag kan ärligt säga att det är extra svårt, när det kommer till saker som man kanske anser sig vara mindre befogad till att bestämma över.. som hur länge fritids ska vara öppet tillexempel..

Jag har varit nere på botten. Jag har levt livet där man vaknar på morgonen och verkligen inte vill.. någonting.. Men jag kan med stolthet säga att jag även lyckats ta mig ur det negativa hamsterhjulet. Detta innebär, i det stora hela, att jag kan känna igen vissa signaler när kropp och själ tycker att det är dags att tagga ner.. som i sin tur påminner mig om att jag, trots all erfarenhet, fortfarande har sår som kan gå upp..

Hjälplösheten som föll över mig i eftermiddags, var ett sådant tecken.. När jag kom till fritids för att hämta Charlie.. och jag möts av en färdigt påklädd Charlie och två pedagoger som påpekar att fritids faktiskt stänger kvart över och att det var för fem minuter sedan. Där står jag, efter en galet stressig dag på jobb, som jag ändå valt att se positiv, med andan i halsen eftersom jag råstressat från jobb, för att komma fram så fort jag bara kunnat.. och så får jag detta upp i ansiktet.?! Och det slår som en hink iskallt vatten över mig..!

Jag blir så tagen, att jag inte kan stå emot de känslor som fyller min kropp, att jag bara tackar och tar emot.. Jag tar Charlie i handen och går mot bilen och där är såret öppet igen..?!
- För hur fasiken vill de att jag ska göra?! Jag har lyckats få igenom ett schema, där jag kommit ifrån stängningarna.. för att ha en chans till att kunna hämta barnen INNAN skolans verksamhet stänger.. Men nu visar det sig att det tydligen bara är dagis detta gäller, då fritids klart och tydligt stänger en kvart tidigare..?!

Så vad vill de att jag ska göra?! Jag jobbar inte ens hundra procent..?! Jag kan inte ändra mitt schema, då detta skulle innebära väldigt opassande tider för mina arbetskamrater.. något som jag inte kan begära. Det andra och sista alternativ är att jag skulle vara tvungen att säga upp mig, eller barnen för den delen.. något som ställer mig mot väggen.

Jag kan välja att se det som trams. Ta reda på fakta gällande skollagen.. och ta mig an striden.. Eller så kan jag falla tillbaka till den hjälplöshet som får mig att bara vilja sätta mig ner och gråta.. Lojalitet, är ett ord som ringer i mitt huvud.. Barnen har gått på skolan sedan fem år tillbaka.. och jag är inte värd mer än ett påpekande gällande fem minuter..?! En rutten jädra mini detalj, men PANG, där satt den!

Mitt positiva tänk försöker ändå skydda den klumpiga kommentar, som sabbade hela min dag.. Man måste ju få säga ifrån..?! Och ja, det måste man ju, men som pedagog borde man kunna lägga upp det bättre än så! Jag tänker "stackars liten, hon vet inte bättre och hon är ju också bara en människa" .. Men samtidigt blev jag bara så jädra ledsen..! Och arg! Ha lite överseende för fan! Snorvalp, som inte har en aning om vad som väntar i livet..?! *GRRRR!!*

Det är så himla typiskt.. När man separerar och är mitt upp i allt, då har hela världen förståelse för en. Alla vill hjälpa, samtidigt som de känner sig lyckligt lottade då de själv har ett stabilt förhållande.. De klappar en på huvudet och ler hela tiden.. och de har överseende med ALLT.. Men så går det några år.. Man gråter inte längre.. Det börjar lysa om en igen.. Och livet rullar på.. Och allt är som bortblåst.. för de som står runt omkring.. För för mig är det inte borta!! Jag är fortfarande ensam! Varannan vecka ligger det fulla ansvaret på mig.. med att både lämna på morgonen OCH att hämta på eftermiddagen! Visst kan jag ta hjälp av Tomas, men bara ibland! Visst har jag andra som kan hjälpa mig om det skulle vara.. men bara ibland!! Jag kan inte begära att min mamma, ska hämta mina barn varje måndag och tisdag, då jag enligt schema jobbar till klockan 17.. (Som dessutom är en fullt rimlig tid att jobba till!)

Förlåt för att jag spyr galla nu.. men jag blir så jävla arg!!
Ledsen egentligen, men det tjänar ingenting till att böla.. (då är spya bättre?!) På bara några sekunder förvandlas jag från mitt positiva skinande Jenny, till en bitterfitta utan dess like och jag skulle kunna önska livet ur alla tulle-gulliga fungerande förhållanden, bara för att jag inte har det som alla andra vackra människor tycks ha..

