Jaha.. så sitter vi här på Oasis, en plats mitt i smeten, som blivit lite av ett favvo-ställe under vår vistelsetid här i Kolympia/ Kolimbia.. (Blir inte riktigt klok på vad det heter egentligen, men jag tror att de båda är namn på samma plats..?!) Dela gärna med dig av din kunskap om du har svaret..

Hur som helst..
Här finns bar med dricka, eller vattenpipa om man så önskar, arkadspel, matställe som serverar suverän gyros, musik som överröstar vimlet och tre tv-apparater som visar olika sportmatcher, i olika storlekar ute på torget. Inne vid baren finns det fler tv-apparater samt ett biljardbord, men det är mer noterat än beprövat.. *smile*

Det var av en ren slump att vi hamnade här, efter en promenad längst shoppinggatan, första kvällen.. Andra kvällen kom vi tillbaka pga. maten och vimlet.. Ikväll kom vi hit med samma anledning som igår, men även för att se fotbollsmatchen mellan MFF och FC Köpenhamn.. eller ja.. Tomas ville se matchen.. Jag nöjer mig med att ha blått (MFF-färg) hår.. *smile*

Kärlek & Ärtor!

Ps. Saknaden av folk på bilderna, visar på att klockan är ganska sent.. (Allting håller på att stänga ner såhär dags..)

Som pedagog har jag arbetat i en massa olika typer av arbetslag. Allt ifrån grön nykomling tillsammans med bara äldre, till erfaren med jämnåriga, till nu med även yngre kollegor. Och även om den senare konstellationen varat ett tag, var det först igår, som tanken slog mig.

Vi är ett ganska så jämnårigt arbetslag annars, men igår fick vi tacksamt hjälp av två stycken vikarier.. En yngre och en äldre.. Och därav tanken som slog mig.

- Så härligt att få se förskolans barn tillsammans med de olika generationerna samtidigt! Lekfullt, nyfiket och spralligt ihop med erfarenhet, trygghet och inre lugn..
- Helt fantastiskt!! * Tacksamhet*

Ledsamt att det saknas pedagoger inom yrket dock, då det enligt mig är galet värdefullt för våra senare generationer att få träffa, umgås och ta lärdom av alla åldrar.

Och det är även nyttigt för oss pedagoger emellan, att få chansen att få lära oss av varandra.. (och då menar jag inte inspiration till olika typer av aktiviteter eller pyssel via Facebook eller Pinterest..)

Vi är alla olika, men hur man än vrider och vänder på det kan alla delad in i olika grupper, mer eller mindre.
De oroliga som behöver stärkas.. De tysta som behöver synas.. De stökiga som behöver trygghet.. osv.. osv.. (Bara för att ta några exempel.) Och alla dessa olika individer behöver andra olika individer.

Eftersom jag ser mig själv som en känslomänniska, har jag också förmågan att se de olika behoven hos de olika individerna.. och även om mitt register är ganska så brett, är jag trots allt själv bara EN typ av människa, vilket i sin tur innebär att jag gör på mitt vis.. Någon annan hade kanske gjort något annat. Jag menar, att alla behövs. Alla generationer har sin grej, som behövs.
Och det är underbart att få göra en sådan reflektion i realtid.. som jag så tacksamt fick uppleva igår!

- Bara en tanke som slog mig..

Kärlek & Ärtor!

Var i stan igår och skämde bort mig med nya naglar.. Jag har inte fått mina naglar gjorda på flera år och jag har aldrig valt något annat än sk. franska.. Men igår slog jag på stort och valde faktiskt att göra de med färg.

Och jag valde naturligtvis en färg som matchar mitt hår!

Det har hänt en hel del inom nagelvärlden under åren som gått, sedan jag senast var i kontakt med den.. Färgerna har blivit fler och en teknikerna med att färgsätta har utvecklats. Och jag har nu lärt mig att mina naglar heter Ombre. En teknik som fascinerade mig, då jag själv målar tavlor och har använt mig av denna teknik ganska länge..
- Kul att se när andra skapar.. *smile* Så än på pyttesmå naglar.. (Själv gillar jag ju stora dukar..)

Nåväl..
Efter mitt besök i nagelstudion tog jag en liten runda bland folket på en av stadens gågator. Solen lyste, stämningen kändes harmonisk och jag passade på att köpa en vanilj latte när jag ändå passerade min favoritkedja..
(Trodde baristan skulle svimma, när jag bad om en vanlig varm latte och inte en islatte som hon tagit för givet.. Men hon överlevde och jag fick mitt varma kaffe tillslut.)

Ett givet besök, när jag är inne i stan och lullar.. (vilket inte händer så ofta) är inom en behaglig liten butik som heter Sök & Finn.. En mysig plats på jorden enligt mig själv, där jag till doften av rökelse brukar finna inspirerande böcker och helande stenar. Och alltid mött av trevlig personal.
Nytt till bokhyllan blev två nya böcker.. köper alltid pocket.. En med titeln: Att växa genom möten, skriven av Kay Pollak. Och en annan med titeln: Den högsta principen, skriven av Alexander Loyd.

Och som alltid köpte jag även en sten: Obsidian - en kraftfull sten som arbetar snabbt. Manar fram sanningen. Helar själen. För självkännedom, beskydd och styrka. Mot negativa energier. Den ska lösa upp känslomässiga blockeringar och trauman.
(Inte för att jag vet om det gör någon skillnad, men med tro finns det hopp..)

När jag kom hem efter min timmes promenad i stan, gick jag ut och lade mig på gräsmattan och började läsa. Först ut var "Att växa med möten". Egentligen stod där ingenting som var revolutionerande nytt för mig, men med sina korta stycken och enkla meningar är det ändå en bok jag kan rekommendera till den som behöver få insikt i hur vårt eget beteende och egna tankar påverkar livet runt omkring oss.. Och även om det var (förlåt om jag verkar viktig) old news för mig, fick jag ändå en och annan tankeställare..

En kort bok på 100 sidor och jag läste den i ett streck..

(-Måste älska att ha semester och kunna ge sig tid till att bara läsa..)

Jag avslutade min sköna torsdag, med en barbent långpromenad tillsammans med hunden. Skönt att slippa tighta byxor.. men mindre skönt med alla myggbett som jag upptäckte när vi kom hem igen.. *suck* Men det är ju så det är.. och förmodligen kommer att vara i all min evighet..?! Ändå ett ganska billigt pris på en annars underbar dag..

Kärlek & Ärtor!!

Att ha barn i tonåren innebär att det är en hel del andra tonåringar som gästar ens hus.. Jag tippar på att innegänget består av tio stycken ungefär, men ibland är de fler, ibland är de färre..

Som mamma (och pedagog), är jag tacksam över att de vill hänga här.. Jag anser det vara bättre att de sitter i min trädgård (med regler som följs under uppsikt) än att de går runt i området, eller i stan och driver.. och då som det heter.. stör folk runt omkring.

Och jag måste ju säga att de är helt fantastiska. Alla dessa fina personligheter.. något större och aningen mer buffliga än mina små krabater 1-6 år på jobb.. men wow så underbara!

Jag kan bli ledsen när jag ibland får höra historier om hur random vuxna kan bete sig mot dessa fina ungdomar.. men som med allt annat är det väl så att somliga helt enkelt inte kan se hur viktiga dessa unga människorna är.. Inte heller förstå hur viktigt det är att som vuxen faktiskt vara den som bör föregå med gott exempel. Istället flippar dessa okunniga, i mina ögon rädda människor ut över något som man tvärtom hade kunnat vinna respekt på, bara genom att enkelt prata om och förklara i saklig ton. De kan vara rätt så smarta de där tonåringarna, tro det eller ej..