Otacksam.. Orättvis.. Elak.. Bitterfitta.. Ett sätt att se mig som nu..?! Om man nu inte väljer att se den andra sidan, som egentligen säger: Otillräcklig.. Hjälplös.. Sårad.. Ärrad och förstörd..

Men vet du vad..?! Jag reser mig igen! För det är sån jag är..
Gång på gång, på gång.. blir jag "slagen".. Jag bryter ihop.. Jag gråter.. Jag blir arg.. Och jag reser mig igen! Och även om jag ibland faller tillbaka och brister i min egen lära och säger emot mig själv, tänker jag fortsätta med mitt predikande! Så om det bara är jag själv som lyssnar, eller behöver höra det..?! Jag vet att det är sant. Jag vet att det är möjligt.. och jag VET ATT DET ÄR BARA JAG SOM KAN VÄLJA hur jag vill se på saker och ting..!!

- Så jag väljer att se rätten på min sida. Jag är inte fel. Jag är inte sämre än alla andra. Jag har lika mycket rätt, som alla de vackra, lyckliga och ännu oförstörda människorna.. till att få barnomsorg efter det behov jag har.. Det må hända att jag blir "nedslagen" igen, men då har jag i alla fall gjort vad jag har kunnat.. Så oavsett utgång, väljer jag att se mig själv som en vinnare..!

.. Inte för att det går att jämföras med de "stora bloggarna"..

men alla måste vi ju börja någonstans, eller hur..?!

- Kul, tycker jag.. för sån är jag.. *smile*

* * * * * * *

Annat som jag finner vara kul.. *smile* är dagens lilla #DIY

- En gammal, tråkig lampa..

.. som fick nytt liv och ny plats.

* * * * * * * * *

Fler bilder.. på annat..

En liten (20x20cm) uggletavla, gjord speciellt till en av mina arbetskamrater..

- Inte varje dag man fyller tjugofem.. *smile*

* * * * * * * * * *

Jag fortsätter mitt medley.. med några kollage, med foto tagna utanför jobb..

* * * * * * * * *

- Ett annat foto - på "ett hål i himlen".. tagen från Tomas balkong..

- Poj oj oj.. Så mycket blandat..?!

Annars är väl allt under kontroll.

Dagarna knallar på.. och jag mår "fina fisken" på jobb.. Ungarna förgyller livet och skratten tillsammans med mina nya arbetskamrater kan få mig att le flera timmar efter det att jag har kommit hem.. Samtidigt som barnen på jobb stillar min saknad efter mina egna ungar, de veckor de är hos sin pappa.. kan "jobbebarnen" ibland få mig att sakna dem ännu mer.. Men i det stora hela känner jag mig mer lyckligt lottad, än ledsen i saknad..

- Världens go'aste ÄnglaTroll.. mammas älsklingar!!

Jag verkligen längtar, tills de kommer hem igen!!

- Ska bli spännande att se hur de kommer att reagera på min lilla överaskning, som jag

börjat på idag.. även om jag är ganska så säker på att de kommer att älska den.. alla tre!!

(Mer än så säger jag inte idag, men det kanske kommer i ett senare inlägg.. om jag inte glömmer?!)

* * * * * * * * * *

Nej mina vänner.. Nu måste jag gå och nanna kudden!!

 - Det kommer ju en dag imorgon också!

.

.

.

.

.

.

.

.

Mitt nya liv rullar på..

Jag njuter av mitt nya jobb! Varje dag känns som en välsignelse.. och den omstrukturerade vardagen flyter, till skillnad från tidigare kaos..

Lite mer ordning och reda även gällande barnen.. Med bättre struktur även där, gällande vad som egentligen gäller.. Mammas vecka, respektive pappas vecka..

Mitt sociala liv.. som jag inte har haft på länge.. blomstrar.. och det känns riktigt härligt att umgås med människor igen.. Att inte vara rädd för allmänheten och verkligen kunna njuta av att träffa människor och göra saker tillsammans med dessa. Att inte längre stänga in mig och vilja fly från allt och alla, ger en behaglig känsla av frihet.. och jag ler varje dag numera..?!!

Måndag morgon och det är dags för ännu en spännande dag på jobb.

- Önskar eder alla en fröjderfull dag!
På återseende!! Puss & Kram

Imorse fick jag ett uppvaknande som hette duga, när charlie kom in i sovrummet med orden: "Mamma hjälp.. Jag har näseblo.." (Näseblo - skånska för näsblod.. mest så att alla förstår.. *smile) 

Gissa om jag kom upp ur sängen.. och gissa om det tog mer eller mindre, än två sekunder..?! Galet! Men när vi väl kom in till handfatet på toaletten, kunde jag konstatera att det redan hade slutat rinna.. och att det "bara" var att tvätta av det blod som nästan torkat.. i ansikte.. på armar.. händer.. och ben..?!!!

Jasmine, som oroligt följt efter sin bror, stod och tittade på under tiden..

Aningen förskräckt i synen av allt blod, men ändå lugn i frågan om vad som hade hänt..

Till skillnad från de gånger som Jonathan fått näsblod, hade det inte hunnit komma något blod i sängen, vilket kändes som en befrielse.. I Jonathans fall, brukar det innebära total sanering, av i stort sett allt som kommit i hans väg, mellan kudde och handfat..?!

Nåväl.. Lite kaffe på det, så var dagen igång.. *smile*

Jag ska packa ihop mina grejer, som jag har haft med mig hit inför julledigheten, som vi spenderat mestadels här hemma hos Tomas.. Dator, platta, sminkväska, hårgrejer, kläder och pyssel.. Mmh, många saker blir det..?! 

Just nu är Tomas iväg.. Ett ärende inom jobb och ett besök i affären.. men så fort han kommer hem, är min tanke att jag ska dra mig hemåt.. Har en massa plock, som jag skulle vilja få undan.. En del telefonsamtal att ringa.. Och en tvätt-tid hade inte skadat..?! Det har varit en behaglig ledighet, tillsammans med familjen.. men nu är det dags för verkligheten igen.. och det ska faktiskt bli riktigt skönt att få komma hem igen!

- Japp! Så är det..

Nu.. MER kaffe.. och som sagt, packa..

På återseende!

Några bilder i kollageform, från juldagen 2014, på mig och Charlie.

(Klicka på bildrna för större format)

Jag är förvisso ledig i två dagar till.. men eftersom det är söndag, känner jag ändå att jag borde komma i säng någorlunda i tid..?! Ja, i alla fall att göra ett innerligt försök..!!

*hahahaha* Tittar på klockan och ser att hon är redan tio i tolv..?! Så tekniskt sett, så har jag redan misslyckats med en hel timme..?! OM man nu räknar "normaltid" inom samhällets ramar.. Som tur är.. så gör ju inte jag detta.. och anser mig därför fortfarande ha en chans till en "någorlunda tid".. som i mitt fall är om.. typ.. sju minuter.. (när klockan slår 00:00) *hahaha*

Ja ja.. Eftersom jag inte har något mer att skriva om idag.. som om jag hade gjort detta redan..?! Så kan jag ju faktiskt ta mig i kragen.. avsluta här.. logga ut.. och gå och borsta tänderna..?!

-Och vet ni vad..? Det är precis vad jag tänker göra!

Så Natti Natti vänner! Vi ses!

Jag har, sedan i tisdags, försökt att skriva ett inlägg om året som lämnat oss.. och om möjligheterna som ligger framför oss i året som kommer.. Något hände, fråga mig inte vad, men alla bilder jag lagt upp (från januari - maj 2014) försvann.. och jag orkade inte börja om från början.. Gjorde ett nytt försök i onsdags.. men inspirationen trugade, så jag släppte det igen.. I torsdags gjorde jag ännu ett försök, men bröt självmant, då klockan var mycket och ögonen höll på att gå i kors..?!

Egentligen skulle jag velat ha gjort det där inlägget, till årets första.. men..?! Nej.. Jag släpper det helt och hållet..! Känns som om det är bättre att börja om istället.. Kanske kan jag göra något med bilder från 2014 någon annan gång..?! Om jag inte helt enkelt lägger det på er, mina läsare, istället.. att själva blicka tillbaka, om så önskas, genom att läsa tidigare inlägg genom val i "kalendern" eller i "arkiv" i sidomenyn.. (Sorry, kan jag inte länka det här, så du får jobba lite själv..*smile*)

- Gör som du vill.. *smile*

- - - - - - - - - -

Så.. Med det sagt.. Vill jag önska er alla ett gott nytt år.. eller god fortsättning.. eller vad man nu säger, såhär dagarna efter nyår.. Julen kom och den segrade.. Och så gjorde även nyår..?! Allt som heter julstress är i alla fall över och vi njuter av det som är kvar av våra lediga mellandagar, innan verkligheten sätter igång igen..?! En del har kanske redan smakat på en eller annan jobbdag, men i mitt fall är det lugnt fram till den 7/1..

- - - - - - - - - -

Jaha.. Så vad har då år 2015 att erbjuda..?!
Med all säkerhet, känns det redan som om det kommer att bli ett bra år! Jag har till exempel börjat att rita igen..!! Svårt att förklara, men kraften och driften om att få skapa har bubblat inom mig ett tag, men jag har inte riktigt kunna släppa loss det, då det verkat mer som ett "måste" ifrån huvudet, än ett härligt "flow" ifrån hjärtat.. Men som sagt.. Det känns som om "knuten" har lossnat och blanka papper kan återigen få liv i fantasins tecken..