- Jag har inga då inga problem med att säga ifrån. Och kanske är det därför jag har deras respekt? Jag har förtjänat den helt enkelt..?! Jag menar.. De får ju min respekt, så det faller sig ganska så naturligt.

Jag/vi har regler.. som alla som kommer hit följer.. Och den som inte skulle följa dessa enkla men rättvisa regler åker ut.. Alla vet och alla respekterar.
- Och så enkelt är det.

Men även om det är enkelt, så är det också väldigt skönt när de sista har gått hem och tystnaden infinner sig. (Jag är ju fortfarande jag, med behovet av min ensamhet.. *smile*)

Nåväl.. med detta sagt, ville jag då bara be er att våga lyssna på ungdomarna. Inte jamsa med, inte förminska, inte ta för givet.. utan bara lyssna. De är ungdomarna, som är de små barnen som vuxit upp.. Samma små barn som vi vuxna har format efter vårt eget beteende, som nu är på väg att ta luft under vingarna för att våga flyga själv.

De behöver vårt stöd, inte hatord och förbannelser. De, precis som vilka andra människor på jorden, behöver känna sig älskade, välkomna och framför allt lyssnade på!

Kärlek & Ärtor!

Åter igen.. har jag vid ett flertal tillfällen loggat in och börjat skriva inlägg under veckan som har gått. Men i varje sådan situation har tiden sprungit ifrån mig och jag har raderat istället för att publicera, då jag inte har hunnit skriva färdigt mina tankar. 

Men så idag kunde jag inte hålla mig längre!

Klockan är mycket.. jag vet.

Jag ska öppna på jobb i morgon.. och jag behöver gå och lägga mig nu egentligen.. jag vet. 

Men jag helt enkelt bara måste få skriva något nu! 

Egentligen har jag ingenting att skriva om, vilket försvårar det hela en aning.. Men jag är så sjukt inspirerad pga. en bok som jag håller på att läsa just nu, att jag håller på att spricka. (Skulle kunna slå mig själv, för att inte ha läst denna boken tidigare..?!) ALLA borde läsa den.. eller ja.. i alla fall de som har den minsta gnuttan kreativitet inom sig..

Den heter "STOR MAGI Leva kreativt utan rädsla" original titel "Big Magic" och är skriven av Elizabeth Gilbert, 2015 (översatt av Carla Wiberg) Och den är helt fantastisk!

Så här står det på baksidan:

Läsare i alla åldrar har i åratal inspirerats och tagit lärdom av Elizabeth Gillberts livsvisdomar. Stor magi är boken som inspirerar dig att hitta nya sätt att ta itu med utmaningar i arbetet, ta tag i en längre uppskjuten dröm eller helt enkelt fylla din vardag med mer passion. Magiskt och praktiskt tänkande kan förenas för att du ska kunna leva ett mer kreativt liv, här får du alla tips!

Och ja, jag kan inget annat än att fullständigt hålla med!! 

Jag älskar hennes sätt att skriva på.. med skämtsamma paranteser som någon sorts förklaring på hennes egna tankar, allt eftersom hon skriver. (Lite som jag ser mig själv göra..?!) Jag älskar hennes ärlighet, hennes ödmjukhet och hennes sätt att se livet på.

Ja, jag är inspirerad helt enkelt!! Så har du ingenting annat att göra.. LÄS DEN!!

Eller nej.. Läs den oavsett! Ge den tid! Boken är galet lättläst.. (Ta det från någon som brukar ha svårt för att hålla ögonen öppna under mer än tre sidor av en bok..) Kanske är det pga. dess korta kapitel? Kanske är det för Elizabeths sätt att skriva den på? Eller så är det helt enkelt för den enkla anledningen att innehållet är så otroligt givande för själen, att man bara måste läsa lite till..?! Oavsett så rekommenderar jag den varmt.. Varmt som f*n! 

Nåväl.. 