Här är några foto, på några av de senaste skapelserna jag gjort..
       

Från vulgär bild i tusch.. till rosa/röd pudel med krita.. till blomma i blyerts..

Från Disney-inspirerade bilder, från filmernas värld..

.. till en fjäder, ritad från bild via google..

- Riktigt nice.. när det liksom bara flyter på.. Bild efter bild, växer fram och jag har fortfarande mer att ge.. Precis som förr, då jag kunde måla en tavla.. och direkt efter jag var klar börja på en ny.. och en till.. och en till.. *Myser i tanken..*

- - - - - - - - - -

Nåväl.. Jag hoppas att livet känns lika lätt för er, som det känns för mig just nu!
Att 2015 kommer att bli ännu lite bättre, än alla andra bra år.. och att du får möjligheterna du förtjänar..

- Tro på dig själv! Lyssna på ditt inre och låt dig själv få komma i första hand.. Inte mindre empati för andra, men just mer tro.. i, på och om dig själv..!! Det låter kanske hårt, men det finns ingen annan i världen, än du själv, som vet vad just du behöver.. hur du känner, eller vad du tänker.. Detta innebär dock inte att du måste vara ensam.. för det är man aldrig..!! Och detta är ett faktum!! Man väljer själv.. *hårda ord igen*.. Men sanningen är den, att ingen annan än du själv, kan säga eller bestämma, hur du ska välja att se på saker och ting.. Inte ens jag.. *smile* Men jag kan utifrån erfarenhet, tipsa om hur man kan göra det lite lättare för sig själv.. Och mitt största tips och ärliga råd.. är nog, att om du känner att du inte klarar av att läka dig själv, på egen hand - våga sök hjälp!!

Det finns ingenting, jag upprepar.. INGENTING som säger att du är sämre än någon annan för att du ber om hjälp av psykolog, terapeut eller någon annan helare..!! Det spelar ingen roll vem det är, vad det är, eller hur det är.. Allt som kan få dig att må bättre.. (på rätt sidan lagen, vill jag nog tillägga här..) är bra! Om man finner harmoni i vetenskap, religion, eller så i stjärnorna.. så är harmoni alltid harmoni.. Eller hur..?!

Jag tror att vi, som människor, hela tiden söker efter någonting.. Allt ifrån yttre uppmärksamhet, till inre frid.. Somliga nöjer sig med det lilla.. medan andra vill ha mer.. I mitt fall har mitt sökande varit efter något som jag egentligen inte visste om.. och som jag inte heller kan förklara.. men när det en dag plötsligt blev klart för mig, så föll den ena pusselbiten, efter den andra, på plats.. och bilden blir bara klarare och klarare. Jag kan inte påstå att det har varit lätt. Inte heller skryta om att jag har gjort det helt på egen hand, då jag faktiskt tagit hjälp av en hel del utbildade personer, som med sina kunskaper och erfarenheter.. visat mig nya vägar att välja.. Dock kan jag säga att det faktiskt är jag.. och bara jag.. som gjort valet i att vilja må bättre! Jag har inte varit rädd för att kräva min rätt, att få må bra. Och framför allt så har jag aldrig slutat att kämpa!

Har fått höra ibland.. "att alla är inte lika starka som dig".. Men det är ju faktiskt bara en ursäkt, för att slippa..?! För tro mig, när jag säger att jag har fan inte varit så tuff i alla lägen.. Vilket jag är ganska så säker på att man kan läsa om här i bloggen..

- - - - - - - - - -

Men OJ?! Vad jag skriver nu då..?! Som värsta "tömma huvudet på eld"..?!
Inte alls meningen att bombardera er med allt detta, men det liksom bara blir så när jag får uttrycka mig fritt.. För det är ju faktiskt så, mina vänner.. att om man är som jag, en känslomänniska bland annat.. så vill man inget hellre än att dela med sig av sin egen lärdom och sprida kunskapen, man besitter.. Jag önskar inte min värsta fiende, det helvete, jag mentalt har gått igenom.. Och för att dra mitt strå till stacken.. för att hjälpa andra brutna själar, i den mån jag kan, bara måste jag få dela med mig av det jag vet.

- - - - - - - - - -

Nu får det dock räcka för nu..
Charlie ska hem till en kompis och jag har lovat att köra honom dit.

Må kraften vara med er.. Alltså kärleken!
Vi ses igen! Puss & Kram