Nu har jag fått lov att skriva några rader.. trots tiden.. och jag lyckades att bli klar och publicera.. Tjohoo, vilken glädje.. och lättnad framför allt! Tack!

Kärlek & Ärtor!

Hundträffen igår blev precis så trevlig som jag hade hoppats på! Det spelade ingen roll att solen hade gått i moln och att det blev lite kallt om tårna.. Hundarnas glädje räckte för att värma hjärtat, även om det medhavda kaffet nog också hade en del i det hela..?!

Det fantastiska i dessa träffar är gemenskapen! Möjligheten att få träffas mer än bara genom bilder på nätet, att få dela erfarenheter med varandra och att se alla våra hundars glädje när de springer tillsammans, är guld värt.. oavsett väder.

- Jag värdesätter dessa tillfällen och längtar tills vi ses igen! Nästa gång hoppas vi dock på strålande solsken och några grader varmare.. och har vi tur kanske till och med fler Amigosar kan komma..?!

#adoptdontshop

Går du förresten och funderar på att skaffa hund? Se www.amigosmios.se (finns direktlänk att följa i sidomenyn) Där kan du se bilder och läsa mer om en rad olika Amigos-hundar som behöver ett hem, stora som små.

Kärlek & Ärtor!

Efter att ha firat jul i massor, sedan den 23 december, har idag varit den första riktiga vilodagen sedan julledigheten kickade in den 19 december. Och tro mig att det kändes skönt att vakna klockan 13:30 idag och inse att jag fått sova ut ordentligt..!! *lovely*

Årets julfirande har gått bra. Trots att vi fått flänga fram och tillbaka, har stressen hållt sig på en behärskad nivå och trivseln har toppat allt stök och bök. Mat har ätits så det sprutat ur öronen. Gemenskapen har varit fylld av välbehag. Julklappspel, nötter, julgranar och kulor. Bra och fina klappar från tomten. Juldricka med och utan alkohol att förtära till toner av julmusik, skratt och barnens väsen.. Svårslaget helt enkelt!!

Men vila är också bra!
Ensamhet i uterummet. Tvåsamhet i tv-soffan. Familjemys vid matbordet och lugnet med hunden på promenad..

Tacksamheten har fått ta sin plats och genomskådat min kärlek till närvaron. Och jag är så innerligt glad över året som varit och som nu lider mot sitt slut.. För konstigt nog tackar jag min depression som spred sjukdom genom hela min sommar, med självmordstankar och bitter aura. För utan den hade tacksamheten nog inte vågat visa sig lika starkt..?!

Mörkret som hängde över mig och som färgade min sommarvärld svart.. är som bortblåst. Ett minne blott. Och bland alla julgransljus, hängande julstjärnor och glänsande ljusslingor som pryder slott och koja gror hoppet sig starkare för varje dag som går.

Julen är en underbar tid på året, med all sin kärlek och gemenskap.. men är också en av de svåra högtiderna, då saknaden av bortgångna kära, känns extra tung då de i tanken borde ha varit med och delat glädjen och värmen..

Min tacksamhet har varit större än någonsin.. bortsett från barnsben.. men jag har nog samtidigt aldrig tänkt på och saknat så mycket, de själar som inte längre delar vårt jordeliv, som jag gjort i år..?! Kanske är det för att jag själv var så nära att lämna..?! Kanske är det bara åldern..?! Oavsett anledning så har tankarna och saknaden varit ett faktum och jag hyllar de saknade själarna i min vunna tacksamhet, så än i det tysta..

Jag vet vem jag vill vara i året som kommer. Jag vet vad och vem jag ska prioritera.. och jag vet anledningen varför.

Jag hoppas innerligt att din jul varit lika god som min, även om jag är fullt medveten om att den kan ha varit precis det motsatta. Och jag önskar av hela mitt hjärta, både till dig jag känner och till dig som är för mig okänd, att livet vill dig väl. Skulle det vara så att livet känns göra dig orätt, önskar jag dig kraften till att vinna striden. Jag önskar dig styrka för att fortsätta kämpa, för tro mig.. Livet är värt att fightas för!! Varje tår, varje ångestattack, varje gång hjärtat håller på att gå sönder.. allt mörker, alla tunga bördor, alla hopplösa nätter utan sömn.. ALLT kan övervinnas om man fortsätter kämpa!

Jag tror på dig. Så snälla tro på dig själv!

Kärlek & Ärtor!

När vattningsförbudet kom, utsänt via sms, var jag en av de som tog uppmaningen på fullast allvar.. Jag återanvände allt vatten, bland annat från hundens vattenskål som jag vattnade blommorna med. Använde en skål i diskhon att skölja disk i, istället för under rinnande vatten och uppmanade barnen att ta av det redan kalla vattnet från kylen, istället för att sätta på kranen och vänta på att det skulle bli kallt, mm. Men bortsett från alla de där små sakerna, som helt plötsligt blev jätteviktiga för mig, skippade jag naturligtvis bevattning av trädgården och att fylla poolen till ungarna..

Det råder inte vattningsförbud längre, i området där jag bor, men väljer att i den mån jag kan fortsätta att spara in på vatten. Dock har jag faktiskt börjat att vattna en del av min trädgård. Sen vet jag inte om det är för blommornas skull, eller om det är för insekterna och framför allt fåglarna..?! Det hänger ju liksom ihop allt det där..

Jag har en hel del olika vattenfat, både till insekter och fåglar och det känns bra när jag ser att de drar nytta av de dagligen. Vi har bland annat ett skat-par som brukar dricka och svalka sig i hundens vattenskål som står intill uterummet. Småfåglarna är inte riktigt lika tuffa, men låter behovet övervinna rädslan och de använder sig främst av den större skålen i rabatten bara ett par meter ifrån där vi brukar sitta när vi är ute i trädgården. Många av insekterna använder samma skål, men jag har två stycken till på olika ställen intill omtyckta blommor där de rör sig..

Sen har vi ett par rödstjärtar (fåglar) som fick ungar i en av holkarna i våras, som har återvänt och de har fått en skål strax utanför holken, gömd bakom samma buskar.

Efter att ha sett ett x antal döda fågelungar ligga uttorkade i parken, har det blivit en grej liksom att se till så att jag har vatten till de som hittar hit.. och om insekterna får vatten och överlever torkan, kanske de kan gynna fåglarna även de..?!

Nåväl.. Jag vet inte varför jag valde att blogga om detta just idag, men så blev det i alla fall. Kanske för att jag precis har vattnat i trädgården och fyllt på vattenskålarna..?!

Jag tänker.. och vill påpeka att jag vattnar främst för djuren.. (kom jag på nu när jag läste det svart på vitt..) Visst är det vackert med en krispig trädgård som står i full blom, men med tanke på att gräsmattan varit obefintlig sedan flera veckor tillbaka, känns det viktigare med djurens välmående, än vad jag (och/eller andra) anser vara vackert för ögat..

Erkänner att jag vattnar mina vindruvor och mina två gurkplantor för egen vinnings skull, men vet med erfarenhet att det även gynnar insekterna, som i sin tur gynnar fåglarna.. så nja.. Egentligen är det kanske inte så egoistiskt som jag försöker få det att framstå som..?!

Ett tips till er som vill göra er till för de små insekterna, bortsett från livsnödvändigt vatten, är att slå i ett par droppar honung eller sirap i mindre skålar.. (jag använder burklock) så får de lite sött i sig också.. Har ingen aning egentligen om det gör någon skillnad, men jag vill inbilla mig att det hjälper, eftersom blommor med pollen blivit en bristvara..?!

Och med det sagt.. (skrivet) ..vill jag önska er alla en fortsatt skön värmebölja..

Kärlek & Ärtor!!